Ristafallet och lite Åre.

Vi lämnade Glösa och historiens vingslag och fortsatte vår färd mot Åre.

På vägen mot Åre så passerar man en skylt som berättar att här finns Ristafallet. Har varit där på sensommaren och antog att nu i maj så borde det vara rikligt med vatten där. Visst var det så, det strömmande rejält och gjorde skäl för att kallas ett av Sveriges största fall. Beror väl på hur man räknar när man kallar vattenfallen för störst, om det är högst eller bredast eller antal liter vatten som rinner där, Ristafallet är i alla fall 50 meter brett och har en fallhöjd på 14 meter, flödet är mellan 100 och 400 m³/s, beroende på årstid. Antar att så här på försommaren är den högre siffran som gäller.

Inte lätt att ta på lång slutartid på fri hand, stativet låg kvar i bilen och jag var för lat för att gå och hämta det men det funkade någotsånär ändå. Sonen som gått en nivå längre ner fick bli modell (helt ovetande, han står hellre bakom kameran än framför) och visa fallets storhet.

När Tage Danielsson letade efter miljöer till inspelningen av Ronja Rövardotter  valde han Ristafallet.

Vi går en bit utefter S:t Olavsleden för att se fallet på lite håll. Här nere filmades även sekvenserna där Ronja och Birk flyter nedströms hållande i en björk.

När vi är så nära Åre så måste vi också åka upp till Copperhill och titta, det är fin utsikt där uppifrån.

En hel del snö kvar på bergen runt omkring.

Men tussilagon blommar för fullt i backarna.

Vår rundtur fortsätter och vi hittar fler historiska platser.

Här är vi närheten av Mörsil där slöts vapenstilleståndet mellan norska och svenska trupper år 1809.

En liten bit längre bort finns en till minnessten och det var tydligen där som avtalet sedan undertecknades av general von Döbeln och kapten von Krogh, de hade en soldats ryggtavla som skrivunderlägg. Intressant är att stridigheterna avslutades utan att en enda kula avlossades. Tänk om alla krig och stridigheter kunde avslutas så fridfullt. 

För den historieintresserade finns det en hel del information att läsa på den här tavlan.

Landskapet är mycket vackert här, men lite tråkigt med dessa "föryngringsytor" som bildar stora sår i markerna.

Har vi kört fel? Nej, det finns tydligen ett Frankrike även här i Jämtland.

I Åre växlar ljuset fort.

Jag hade gjort i ordning en GIF-animation där bilderna bläddrade fram sig själv och man skulle slippa skrolla. Men det verkar inte fungera att lägga in någon sådan nu. Har testat med olika format och storlekar men det fungerar inte.

Så här kommer bilderna under varandra istället.

Vi börjar den 4 augusti klockan 15:21, då vi kom fram till Åre. Då hade vi den här utsikten och eftermiddagsljus..

Vid femtiden hade inte ljuset ändrat sig så mycket, men en båt drog fram över sjön.

Kvällen kom och så här var ljuset kl. 20:47.

Nätterna är inte helt mörka men skymningen sänker sig när solen försvinner bakom Åreskutan.

På andra sidan om "Skutan" blir det ett vackert skådespel i färger.

Morgonen kommer och 06:12 har det blivit riktigt ljust.

Hela den dagen är vi ute på vift men 15:58 är vi tillbaka och då ser det ut så här.

Vid sextiden har det förändrats lite.

Kvällen kommer och jag har svårt att sova för jag vill bara titta ut och insupa utsikten. tjugo minuter över elva har det blivit ganska så mörkt.

En ny morgon dagas och jag kikar ut igen vid sextiden och då ser det här.

Så är vi ute på vift igen och kommer inte tillbaka förän till middagsdags och då har vår utsikt blivit så här.

Det mulnar på och dimman drar in, innan all utsikt försvinner i det vita ser vi det här.

Sedan kom regnet och allt utanför fönstret var vitt ända tills kvart i elva då det klarnade upp och var blått och fint ute.

Sedan vaknade vi till en regnig morgon, men det gjorde inte så mycket för nu skulle vi åka hem.

