Vi nådde målet - Åre.
Så nådde vi målet för vår resa den här gången, Åre. Högt där uppe ligger vårt hotell. Från det här hållet kan man ana att det är storlagen utsikt där uppifrån.
Vägen dit upp slingrar sig fram mellan mängder av nybyggda hus. Verkar finnas hur mycket villiga husköpare som helst. En kul sak på den vägen är att fotgängare och troligtvis även skidåkare, på vintern, fått en egen kryssled.
Hotellets entré visar stilen, mycket koppar var det.
När man kommer in i entrén möts man av en liten flicka. Det är ett konstverk av Charlotte Gyllenhammar och heter "Ute" Ett lite rörande konstverk av en liten flicka som just blivit påbyltad alla sina varma kläder för att kunna gå ut. Det är många som klappat henne på huvudet och där börjar hon redan bli lite blanksliten. Hon bringar kanske tur.
Hotellet som är skapat av Peter Bohlin känns väldigt modernt.
Den stora kopparväggen är verkligen imponerande, för att inte tala om den öppna spisen.
Skaplig utsikt från rummet är det också.
Utanför restaurangen, framför helikopterplattan hittar vi spanjoren Jaume Plensas lysande skulpturer.
Det föreställer ett samtal mellan två kvinnor, blundande, som i en inre dialog. Irma, den äldre, är från Dominikanska Republiken. Hon arbetar som hemhjälp i Barcelona. Nuria, den yngre kvinnan, är dotter i familjen som driver Barcelonas bästa Kinarestaurang.
Det här konstverket är specialgjorda för Copperhill. På huvudena finns det "tatuerade" texter på spanska. På Irma står det Enfermedad (Sjukdom), Hambre (Hunger) och Insomnia (Sömnlöshet), det som plågor de som tvingas leva i ett fängelse. På Nuria står det Ansiedad (Oro), Pánico (Panik) och Histeria (Hysteri), som drabbar många i en stressad tillvaro.
Det finns belysning inne i huvudena, men så sent var jag inte ute, utan här är det kvällssolen som lyser upp dem.
Speglingar har jag svårt att motstå.
Även om jag inte var ute på natten så var det lite svårt att sova med den utsikten. Jag ville hela tiden se hur ljuset förändrades.
Pampigt. Det såg inte ut att vara fullbelagt?
Ha det bra
Bob
Synd för dem att de inte kom dagen innan för de kommed regnet och dimman och har man åkt ända från Skåne kan det vara kul att få se annat än bara dimma från Åreskutans topp.
Där hade vi det bra. Kan rekommendera deras Lammwallenbergare...den var utsökt.
Lider av fjällängtan och andas in djupt.
Kul att lilla Ute får stå utomhus. Hon var så söt och rörande att se.
Mv/ gunte
Har förändrats där i Åre sedan jag var där för första gången på 70-talet.
Jag har aldrig sett detta hotell som måste vara en upplevelse få bo på. Vilket underbart konstverk på flickan. Visst är det härligt med denna konst i denna miljö.
Kände du till berättelsen om de båda kvinnorna innan du kom dit.
Nu måste du känna dig nöjd om detta var slutstationen för din resa. Här stannar du kanske några dagar så det blir fler bilder från ÅRE. Dessa var mycket spännande få se.
Sov gott natti natti nu måste jag i säng.
Gun-Inger
Känns som att komma hem då jag kommer till fjällvärlden. Drar in fjälluften och kroppen slappnar av.
Fjällgården har jag bott på, sommar även då, blev lite krångligt då de stängt sin restaurang. Visserligen fick man åka gratis med bergbanan men den stängde kl. sex och åka ner på byn för att äta middag blev lite omständigt om man var tvungen att gå upp sedan.
Copperhill var häftigt byggt, bra ställe att bo på men det ligger långt från själva byn.
Jag visste och hade sett dessa ansikten innan men visste inte om historen om dem. Vi fick en liten konstvandring där på plats. Tre övernattningar hade vi, sedan kom regnet..;)
Trevligt att bo där.