Land föröver!
Efter 800 Nm och ungefär två dygn så siktar vi äntligen land.
Det första vi märker av att vi närmar oss land är att fågellivet har förändrats. Flockar av Blue-eyed Shag flyger förbi vårt fartyg.
På svenska heter den Blåögd skarv. Den är vackert blåögd.
Pingviner har vi inte sett sedan vi lämnade Falklandsörna, men nu fullkomligt studsar de omkring fartyget.
Deras sätt att simma ser ut som om de flyger fram eller liksom studsar på vågorna och dyker ner i havet igen.
Vi närmar oss land. Blir nog en landstigning senare i dag.
Här är vår, men ännu har inte vattenfallen tinar upp, ser ut som ett vattenfall men av is.
Nedanför fallet i bränningarna leker några pälssälarna. De ser ut att ha riktigt kul.
Några andra verkar lite slöare och ligger och vilar på klipporna och spanar lite nyfiket på främlingarna som sitter i en Zodiak och kikar på dem.
Högre upp på samma klippa är det ett myller av pingviner.
Det är macaronipingvinerna som valt att häcka där uppe. För att komma dit måste de hoppa jämfota och även klamra sig fast med både näbbar och klor för att ta sig upp för de branta klipporna.
Macaronipingvinen kallas också för gultofspingvin. Sitt ovanliga namn, macaronipingvin, har de fått av att de engelska upptäcksresande tyckte att de gula tofsarna som de har på huvudet påminner om ett populärt och pråligt klädmode i 1700-talets England som innehöll mycket ornament och tofsar i hatten, de som var klädda så kallades för macaroni.
Tittar man ändå högre upp på samma berg så ser man att där häckar albatrosserna.
Fint fotat!
Ha en toppendag!
Ha en fin dag!
Så härligt du lyckades fånga de blå öginen.
Trevlig läsning i vanlig ordning.
ing-marie
En förklaring till varför de väljer så besvärliga platser för häckning finns i dagens inlägg.
Hade ju varit praktiskt om de hade haft vingar.
Ha en fin dag.
Tack för din kommentar.
Ha det gott!
ewa
Hälsningar Lena
De kämpar och sliter för att komma till häckningsplatsen, men det finns förstås orsaker.