Vägar och vägbygge i Bhutan.
Som jag nämnt tidigare så är vägnätet i Bhutan inte så utbyggt och de vägar som finns är inte i det allra bästa skick. Man kör inte så fort här, inte för att det gör mig något för då hinner jag se mer, vägarna är en aning skumpiga och smala dessutom. På den väg vi åker pågår det ett vägbygge och eftersom terrängen är något knepig för vägbygge så måste vägen stängas av ibland för att de ska kunna arbeta.
Jag försöker få en bild på den väg vi åker på, det är inte så lätt för det skumpar en hel del och öppna fönstret är inte heller någon bra ide eftersom det dammar en ganska mycket på den här vägsträckan, men ungefär så här ser vägen ut där den slingrar sig fram.
Det är vänstertrafik här och när vägen är så här smal och stupet vid sidan är ganska brant, då får man hoppas på att det inte kommer någon mötande lastbil.
Trafiken börjar strax gå mycket långsamt och eftersom vägen slingrar sig fram runt bergväggarna så kan jag se att kön är lång på andra sidan av ravinen.
Sakta går det, ja så sakta att de ivriga blomfotgraferna hinner ut för att få med några blommor på sina minneskort.
Jag hittar ett vackert träd istället.
Vi gör ett nytt stopp och här får jag syn på några fåglar. Den här vet jag inte vad det är för sort.
Det här vägbygget ska vara klart om fem år, men jag är tveksam om att det ska hinnas med för arbetsmetoderna är med mycket handkraft.
Men så kommer vi fram till en plats där det är totalstopp i trafiken. Alla hoppar ur sina bilar och bussar och några försäljare av goda kakor dyker upp. Här fick vi vänta i ungefär en halvtimme innan vi kunde åka vidare.
Kör man ambulans och även om man råkar vara patient så är det nog en osäker tillvaro, för är det stopp så är det inte så lätt att komma fram på de platser där det inte ens finns utrymme för omkörning. Den här ambulansen blev nog framsläppt för den försvann från kön.
Vi andra köade kvar och passade på att umgås med de andra i kön...
...och titta på utsikten.
Men det kommer senare.
Det verkar vara trafik med lagom fart. Den skulle vi ha här i landet.
Ha det bra
Bob
Kanske hastigheten skulle uppskattas av några men inte i vägarnas skick.
Det var egentligen inte så mycket trafik men när vägen är så man inte kan köra mer än 30 i maxfart så klumpar det ihop sig och nä det dessutom stängs av vissa tider blir det långa köer.
Du har så rätt, bara vägarna var en upplevelse det.
Ha det så bra!
Det behövdes inga fartkameror på den vägen.
Instämmer !
en sån här väg kan väl jordskred inträffa vid häftiga regn.
De var noga med att bygga stödmurar och så sparades träden för att binda jorden så de hade inte jordskred så ofta och inga stora, så som de ofta får i Nepal.
Var det inte lite nervöst att åka där.
Tror inte du blundade för det är du för nyfiken för.
Så intressant få se.
Gun-Inger
Jo fram kom vi och inte blundade jag, då hade jag ju missat det mesta. Farten var intecså hög så det kändes inte så oroligt och så hade vi en duktig chaufför.