Ny dag och nya spännande mål.
Vi vaknar upp till en ny dag och strålande solsken, lite svalt på morgonkvisten och för att hinna fylla dagen med så mycket som möjligt är det tidigt upp för frukost.
Diset borta vid bergen tror jag först att det är morgondimma men får sedan veta att det även är röken från gårdagens skogsbrand som ligger över dalen och skymmer utsikten. Som tur var så lyckades de släcka branden innan den spred sig för mycket. Skogen är värdefull och de är rädda om den i Bhutan.
Vårt första stopp den här dagen ligger i utkanten av huvudstaden Thimphu och är en stupa fast här kallas den för chorten. Den här som kallas för Memorial Chorten byggdes 1974 för att hedra den 3:e kungen av Bhutan. I en sådan brukar det finnas det en relik av något slag men i den här finns det bara ett foto av kungen. Vi går in genom en vackert utsmyckad port.
En försäljare har öppnat sitt lilla stånd intill porten. Skönt är att försäljarna här inte alls är så påstridiga som de i Indien. Vill du köpa något så får du säga till.
Det är redan mycket folk här som vandrar runt chorten.
Till vänster ser vi ett stort hus med de stora bönekvarnarna.
De stora innehåller mängder av böner och det plingar glatt från en klocka som aktiveras då kvarnen snurras. Har du inte tid att be själv så kan du låta mannen som sitter där be åt dig.
En liten krum farbror kommer och strör ut ris på marken, duvorna flockas omkring honom och en hund kollar in om det var något ätbart för den.
Hunden ger upp, för ris verkar inte vara något gott; inte om det är okokt i alla fall. Den kollar in oss turister i stället och finns det hundägare så finns det även lite kvarglömt hundgodis i fickan.
Vi går också gå runt chorten. Tre varv ska man gå.
Runt alla dessa heliga föremål ska man gå medsols.
Vi lämnar chorten för nu ska vi bege oss till Kuensel Phodrang som ligger högt upp på berget, för att titta på den jättestora buddhafiguren som håller på att byggas där uppe.
Vägen slingrar sig uppför bergssidan och här stannar vi till för att få en utblick över huvudstaden Thimphu.
Jag spanar ut över berget på motsatta sidan av dalen och ser att någon byggt sitt hus högt där uppe.
Området uppe vid Buddhan är inte helt färdigbyggt men det ser ut att bli riktigt pampigt, här en del av det blivande staketet.
Den gyllene buddhafiguren är hela 51 meter hög och den lär vara fylld av 125.000 små buddhafigurer.
Ett lätt dis ligger över Thimphu i dag.
Det här bygget skulle ha varit klart år 2010 men det ser ut att vara en del kvar att jobba med.
Men själva buddastatyn ser ut att vara helt klar.
Det är mycket symboler i en sådan staty, det mesta har någon betydelse.
När Buddha blev upplyst så satt han så att högra handen vilade på knä och fingrarna pekade mot jorden som en symbol för att jorden är vittne på hans upplysning och hans kontakt med moder jord.
Högt där uppe på berget bakom Buddhan vajar en mängd böneflaggor. Dessa samlingar av flaggor reses när någon anhörig avlidit, det ska vara 108 flaggor för en man och 105 för en kvinna.
När vi är på väg tillbaka ner i dalen passerar vi skolan. Där står alla uppställda ute på gården och sjunger. Det är föräldradag. All skolundervisning är gratis och en stor del av undervisning sker på engelska. Alla Bhutans rektorer har förbundit sig till att utveckla skolans undervisning i grön riktning. Man har dessutom meditation på schemat.
Vi åker vidare, kan inte stanna för länge här, för den vägen där vi ska fram håller på att byggas om och den stängs av vissa tider för all trafik så vi måste hinna dit innan det händer, men vid gamla fortet som nu är klosterskola kan vi stanna för ett fotostopp.
Vägen här är inte heller så bred men den är fullt framkomlig.
I sådana här hus bor det folk som ska hjälpa till med vägen, de får rycka ut då det är halka och bilar inte kommer fram och även om det händer något med vägen.
//Tommy
Den Buddhan var verkligen imponerande stor.
Här hade de verkligen fått ta till sina kunskaper i vägbygge för terrängen är inte den lättaste och när det mesta även sköts med handkraft så går det inte så fort heller.
Intressant läsning i dag som alltid.
Molnet P1 i dag var om Indiens luft.
Vacker arkitektur ni sett igen.
Fin eftermiddag
Gun-Inger
Luften i Indien är inte verkligen inte bra, men i Bhurtan är en bra mycket bättre, som de sa när vi var i Indien att vi fick passa på att andas då vi kom till Bhutan för där var luften ren och klar. Då viste de inte om skogsbranden men det var ju bara rök ändå.
Intressant med böneflaggorna. Fler för män än för kvinnor ?
I Thailand ser man ofta blommor och ljus vid vägen.
Vi trodde i många år att någon dött där, att man gör som här men
när vi äntligen frågade så var det för att hedra andarna. Det var ofta i skarpa kurvor och
man skulle blidka andarna så inget hände.
// Marianne
Vet inte varför de hade fler flaggor för männen, säkert något i deras religion som styr det.
Även här kunde det finnas chorten, böneflaggor och bönekvarnar vid farliga vägpassage så det är tydligen lite lika i det avseendet.
Jag antar att om du åker dit så kommer du inte att ångra dig.
Förr tyckte jag mest om att fota natur och så djur förstås.
Men har märkt att jag nu uppskattar väldigt mycket när jag får människor från avlägsna länder med på bild.
De äldre där har så mycket karaktär.
Hälsningar Lena
De är smarta buddhisterna, måste väl rationalisera lite för att hinna med arbetet också.
Verkligen en slump att det sammanföll.
Jag har läst så mycket om det här landet och alltid nämndes just BNL och det stämde även då man kom dit.
Det ingår till och med i skolundervisningen. jag nämner det även i det här inlägget http://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/konungariket-bhutan.htm
Jag försöker hinna med ett inlägg om dagen, men ibland är det lite knappt om tid för bloggandet men jag försöker.
51 meter hög...? det är inte lite det!
Maffigt att få se!
Det var verkligen tur att de fick bukt med branden, den oroade folk och de är rädda om skogen här.
Folk får inte skövla den så som de gör i Nepal och med efterföljande ras.