Bokstavsresan X-Y-Z

Så har vi då kommit till den mystiska bokstaven X, skulle jag klara av att hitta något djur som börjar på just X.  Att hitta bokstaven X var inte så svårt de finns på många platser men med djur är det mer tunnsått och så var det det där med att jag skulle ha fotograferat det själv också...men det lyckades.

X som i Xerus.

Xerus är en afrikansk jordekorre, den här träffade jag på i Namibia. För tvivlarna finns det en länk här att jämföra med.

Y som i Yak.

Z som i sebra.

Z som i sebra. Nej, jag klickade inte på fel tangent men jag är uppfostrad av den gamla skolan och där fick jag lära mig att sebra stavas med S. Tittade i min ordlista från 1965 och där finns det bara sebra med S. Z fick vi använda på engelskalektionerna. Men tidena förändras och nu får man tydligen även stava på engelska på svenska.

A B C - D E F - G H I - J K L - M N O - P Q R - S T U - V  W - Å Ä Ö

Heliga män och annat heligt i Kathmandu.

I Kathmandu vimlar det av heliga män, Sadhus. De vandrar runt där och försöker bli fotograferade av turisterna för att sedan kräva betalning för fotot.

Vet inte hur pass heliga de här männen är, för en riktigt helig man ska vara asket och leva helt på allmosor och vad naturen ger. De är ofta självplågare och kan t.ex sitta och titta in i solen tills de blir blinda, bara för att slippa ut ur själavandringen.

Hörde att de här männen har det mer som ett yrke att vara "Helig man", bara ett sätt att försörja sig på. Vet inte om det är sant, men upplevde att de var mer intresserade av oss turister än att sitta i enskildhet.

 Men den här mannen satt ganska avslappnad och brydde sig inte om att han kom med på bild, när jag fotograferade det heliga trädet bakom honom.

Ett av de äldsta templen i Kathmandu är Kasthamdapa. Det sägs vara byggt av virke från ett enda träd och på 1100-talet. Det sägs också att Kathmandu fått sitt namn därifrån. Där inne satt de här heliga männen och även en kvinna (hon syns inte på bilden). De hade en blank folie uppspänd framför sig och kvinnan med filmkameran filmade deras spegelbild i folien. Fick tydligen inte filma dem annars. Jag visste inte vad de sysslade med när jag tog den här bilden, får väl hoppas på att jag inte förstört någons karma med min bild.

I Kathmandu bor också "Den levande gudinnan", Kumari. Hon utpekas redan som nyfödd och får sedan bo här tills hon är i 10-13 års ålder. Hon blir alltid buren utomhus och får inte blöda. Man får inte heller fotografera henne. Ibland tittar hon ut genom de här fönstren. När vi var där var det lördag och gudinnan hade ledigt. Den som kikar ut här är en av hennes lekkamrater.

Överallt finns det också sådana här små helgdommar en del kan man gå in i, som den här som är tillägnad elefantguden Ganesha. Han är son till Shiva. 

Bredvid ingången till det gamla kungliga palatset sitter apguden på en stensockel. Han har en vacker röd mantel på sig så man ser inte mycket av själva apan bara nosen. Där på socken lägger folk sina offer i form av pengar och frukt. Tittar man noga här så syns det en liten hand som sträcker sig upp med gåvor.

Blixtsnabbt kommer det sedan en liten kille, en av alla gatubarn, han klänger sig vigt upp på stensocken och upp till guden, där gåvorna, och plundrar den på allt ätbart och alla pengar.

Heliga kor har väl de flesta hört talats om.

Men heliga tjurar vet jag inte om det finns, de kanske behövs för att få fler heliga kor.

Andra heliga ting är Tankas. Det är en religiös målning där ofta Budha är avbildad.

Vet inte om de här kvinnorna var heliga på något sätt men de satt vid det kungliga palatset och sjöng både vackert och intensivt. Såg dessutom så vackra ut i sina kläder. Synd att jag inte har någon ljudfil med deras sång.

Nu är vi i Nepal, åker snart mot Kathmandu

För att komma in i Nepal behöver man ett visum och det söks vid gränsen, vi hade den förmånen att vår guide samlade in våra pass, foton  och ansökningsblanketter och skötte om hela inreseformaliteten. Vi slapp allt köande och kunde ägna oss att gå runt i Kodari och ta lite bilder.

Tittade över till Tibetsidan.

Tittar man upp på berget i bakgrunden ser man också att det inte är så långt mellan gränsen och Zhangmu i Tibet.

Tar sedan en liten promenad i Kodari.

Det finns inte mycket plats utanför bygatan där allt verkar hända.

Såg en lite ovanlig klädtvätt på en balkong, det var en mamma som tvättade barnets klänning när hon hade den på sig, tog sedan av den och hängde upp på tork.

En liten killing som har höga mål för sitt ätande.

För att komma till de byar som ligger längre upp på bergssluttningen är det vandring som gäller. Den här lite handikappade gamle mannen kom vandrandes ned för en av dessa stigar. Vet inte om han såg att jag fotograferade men när han kom ner gick han rakt fram till mig och ställde sig där utan att säga något. Jag hade en penna i fickan, den fick han och då verkade han nöjd och gick vidare.

När alla formaliteter är klara och vi fått tillbaka våra pass är det dags att åka vidare mot Kathmandu, väskorna ska lastas på bussen.

Starka killar som hivar upp väskorna på taket. Ser du damen i den gula kjolen och kepsen som står bredvid bussen. Hon kom fram till mig och tog tag i min arm samtidigt som hon säger något som jag inte förstår. Gissar att hon tigger.

