Land föröver!

Efter 800 Nm och ungefär två dygn så siktar vi äntligen land.

Det första vi märker av att vi närmar oss land är att fågellivet har förändrats. Flockar av  Blue-eyed Shag flyger förbi vårt fartyg.

På svenska heter den Blåögd skarv. Den är vackert blåögd.

Pingviner har vi inte sett sedan vi lämnade Falklandsörna, men nu fullkomligt studsar de omkring fartyget.

Deras sätt att simma ser ut som om de flyger fram eller liksom studsar på vågorna och dyker ner i havet igen.

Vi närmar oss land. Blir nog en landstigning senare i dag.

Här är vår, men ännu har inte vattenfallen tinar upp, ser ut som ett vattenfall men av is.

Nedanför fallet i bränningarna leker några pälssälarna. De ser ut att ha riktigt kul.

Några andra verkar lite slöare och ligger och vilar på klipporna och spanar lite nyfiket på främlingarna  som sitter i en Zodiak och kikar på dem.

Högre upp på samma klippa är det ett myller av pingviner.

Det är macaronipingvinerna som valt att häcka där uppe. För att komma dit måste de hoppa jämfota och även klamra sig fast med både näbbar och klor för att ta sig upp för de branta klipporna.

Macaronipingvinen kallas också för gultofspingvin. Sitt ovanliga namn, macaronipingvin, har de fått av att de engelska upptäcksresande tyckte att de gula tofsarna som de har på huvudet påminner om ett populärt och pråligt klädmode i 1700-talets England som innehöll mycket ornament och tofsar i hatten, de som var klädda så kallades för macaroni.

Tittar man ändå högre upp på samma berg så ser man att där häckar albatrosserna.

"Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!"

Många sjömil tillbringade vi till havs, först hände det ingenting. Bara vatten och vatten men så plötslig dök de upp som från ingenstans.

Då kom albatrosserna seglandes. Stora härliga fåglar  som visserligen inte såg så stora ut i det här stora havet. Men med en vingbredd på 3,5 meter som vandringsalbatrossen har, så inser man att de ÄR stora.

Förstora så ser du petrellerna i bakgrunden, jämfört med dem så märker namn deras storhet. Jag var i en skola och visade bilder och barnen där tyckte inte att det lät så mycket ned 3,5 meter. Då fick de dra ut ett rep på samma längd och insåg att det där var nog en ganska stor fågel. Inte någon liten mås precis.

Havet skummar och albatrosserna seglar.

 Valfågeln och albatrossen ser ut att krocka här, men trots att albatrossen är längre bort så ser man dess storhet. Valfågeln tillhör stormfåglarna och har ett vingspann på runt 40-50 cm ändå ser den liten ut jämfört med albatrossen.

Svartbrynad albatross

En till, svartbrynad albatross, lite närmare.

Även stormfåglarna svävade runt vårt fartyg.

När avtryckar fingret vitnat av köld och vind och nästan stelnat i sitt läge på knappen var det dags att gå in och lyssna på en föreläsning av Adam om våra "fenfotade vänner" . Då menade han inte fotograferade, utan individer med fenor såsom sälar och sjölejon.

Och vi går in i Konvergenszonen, kyligare vindar är att vänta.