Trecking till Chimi Lhakhangtemplet.

Vi ska nu iväg på en liten vandring till ett lite speciellt tempel, det heter Chimi Lhakhang men det namn som oftast hörs är Fertilitetstemplet. Vi börjar vandringen i byn där vi åt lunch och i början passerar vi förbi en del butiker och gästhus.

Vi går förbi vackert och i våra ögon lite originellt dekorerade hus.

Vet inte om jag vågar mig in till det rummet.

Sedan börjar vandringen mot templet.

Vi går förbi torra risfält där det nu verkar lite otroligt att något kan växa. Det ser mest ut som torr lera på dessa åkrar, men när regnet kommer börjar det snart spira där.

Vi går förbi gröna vajande fält.

och vi går...

...och vi går...

...och går...

...förbi vetefält...

...vajande böneflaggor...

...ser ett vackert staket i bambu...

...små pittoreska hus och bönekvarnar...

...så kommer vi fram till en annan liten by.

En ko betar nere vid risfälten.

Oanade möjligheter att göra av med reskassan dyker upp.

Kan bli spännande souvenirer att ta med hem.

Här pustar vi ut en liten stund innan vi tar oss backen upp till själva templet. Vi är på lite högre höjder än vad vi är vana vid hemifrån så en vila med att titta in i butikerna kan vi unna oss.

Ny dag och nya spännande mål.

Vi vaknar upp till en ny dag och strålande solsken, lite svalt på morgonkvisten och för att hinna fylla dagen med så mycket som möjligt är det tidigt upp för frukost.

Diset borta vid bergen tror jag först att det är morgondimma men får sedan veta att det även är röken från gårdagens skogsbrand som ligger över dalen och skymmer utsikten. Som tur var så lyckades de släcka branden innan den spred sig för mycket. Skogen är värdefull och de är rädda om den i Bhutan.

Vårt första stopp den här dagen ligger i utkanten av huvudstaden Thimphu och är en stupa fast här kallas den för chorten.  Den här som kallas för Memorial Chorten byggdes 1974 för att hedra den 3:e kungen av Bhutan. I en sådan brukar det finnas det en relik av något slag men i den här finns det bara ett foto av kungen. Vi går in genom en vackert utsmyckad port.

En försäljare har öppnat sitt lilla stånd intill porten. Skönt är att försäljarna här inte alls är så påstridiga som de i Indien. Vill du köpa något så får du säga till.

Det är redan mycket folk här som vandrar runt chorten.

Till vänster ser vi ett stort hus med de stora bönekvarnarna.

De stora innehåller mängder av böner och det plingar glatt från en klocka som aktiveras då kvarnen snurras. Har du inte tid att be själv så kan du låta mannen som sitter där be åt dig.

En liten krum farbror kommer och strör ut ris på marken, duvorna flockas omkring honom och en hund kollar in om det var något ätbart för den.

Hunden ger upp, för ris verkar inte vara något gott; inte om det är okokt i alla fall. Den kollar in oss turister i stället och finns det hundägare så finns det även lite kvarglömt hundgodis i fickan.

Vi går också gå runt chorten. Tre varv ska man gå.

Runt alla dessa heliga föremål ska man gå medsols.

Vi lämnar chorten för nu ska vi bege oss till Kuensel Phodrang som ligger högt upp på berget, för att titta på den jättestora buddhafiguren som håller på att byggas där uppe.

Vägen slingrar sig uppför bergssidan och här stannar vi till för att få en utblick över huvudstaden Thimphu.

Alla är fotografer.

Jag spanar ut över berget på motsatta sidan av dalen och ser att någon byggt sitt hus högt där uppe.

Området uppe vid Buddhan är inte helt färdigbyggt men det ser ut att bli riktigt pampigt, här en del av det blivande staketet.

Den gyllene buddhafiguren är hela 51 meter hög och den lär vara fylld av 125.000 små buddhafigurer.

Ett lätt dis ligger över Thimphu i dag.

Det här bygget skulle ha varit klart år 2010 men det ser ut att vara en del kvar att jobba med.

Men själva buddastatyn ser ut att vara helt klar.

Det är mycket symboler i en sådan staty, det mesta har någon betydelse.

När Buddha blev upplyst så satt han så att högra handen vilade på knä och fingrarna pekade mot jorden som en symbol för att jorden är vittne på hans upplysning och hans kontakt med moder jord.

Högt där uppe på berget bakom Buddhan vajar en mängd böneflaggor. Dessa samlingar av flaggor reses när någon anhörig avlidit, det ska vara 108 flaggor för en man och 105 för en kvinna.

När vi är på väg tillbaka ner i dalen passerar vi skolan. Där står alla uppställda ute på gården och sjunger. Det är föräldradag. All skolundervisning är gratis och en stor del av undervisning sker på engelska. Alla Bhutans rektorer har förbundit sig till att utveckla skolans undervisning i grön riktning. Man har dessutom meditation på schemat.

