Kvällstur

Måste få visa några bilder på hur exklusivt vi bor här i tältcampen. Vi har tvåmannatält med tältsängar i, där sover i alla fall jag väldigt skönt. Ställningarna framför tältet är handfat för morgonhygienen.

Bakom tälten finns det en förlängning av tältduk men utan tak, dit har vi utgång genom bakre delen av tältet och där finns hygienavdelningen. Toalett ,med en grop grävd under och spolning med spade och sand, bredvid den finns duschen. Det är hinken på ställningen. Den fylls med varmt vatten på eftermiddagen, då solen värmt upp vattnet. Vrid på kranen på hinken och du får en skön dusch i akompanjemang av skönsjungande fåglar som sitter i träden runt omkring. Vi slösar inte på vattnet så en hink bör räcka till två, för allt vatten hämtas hit med bil.

Här har vi matsalstältet, där äter vi våra måltider. Mycket god mat serveras varje dag, tillagad av våra kockar över öppen eld och ett litet gasolkök. Maten består av kyckling eller fisk och massor av grönsaker. Inget kött eftersom det inte får införas i nationalparken.

Efter lunch och siesta fick vi en genomgång av Russel om Botswanas historia, sedan hoppade vi in i bilarna igen och for ut på kvällsturen. Tur hade vi också, för djuren visade sig även nu.

Här en kronvipa, vet inte hur den fått sitt namn men lätet liknade som om den ropade "vip, vip".

En liten steenbok, eller stenantilop som vi kallar den på svenska. De är så små, väger ca. 10-15 kg.

Lejonhonan med bytet låg kvar och bevakade sin fångst.

Även sjakalerna var kvar och försökte komma åt lite mat, men de lyckades inte något vidare nu heller.

Mörkret sänkte sig nu över savannen och vi for tillbaka till de kärleksfulla lejonen för att se om de var kvar. Det var de och hade även fått fler åskådare, nämligen fem unga honor. Undrar om det var sexualundervisning på gång, de var åtminstonde väldigt nyfikna.

Än en gång ett exempel på hur svårt det är att se lejon i det höga gräset, det är fem men bara fyra syns.

Här är paret som de iaktar, honan ligger ner framför hanen och bakom busken ser man några av åskådarna.

Här här vi hela gänget av unghonor.

Vi lämnar de här sju lejonen och vänder för att besöka The Buch Bar, men vägen är spärras av honan med bytet, hon har lagt sig mitt i vägen och har inte alls lust att släppa förbi oss. Berättar ljudligt att det är hennes revir.

Vi får lämna vägen åt henne och ta en runda i terängen. Nu är det dags för kvällsritualen och njuta av en drink i The Buch Bar och se hur solen försvinner för den här dagen. En G&T sitter inte fel.

Buch Bar =  kylargallret på bilarna.

2009-04-19 11:49   Peter Eskilsson

Bästa bloggen jag läst på mycket länge. Inte svårt att gissa att du har en otrolig upplevelse.
Själv skulle jag vara sketskraj för lejonen../PE

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-19 12:01

Tack Peter, så glad jag blir.
Rädd blev jag första kvällen, då en hona visade att hon ville hoppa in till mig, men sen blev man van vid att de kom så nära bilarna.
...och det kommer mer..:)

Svara

2009-04-19 11:51   JenyJ

Så härlig läsning varje gång, Margareta! :)
Vad fantastiskt att få se lejonen på det här sättet, och att de faktiskt är kvar gång efter annan..!
Buch Bar... Vilket trevligt hak! ;-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-19 11:59

Helt fantastiskt med all dessa lejon, sammalagt så såg vi 14 st här i Kalahari.
Det bästa med Buch Bar var att det var aldrig så långt till den...bara invänta solnedgången, dessutom gratis!!!

Svara

2009-04-19 11:58   pic-tor

Fantastisk bild på lejonhannen i all sin prakt.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-19 12:03

Tack Torbjörn.
Han var så stor och ståtlig, såg nästan lite mänsklig ut. Jag tänkte ofta på filmen Skönheten och odjuret när han tittade på mig. Fast det var nog han som var skönheten.

Svara

2009-04-19 14:31   Annelie Worgard

Fantastiska bilder där texten sätter pricken över iet.Jag känner mig delaktig och det är jättekul att få "följa med" dig på din tur.
Ser fram emot mera.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-19 16:15

Tack Annelie, jag lovar det kommer mer inom kort.

Svara

2009-04-21 08:26   Arne Bivrin

Jag kan bara instämma i hyllningskören. Din berättelse är lågmäld och kombinerar fina djur- och naturbilder med lite "vardags"-bilder från turen. Det ger en suverän känsla av delaktighet och närvaro. Resan verkar värd varenda pula ;-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-21 08:45

Tack Arne för dessa vänliga ord, satt bra efter några jobbiga dagar med den nylagade armen.
Du har så rätt så att resan var värd varenda liten pula...ända ner till de minsta thebe också.

Svara