Fast jag tycker lite synd om den busslast pensionärer som kom hit i går kväll. De hade åkt ända från Skåne för att åka kabinbana upp till Åreskutans topp. Kabinbana gick, men där uppe kunde de nog inte se så mycket.

Hungriga var de i alla fall för det var en väldig kö och sedan trängsel till frukost.

Vi nådde målet - Åre.

Så nådde vi målet för vår resa den här gången, Åre. Högt där uppe ligger vårt hotell. Från det här hållet kan man ana att det är storlagen utsikt där uppifrån.

Vägen dit upp slingrar sig fram mellan mängder av nybyggda hus. Verkar finnas hur mycket villiga husköpare som helst. En kul sak på den vägen är att fotgängare och troligtvis även skidåkare, på vintern, fått en egen kryssled.

Hotellets entré visar stilen, mycket koppar var det.

När man kommer in i entrén möts man av en liten flicka. Det är ett konstverk av Charlotte Gyllenhammar och heter "Ute" Ett lite rörande konstverk av en liten flicka som just blivit påbyltad alla sina varma kläder för att kunna gå ut. Det är många som klappat henne på huvudet och där börjar hon redan bli lite blanksliten. Hon bringar kanske tur.

Hotellet som är skapat av Peter Bohlin känns väldigt modernt.

Den stora kopparväggen är verkligen imponerande, för att inte tala om den öppna spisen.

Skaplig utsikt från rummet är det också.

Det finns belysning inne i huvudena, men så sent var jag inte ute, utan här är det kvällssolen som lyser upp dem.

Speglingar har jag svårt att motstå.

Även om jag inte var ute på natten så var det lite svårt att sova med den utsikten. Jag ville hela tiden se hur ljuset förändrades.

Åre med omnejd.

Trodde att vi skulle ta en liten vandring vid Våludalen i dag men vädret var inte det bästa för att bege sig ut på fjället. Regnet öste ner i omgångar och molnen drev hotfullt omkring.

Vägen till Våludalens fjällstation såg väldigt bred och nybyggd ut och hade stora parkeringsfickor. Såg nästan lite överdimensionerad ut så här ute på fjället. Det tyckte jag innan vi kommit fram till fjällanläggningen och fick syn på parkeringen där. Trots denna regniga dag så såg det ut som om vi kommit fram till IKEAs kundparkering, med avgift dessutom. Blev så häpen så jag tog inte ens en bild där.

Folksamlingar på fjället är inte riktigt min melodi, då passar ensligheten mig lite bättre.

Hittade en massa trappsteg och klart de måste kollas vad som finns där uppe på kullen.

Vad hittad vi där uppe då. Jo där stod Monumentet över Armfelts karoliner, det restes 1892. Härifrån, i Duved, tågade armén mot Trondheim i augusti 1718 och hit återvände många överlevande tillbaka efter den svåra snöstormen på fjället. 3000 av de som tågade iväg återvände aldrig.

Jag kan föreställa mig hur det såg ut där nere på ängarna när alla soldater slagit läger och det var ett hav av soldater, hästar och boskap. Numera finns det en ny populär sevärdhet här. Tittar man riktigt noga så kan man se det till höger i bild.

Syns bättre här. Kul att kunna zooma in ibland och se de som är där för att klappa älgar.

Duved har en väldigt vacker kyrka också.

Hotellet Copperhill i Åre gör skäl för namnet, mycket koppar hade de.

Ett spännande bygge uppe på höjden ovanför Åre.

Med fin utsikt ner mot dalen.

Det syns att man även hade fin utsikt från rummen.

Från Tott, som kanske inte är lika spännande bygge som Copperhill är, har man också fin utsikt.

Även i den tidiga morgontimman, just innan solen går upp, ser det fint ut.

Det här var årets rundtur i norra Sverige, inte den första och definitivt inte den sista. Många minnen har jag med mig och stort tack till dig som följt med på resan här i bloggen.

Bilen blev väl en aning smutsig, men det var lätt avhjälp och lite kul att sitta kvar och se alla mönster som borstarna bildade.