Vi åker på världens högst belägna järnväg.

Nu känns det som om resan har börjat på riktigt. Dagarna i Peking kändes mest som en väntan på att få komma iväg och nu är vi verkligen på väg.

Ska man åka tåg måste man ha en biljett. Priset för resa Peking - Lhasa är ca. 1.216 skr. i fyrbäddskupé.

I början på resan är det inte så spännande vi kommer till Xian där terrakottaarmen finns.

 Här är föresten mannen som grävde brunnen och hittade den första terrakottagubben, honom träffade vi när vi var i Kina för sju år sedan.

Terrakottaarmen kunde vi inte besöka på den här resan, men eftersom vi stannar vid Xians station, passar vi på att gå ut och lufta oss lite.

Vi passade också på att köpa lite dricka, frukt och kex.

I övrigt fanns inte så mycket att göra mer än att sitta och umgås med våra medresenärer. Fanns visserligen TV i kupén där man kunde titta på kinesisk film om man ville. Det var bra att den gick att stänga av också.

Eller så kunde man titta ut på det fantastiska landskapet som virvlade förbi utanför fönstret..

Vi har helpension på resan och till frukost serveras bröd, stekt ägg, marmelad, te eller kaffe och till det grädde med irört socker.

 Inte så mycket att klaga på frukosten, men lunchen var inte lika god. Jag var inte ensam om att undra om fisken verkligen var död, det såg ut som om den rörde på sig. Coca colan smakade bra.

Många stationer passerade vi där tåget inte stannade.

Många av dem virvlade bara förbi utanför fönstret.

Vid andra stannade vi och de flesta rusade ut för att bunkra lite eller bara sträcka på benen.

Köpa lite godis, som strimlad komage.

Eller något att dricka.

Landskapet utanför förändras hela tiden, ibland är det väldigt tomt och öde och ibland ser vi vägbyggen, men så plötsligt kommer vi till en station och där mitt ute i ingenting en stor fabrik eller stad.

Frammemot middagsdagstid började vi känna av att tåget kommit upp på lite högre höjder och vid koll på tågets höjdmätare så stämde det. Stigningen har nu börjat.

Vet inte om det är höjden som gör det eller den mat vi får, men när det är dags för middag så har jag tappat aptiten. Får bara ner några riskorn. Stefan kommer med små Nescafepåsar och det syns även på dem att vi är på hög höjd för de ser mer ut som fotbollar. Vi har hört att kulspetspennor kan börja läcka på hög höjd så dem stoppar vi ner i plastpåsar. Har även hört att datorer och likande utrustning kan sluta fungera. Vet inte om det är därför en del har problem med att elektronisk utrustning  plötsligt upphör att funger.

 När vi stannar vid nästa station så måste vi ut och känna på hur det känns att vara på hög höjd. På det korta stoppet känns det inte så mycket.

I natt vid tretiden kommer vi stanna i Golmud och byta lok till ett dubbellok som ska dra oss upp till 5.072 m.ö.h. Det högsta järnvägspasset i världen. Det är  högre än vad de flesta småflygplan kan flyga.

Då kommer även syrgasen i tåget att slås på och vi kommer att leva i en syrgasbubla fram till Lhasa. Dessutom delas det ut syrgasslangar som vi kan koppla in via syrgasuttag för att få extra tillskott av syrgas.

Dessa syrgasuttag finns i kupén...

...och även i restaurangvagnen. Se under sitsen vid det första bordet.

 Vi lägger oss för att sova, men i kväll är det inte lika lätt att somna som det var förra natten, jag somnar men vaknar hela tiden. Ligger mest och tittar ut under natten och beundrar den enorma stjärnhimlen, den vackraste jag någonsin sett. Jag ser även att alla byggen är igång hela natten.

2010-11-17 13:25   Arne Bivrin

Jag har inget nytt att tillägga, Maggan. Kanonkul att få följa med. Tack för att du berättar och delar med dig.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-17 20:26

Canon-kul att du följer med på resan också. Tack för din kommentar.

Svara

2010-11-17 13:58   enanse

Fascinerande med den annorlunda matkulturen. Strimlad komage, insekter... :) Ser ut att vara ett bitvis fantastiskt landskap ni åker genom!
Kanske minns jag fel nu, men var det till barnen i Tibet du stickade?
/Anna

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-17 20:36

Jag testade aldrig den strimlade komagen, tyckte det räckte med att se den.
Vilket minne du har, helt rätt jag hade två kassar med stickat med mig. Ett lass pennor och lite småleksaker också. Bra att ha som gåvor till barn och andra vi träffade på.

Svara

2010-11-17 15:34   tomazon

Jättekul att följa med på er resa.
mvh Tommy

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-17 20:37

Du är så välkommen att följa med på resan.

Svara

2010-11-17 17:45   bebi

Just hemkommen från detta land läser jag din berättelse med stort intresse.
Min färd gick till nordöstra Kina där jag stannade en vecka .
Godsakerna du visar är obekanta för mig men har testat en hel del annat smått o gott .

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-17 20:45

Kul att du hittade in hit. Kina är ett lite annorlunda land än vårt men spännande att utforska. Tibet gillar jag skarpt nu. Hoppas du har lite bilder att visa från din resa.

Svara

2010-11-17 17:52   Mari Lidström

Din resa låter verkligen spännande, kul att få läsa om den.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-17 20:48

Kul att du vill läsa om den...;)
Tack för att du tog dig tid att skriva också.

Svara

2010-11-17 20:11   Håkan Eklund

Kul att följa med; en av de många resor som finns på listan över potentiella resmål. Men först skall det bli jul i Botswana.
h. Håkan

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-11-17 20:54

Då har du något spännande framför dig, för Tibet var mer än vad jag trott.
Botswana är inget dumt resmål det heller, skulle gärna återvända dit.
Tibet är nog inget ställe man åker till flera gånger men jag skulle inte vilja ha den resan ogjord.

Svara