Italian Chapel - Orkney
Den Italienska kyrkan är ett kapell som ligger på Lamb Holm på Orkneyöarna. Den byggdes av italienska krigsfångar under andra världskriget. De var där för att bygga Churchillbarriärerna.
Det var en höstdag i oktober 1939 som den tyska Ubåten U47 smög in i sundet vid Scapa Flow, där slagskeppet HMS Royal Oaks låg för ankar. En torpedattack gjorde att det stora slagskeppet sjönk till botten på bara några minuter och med en förlust av 833 man. Den attacken var upprinnelsen till att börja bygga barriärerna. Fast då hette det att man skulle bygga "vägbankar" för att knyta de södra öarna till fastlandet Orkney. Men bygget gick trögt eftersom det fattades arbetskraft...
...så i början av 1942 hämtades det italienska krigsfångar dit för att hjälpa till med bygget. Många läger byggdes här i backarna där det nu finns ett litet flygfält och där korna nu går omkring och betar. Den som är intresserad kan se på den här lilla kartan hur det såg ut då.
Nu går korna lugnt här och betar och verkar inte bry sig om de historiska vingslagen i området eller de flygplan som verkar att mest för nöjes skull cirkla runt här.
Planet som jag såg lyfta när vi klev av bussen kom tillbaka och jag tror nästan att de såg att jag fotograferade dem.
I september 1943 när Italien kapitulerade till de allierade, så förändrades dessa krigsfångars status och de fick större frihet och även lön för sitt arbete. Italienarna önskade en ordentlig plats för tillbedjan och med hjälp av padre Fader Giacobazzi och Domenico Chiocchetti övertalades då lägerchefen, Major TP Buckland så att de skulle få bygga ett kapell på Lamb Holm. De fick då två "Nissen huts" (valvformade skjul) att bygga om till ett kapell under förutsättning att de gjorde allt arbete utanför arbetstid. Det var så grunden lades för Orkneys mest besökta attraktion.
Här möts vi av den italienska flaggan.
Med tanke på att den här kyrkan är byggd till största delen av återvunnet material så är det en helt fantastisk skapelse.
I backen ovanför betar korna och iakttar turisterna som strömmar till.
Efter att ha läst all information på tavlorna utanför så går vi in.
Domenico Chiocchetti som gjort det mesta av dekoren inne i kyrkan och det mesta är gjort av skrot som de hittat i omgivningen så är det ett helt otroligt arbete som utförts här. Även med tanke på den bergänsade tiden som han hade till sitt förfogande. Han stannade kvar på ön för att bygga klart kapellet även om de andra fångarna släpptes strax efter krigets slut. Han avled år 1999 efter att ha besökt sitt livsverk flera gånger.
Domenico Chiocchetti (då bosatt i Moena, Italien) återvände till Orkney för att hjälpa till med ett restaureringsprojekt. Han stannade i tre veckor och utförde en mängd olika reparationer och innan han reste hem igen skrev han ett brev till folket i Orkney där han sade: “The chapel is yours - for you to love and preserve. I take with me to Italy the remembrance of your kindness and wonderful hospitality. I thank the authorities of Kirkwall, the courteous preservation committee, and all those who directly or indirectly have collaborated for the success of this work and for having given me the joy of seeing again the little chapel of Lambholm where I, in leaving, leave a part of my heart”. - Domenico Chiocchetti - 11 th April 1960."Kapellet har bara använts under en mycket kort tid, men det står i dag som en fantastisk bevis på människans strävan att övervinna motgångar och ett engagemang för sin tro.
Vi hade tur när vi var till det lilla fina kapellet, för när vi gick ut så kom det en stor buss med passagerare från ett kryssningsfartyg som valt kyrkan som utflyktsmål. Vi gick ner till den lilla vinbutiken som ligger nere vid infarten och botaniserade bland deras hemgjorda fruktviner. Många utsökta sorter hade de och en tjusig flaska med innehåll med smak åt portvinet "Grådask" slank ner i vår kasse. En trevlig souvenir att ta med hem.
Sedan traskade vi upp till vägen och ställde oss vid vägkanten för att vänta in bussen. Någon busshållplats fanns det inte där och behövdes inte heller, för här på Orkney ställer man sig bara någonstans utefter bussens färdväg och där stannar den för att plocka upp passagerarna. Likaså släpptes folk av vid sina hus och inte där det fanns en förutbestämd hållplats.
Lite blommor fanns det i diket där vi stod.
Jag kastar en sista blick över till St Mary's innan vår buss kommer, och blir något förvånad då jag kliver på bussen och det är samma förare även denna gång som på de två andra sträckorna vi åkt i denna dag.
Finns mycket historisk på dessa öar.
Vilket fint litet kapell.
Det finns nog bara en busschaufför
Marianne
Det var ett charmigt kapell med en egen historia.
Jag trodde ett tag att de bara hade en chaufför som körde alla linjer men under veckan så träffade vi på många andra trevliga förare.
Günther Priens otroligt fräcka attack i Scapa Flow med U-47 är nog den mest kända händelsen i hela u-båtshistorien och han blev tysk nationalhjälte.
Finns mycket historik i de flesta gamla kyrkor. Mest förundrad är jag över de enorma katedraler som byggdes förr. Hade de tänk att de skulle fyllas upp till sista sittplats. Men de står där som monument över en tid som flytt.
Hände mycket under kriget.
Hälsningar, Bjarne
Kapellet var riktigt fint och vackert inrett också med sin lite speciella historia.
italienska krigsfångarna gjorde ett bra jobb.
Det finns nog mycket historia från andra världskriget på dessa öar.
Kyrkan är vacker och speciellt med tanke på de material de hade att tillgå.
Stolarna är nog bortplockade, antar att de hade någon form av bänkar under kriget.
Vet inte om det är några gudstjänster där nu mera.
Hälsn!
Japp det är nya kameran. Hade inte min stora med mig på den här resan och min lilla spegellösa Sony som var med blev kvar i väskan hela veckan för jag var så nöjd med D70. Lätt att bära med sig klarade mörka ljusförhållanden suveränt mycket bättre än min 1Ds III. Fast det lätta objektivet 18-300mm som var med som kitobjektiv bör jag nog inte använda på längsta inzoomningen. Där är Canons vita så mycket bättre även om det är tyngre.
Och denna plats verkar vara ett perfekt ställe att åka buss på
ing-marie
Den kyrkan var fin.
Buss var ett bra sätt att ta sig runt även om vi fick skippa någon plats där jag hade velat stanna lite. Att stå i regnet 1½ timme och vänta på nästa buss var inte något som jag hade lust med så ibland fick det bli foto genom bussfönstret eller skippa en del platser.
Fin kyrka med en alldeles speciell historia. ovanligt inslag med den italienska flaggan också.