Chime Lhakhang - fertilitetstemplet.

 Vi traskar uppför backen till Fertilitetstemplet. Chime Lhakhang är ett tempel dit de barnlösa vandrar för att genomgå en fertilitetsrit.  Därav alla dessa fallossymboler som var målade på husen i förra inlägget. Dessa symboliserar lycka och välstånd och är vanligt förekommande i Bhutan.  

Chime Lhakhang byggdes på 1400-talet av Lama Drukpa Kuenley

Vår bhutanesiske guide hade en lång berättelse om hur en japansk kvinna kom dit för att få hjälp med sin och makens barnlöshet. Hon återvände två gånger utan maken och båda gångerna var det lyckat resultat. Tredje gången kom hon tillbaka med maken och barnen troligtvis för att visa sin tacksamhet för att det gått så bra och då visade det sig att barnen var som en avbild av guiden som mötte upp på flygplatsen. Det var samma guide som hon haft på de tidigare resorna.

Det här templet är inte så stort som de andra vi besökt.

Pojkarna i klosterskolan har rast spelar fotboll på gården.

Väntar på en passning.

Barn är sig lika även om de bor på ett kloster och går i en klosterskola.

Kulan i luften.

En paus i skuggan.

Tintin, en av våra bhutanesiska guider, tycker att det börjar bli varmt. Då kryper de ur överdelen på den lite morgonrockliknande nationaldräkten och knyter fast den runt midjan.

I egna tankar.

Vi går ner till byn igen.

Det syns att det är en jordbruksbygd.

Jag träffar på en liten flicka som inte är riktigt säker på om hon ska lita på de där konstiga människorna som dykt upp.

Hundvalpen är desto mer nyfiken. Det som sinkade oss mest och kunde få någon att glömma bort tiden var alla dessa söta hundvalpar här i Bhutan. Man kan ju bara inte gå förbi en sådan här söting.

Fler som kikar ut lite nyfiket.

Dochulapasset - Bhutan

Vi lämnar Thimphu och den enorma Buddhan och beger oss iväg mot Dochulapasset. På vägen dit passerar man en checkpoint. Där måste alla stanna och deklarera sin last och det är även kontroll av passagerarna. Avsikten med det är att de vill ha koll på hur turisterna färdas och även förhindra smuggel från Indien.

Vi träffar lite lokalbefolkning.

Jag tycker det är kul att handarbeta och för att förena nytta med nöje så brukar jag ta med mig lite av mina alster på resorna. Kameran är ibland en bra kontaktsökare, men att ha med något litet till barnen är ändå bättre speciellt när man inte har så lätt med kommunikationen med ord och det händer aldrig att de nekar mig att ta en bild. Den här lilla flickan fick en Nassefigur och blev så glad och även lite blyg. Hon kröp upp i mammans knä och så fick jag ett leende och löfte om att ta en bild.

Utefter vägen hit upp fanns det små stånd där det såldes torkad yakost, lite torkad frukt och färska äpplen. De här ungdomarna passade på att spela ett spel i väntan på kunder.

Vi hade inga problem att passera chekpointen.

Så vi fortsätter färden och njuter av utsikten. Men röken från skogsbranden ligger över nejden så det är disigt trots det fina vädret.

Vi kommer fram till Dochulapasset och Druk Wangyal Chortens, vi är nu på  3116 möh. Här lät drottningmodern bygga 108 chorten för att hedra de 4 soldater som stupade i strider när indiska flyktingar jagades ut ur landet.

Jag går upp bland dessa chorten. Här kan det vara fin utsikt över Himalyamassivet men nu ligger röken i vägen och döljer det mesta. Vi kommer att komma förbi här en gång till under resan så vi får hoppas på att den blåst bort då.

Vi fortsätter färden och lite längre fram stannar vi för att beundra utsikten.

Ibland ser landskapet ut som om någon försökt bygga upp det som ett modellandskap, ungefär så som man brukar se på arkitekternas modeller över nya områden. Jag är imponerad över de som skapat dessa terassodlingar.

Här ser vi tydligt hur röken från gårdagens skogsbrand ligger kvar och skymmer utsikten, men jag tycker att det där diset som bildas också är fint.

