Det är varmt och svettigt.

Det är varmt och tar man en promenad i Kuala Lumpur så är det svettigt, speciellt om man kommer från det lite kyligare Sverige. Men det verkar som om malaysierna också tycker att det är lite för varmt för de har byggt både gångtunnlar och gångvägar med luftkonditionering. En person sa till mig "Vi malaysier älskar luftkonditionering" och det märktes verkligen.

Vill man ta sig från Petronas Twin Tower med stora shoppinggallerian Suria KLCC och över till nästa stora shoppinggalleria Pavilion så behöver man inte vara ute många minuter. Det börjar med en tunnel som är bred som en motorväg.

Lång är den också.

Ibland är det nästan trängsel där nere, men kommer man på morgonen är det lugnare.

När tunneln är slut är det bara några steg för att ta sig upp på gångvägen, även den med luftkonditionering.

Här uppe kan man studera staden från ovan. Det byggs en hel del i KL.

Ser att de tvättar lastbilens hjul rena, från den röda jorden, innan den lämnar byggarbetsplatsen.

De här gångvägarna vindlar fram över staden på många ställen. Ibland är de slutna och luftkonditionerade och ibland öppna.

Vill du fortsätta runt i staden i luftkonditioneringens tecken så finns det GO KL.

Det är rosa bussar med fyra olika linjer och det är helt gratis att åka. Dessutom är de också luftkonditionerade.

Bara att hoppa på och åka.

En del som åker verkar lite trötta.

Turligt nog så vaknade hon innan hon tippade över helt.

Vägar och vägbygge i Bhutan.

Som jag nämnt tidigare så är vägnätet i Bhutan inte så utbyggt och de vägar som finns är inte i det allra bästa skick. Man kör inte så fort här, inte för att det gör mig något för då hinner jag se mer,  vägarna är en aning skumpiga och smala dessutom. På den väg vi åker pågår det ett vägbygge och eftersom terrängen är något knepig för vägbygge så måste vägen stängas av ibland för att de ska kunna arbeta.

 Jag försöker få en bild på den väg vi åker på, det är inte så lätt för det skumpar en hel del och öppna fönstret är inte heller någon bra ide eftersom det dammar en ganska mycket på den här vägsträckan, men ungefär så här ser vägen ut där den slingrar sig fram.

Det är vänstertrafik här och när vägen är så här smal och stupet vid sidan är ganska brant, då får man hoppas på att det inte kommer någon mötande lastbil.

Trafiken börjar strax gå mycket långsamt och eftersom vägen slingrar sig fram runt bergväggarna så kan jag se att kön är lång på andra sidan av ravinen.

Sakta går det, ja så sakta att de ivriga blomfotgraferna hinner ut för att få med några blommor på sina minneskort.

Jag hittar ett vackert träd istället.

Sakta rullar vi vidare.

Vi gör ett nytt stopp och här får jag syn på några fåglar. Den här vet jag inte vad det är för sort.

Men det här är en Bulbul.

Vi rullar vidare igen.

Det här vägbygget ska vara klart om fem år, men jag är tveksam om att det ska hinnas med för arbetsmetoderna är med mycket handkraft.

Men så kommer vi fram till en plats där det är totalstopp i trafiken. Alla hoppar ur sina bilar och bussar och några försäljare av goda kakor dyker upp. Här fick vi vänta i ungefär en halvtimme innan vi kunde åka vidare.

Kör man ambulans och även om man råkar vara patient så är det nog en osäker tillvaro, för är det stopp så är det inte så lätt att komma fram på de platser där det inte ens finns utrymme för omkörning. Den här ambulansen blev nog framsläppt för den försvann från kön.

Vi andra köade kvar och passade på att umgås med de andra i kön...

...och titta på utsikten.

Men det kommer senare.