Vi åker vidare, kan inte stanna för länge här, för den vägen där vi ska fram håller på att byggas om och den stängs av vissa tider för all trafik så vi måste hinna dit innan det händer, men vid gamla fortet som nu är klosterskola kan vi stanna för ett fotostopp.

Vägen här är inte heller så bred men den är fullt framkomlig.

I sådana här hus bor det folk som ska hjälpa till med vägen, de får rycka ut då det är halka och bilar inte kommer fram och även om det händer något med vägen.

Marknadsdag i Thimphu.

Nu är det dags att besöka Thimpus helgmarknad.

Den här marknaden vänder sig i första hand till lokalbefolkningen men den lockar även oss turister. Det finns mycket att titta på här.

För att komma till själva marknadsplatsen måste man över floden och gå genom den här vackra bron.

Bron är smyckad med mängder av böneflaggor...

...och i dag blåser det ganska mycket så de fladdrar för fullt.

Här uppe på bron så håller en del försäljare till.  Jag frågar de här flickorna om jag får ta en bild, de nickar jakande men blir sedan lite generade.

Pust! Den stenen var tung, bäst att vila lite och ta ett nytt grepp om den.

På andra sidan bron är marknaden i full gång, så vi kliver nedför trappen och kollar in vad som säljs där.

Utbudet är ganska varierande. Bland de här prylarna känner jag igen de små bönekvarnarna.

Det är inte många turister här. Kvinnornas nationaldräkter är så vackra. Inte alla men många går omkring i dessa till vardags.

Vackra sjalar.

En del föremål ser ut att vara gamla.

Andra nytillverkade, som kylskåpsmagneter och nyckelringar.

En liten parvel som undrar vad jag är för filur.

De här svärden i sina träfodral trodde jag var leksakssvärd i trä, ända tills den här mannen drog fram en riktig kniv ur det.

Vi tar oss upp på bron igen och går över floden...

...för att sedan gå över gatan till grönsaksmarknaden.

Top of the world och målet för resan.

Jag fortsätter på inlägget från i går där vi mellanlandade i Kathmandu och nu är vi på väg mot slutmålet på resan.

Kathmandu försvinner under oss...

...och vi har återigen Himalaya på vår vänstra sida.

Nu kommer också orsaken till att alla vill sitta på vänster sida i flygplanet på den här resan. Flygkaptenen gör oss uppmärksamma på att titta ut för nu kan vi se världens högsta berg där borta. Mount Everest sticker upp sina toppar genom molntäcket.

Zoomar in lite. Det är ganska mycket moln i dag men vi får en till chans att på hemvägen och då kan vi hoppas på lite klarare väder.

Men det finns massor med berg att beundra och även de är vackra även om de inte är de högsta i världen så räcker deras höjd till ändå.

Vi har en behaglig flygresa och efter 40 minuter är det dags att landa, innan dess så har flygvärdinnan hunnit med att servera en god smörgås och en kopp te.

Magasinet "Travel and Leisure" har listat världens mest utmanande start- och landningsbanor i världen. Den svåraste, mest skrämmande landningsbanan i världen enligt tidningen, är den på Paro Airport i Bhutan. Det är där vi nu ska gå ner. Landningsbanan är en av de kortaste i världen, och omges på fyra sidor av 5 000 meter höga bergstoppar. 

För att landa på Paro måste man dyka brant och sedan manövrera genom en smal korridor av trädklädda bergssluttningar.

Det svänger rejält och planet lutar så mycket så att vi på vänster sida inte ser  så mycket innan vi är nere i dalen. Lite mer skrämmande var det för de som sitter på andra sidan.

Vi har i alla fall en av de skickliga piloterna som klarar av den svåra landningen här och kommer lyckligt ner på marken. Vi har landat på Paro Airport och är nu i Åskdrakens rike.

Vi flög med Bhutans nationella flygbolag Druk Air men ett till bolag har börjat flyga på Bhutan. Det är ett privat som heter Bhutan air.

Här, som på de flesta andra flygplatser, är det kö till pass och visakontrollen.

Det tog inte så lång tid även om det ofta känns så då man står i kö, men direkt efter passkontrollen blir vi presenterade för Bhutans tidigare kungar samt nuvarande kung.

Väskorna packas på våra små bussar och äventyret kan börja. Att vi nu måste åka i två små bussar beror på att de vägar som finns inte är så breda och inte i det skick så att det inte är genomförbart med en stor buss.

Nu beger vi oss till Bhutans huvudstad Thimpu och kikar nyfiket på landskapet som syns utanför bussfönstret.

Det här ska bli spännande.

Fortsättning följer......