Ny dag och nya spännande mål.

Vi vaknar upp till en ny dag och strålande solsken, lite svalt på morgonkvisten och för att hinna fylla dagen med så mycket som möjligt är det tidigt upp för frukost.

Diset borta vid bergen tror jag först att det är morgondimma men får sedan veta att det även är röken från gårdagens skogsbrand som ligger över dalen och skymmer utsikten. Som tur var så lyckades de släcka branden innan den spred sig för mycket. Skogen är värdefull och de är rädda om den i Bhutan.

Vårt första stopp den här dagen ligger i utkanten av huvudstaden Thimphu och är en stupa fast här kallas den för chorten.  Den här som kallas för Memorial Chorten byggdes 1974 för att hedra den 3:e kungen av Bhutan. I en sådan brukar det finnas det en relik av något slag men i den här finns det bara ett foto av kungen. Vi går in genom en vackert utsmyckad port.

En försäljare har öppnat sitt lilla stånd intill porten. Skönt är att försäljarna här inte alls är så påstridiga som de i Indien. Vill du köpa något så får du säga till.

Det är redan mycket folk här som vandrar runt chorten.

Till vänster ser vi ett stort hus med de stora bönekvarnarna.

De stora innehåller mängder av böner och det plingar glatt från en klocka som aktiveras då kvarnen snurras. Har du inte tid att be själv så kan du låta mannen som sitter där be åt dig.

En liten krum farbror kommer och strör ut ris på marken, duvorna flockas omkring honom och en hund kollar in om det var något ätbart för den.

Hunden ger upp, för ris verkar inte vara något gott; inte om det är okokt i alla fall. Den kollar in oss turister i stället och finns det hundägare så finns det även lite kvarglömt hundgodis i fickan.

Vi går också gå runt chorten. Tre varv ska man gå.

Runt alla dessa heliga föremål ska man gå medsols.

Vi lämnar chorten för nu ska vi bege oss till Kuensel Phodrang som ligger högt upp på berget, för att titta på den jättestora buddhafiguren som håller på att byggas där uppe.

Vägen slingrar sig uppför bergssidan och här stannar vi till för att få en utblick över huvudstaden Thimphu.

Alla är fotografer.

Jag spanar ut över berget på motsatta sidan av dalen och ser att någon byggt sitt hus högt där uppe.

Området uppe vid Buddhan är inte helt färdigbyggt men det ser ut att bli riktigt pampigt, här en del av det blivande staketet.

Den gyllene buddhafiguren är hela 51 meter hög och den lär vara fylld av 125.000 små buddhafigurer.

Ett lätt dis ligger över Thimphu i dag.

Det här bygget skulle ha varit klart år 2010 men det ser ut att vara en del kvar att jobba med.

Men själva buddastatyn ser ut att vara helt klar.

Det är mycket symboler i en sådan staty, det mesta har någon betydelse.

När Buddha blev upplyst så satt han så att högra handen vilade på knä och fingrarna pekade mot jorden som en symbol för att jorden är vittne på hans upplysning och hans kontakt med moder jord.

Högt där uppe på berget bakom Buddhan vajar en mängd böneflaggor. Dessa samlingar av flaggor reses när någon anhörig avlidit, det ska vara 108 flaggor för en man och 105 för en kvinna.

När vi är på väg tillbaka ner i dalen passerar vi skolan. Där står alla uppställda ute på gården och sjunger. Det är föräldradag. All skolundervisning är gratis och en stor del av undervisning sker på engelska. Alla Bhutans rektorer har förbundit sig till att utveckla skolans undervisning i grön riktning. Man har dessutom meditation på schemat.

Vi åker vidare, kan inte stanna för länge här, för den vägen där vi ska fram håller på att byggas om och den stängs av vissa tider för all trafik så vi måste hinna dit innan det händer, men vid gamla fortet som nu är klosterskola kan vi stanna för ett fotostopp.

Vägen här är inte heller så bred men den är fullt framkomlig.

I sådana här hus bor det folk som ska hjälpa till med vägen, de får rycka ut då det är halka och bilar inte kommer fram och även om det händer något med vägen.