Damen är tydligen välkänd, för en av väsklastarna blir fruktansvärt arg. Han greppar en stor bräda och under svavelosande haranger (fast på nepalesiska) hotar med att klappa till henne. Han t.o.m slår efter henne, såg både dramatiskt och otäckt ut.

Jag ser att min väska kommer med och går in i bussen för att undvika fler incidenser. Bara för turister, står det på bussen, undrar just varför. Skulle kunna tro att det är för att den inte är i det bästa skicket. Min stol är av liggstolsvarianten och sätet sitter helt löst. Förstår senare att vår buss ändå är av det bättre slaget och vi får i alla fall sitta inne i bussen.

Friendship Bridge och en ilsken brovakt.

Det här är vår sista morgon i Tibet, väskorna är packade igen och vi åker direkt efter frukost ner till gränsövergången till Nepal. Innan vi lämnar hotellet går jag ut på balkongen och tar en till bild över Zhangmu. I dag är det molnfritt, här syns  även alla odlingar på sluttningen.

Vägen ner är kantad av växtlighet så det går inte så bra att fotografera där. Alltid är det någon buske ivägen.

Gränsövergången öppnar först klockan 10.00 men det är bra att vara där lite tidigare för kön in till tull och passkontrollen blir fort väldigt lång. Kinesiska tjänstemän är väldigt noggranna så genomgången tar tid. Råkar man dessutom ut för extra kontroll där de går igenom väskan plockar de bort allt som de anser att man inte får ha. De t.o.m river ut Dalai Lama om han finns med i någon guidebok.

Här nere är det också en hel del försäljare, av deras varor att döma verkar det inte som om de vänder sig till turister. De säljer mest kläder och skor.

Det är väldigt trångt på vägen här nere, mycket trafik som ska samsas om utrymmet. Lastbilar och långtradare ska fram och samtidigt försöker de bilar som vi kommit med att vända för att åka tillbaka.

Sophanteringen är inte den bästa, soporna vräks ut där det passar sig.

Så här ser Friendship Bridge ut, till höger Tibet och till vänster Nepal däremellan rinner floden.

Höga berg kantar gränsen.

På andra sidan floden ligger Kodari som är vårt första möte med Nepal.

Tog även den här bilden på en liten butik, där en pappa hjälper sitt lilla barn med toalettbestyren alldeles vid tröskeln till butiken. Den blev inget vidare men jag är ganska tacksam för att jag hade den ändå. Gissar på att det var den som räddade de bilder jag har på bron.

Det gick bra att komma igenom tull och passkontrollerna. På andra sidan hade det samlats en hel del bärare som ville bära vårt bagage över bron och till den väntande bussen. Några ville inte utnyttja bärare utan dra sin väska själv, men varför ta jobbet ifrån dem, de pengarna var kanske det enda som de kunde tjäna i dag. Jag passade på att fotografera raden av bärare innan vi gick över bron.

På bron stod det, med mycket jämna mellanrum, vakter som såg mycket bistra ut. De stod ganska tätt ända fram till mitten av bron och då insåg jag att nu är vi i Nepal. Jag visste att man inte fick fotografera på bron men trodde att på den nepalesiska sidan så borde man få ta en bild på vattenfallet i floden. Jag frågade vår guide och han trodde att det skulle gå bra. Upp med kameran och en snabb bild på vattenfallet. Men om jag var snabb så var den civilklädda vakten bra mycket snabbare. Han dök på mig med sur min och befallde mig att radera bilden. Då såg han även bilderna på bärarna och de fick jag inte heller ha kvar.

Jag försökte att vrida ratten så att jag fick bilder från andra hållet på minneskortet, men den vakten lurade man inte så lätt. Det var bara att radera alla bilder på bärarna för det var tydligen på en plats där det var fotoförbud. När jag kom fram till bilden med butiken och mannen med barnet, den här ovanför, så sa han att jag skulle radera även den. Då ilsknade även jag till och vägrade. Sa det är ju bara en affär och då gav han med sig och han fick aldrig se de jag hade på bron.

Glad är jag över att jag hade en digitalkamera, annars hade han nog tagit hela filmen. Men är något irriterad på mig själv som inte kom på att jag borde ha bytt minneskort efteråt och inte fortsatt att fota på samma kort. I annat fall  kunde jag ha återskapa de raderade bilderna hemma.

Vår guide var i alla fall nöjd, han sa att nu vet vi att man inte får fotografera där heller.

Lite småsur över de raderade bilderna tog jag en bild på Kodari.

Passade även på att fotografera några av bärarna, här på den nepalesiska sidan. Här var det inget fotoförbud.

Alla bär väskorna med ett band över pannan, jag tycker att det ser väldigt tungt ut och har lite svårt att förstå varför, eftersom alla väskor har hjul och draghandtag.

Den här kvinnan kånkar dessutom på sina barn.

Zhangmu, sista staden före Nepal.

Den här tallen som står vid vår rastplats är tydligen en speciell tibetansk tall och jag är ledsen att jag inte antecknade på plats vad det var för sorts tall. Jag trodde mig ha bättre minne än vad jag hade. Är det någon som är tallkännare och kan berätta för mig vad det är för sorts tall. Den hade väldigt vackra kottar som var lite gråaktiga i färgen och växte uppåt. En fågel kom väldigt passande och satte sig i toppen just när jag skulle fotografera tallen.

Vi var inte de enda som valt den platsen att stanna på för att sträcka på benen, en liten tibetansk familj satt där också. Deras lille son såg ut att frysa lite, så jag frågade om de ville ha en mössa och vantar till honom och det tyckte de att han kunde få. De färdades med traktor och släp, bak på släpet satt mamman med sonen så jag antar att mössan kom väl till pass där.

Zhangmu är ingen stor stad och den är byggd på en bergssluttning där hela staden klättrar utefter kanten. Genom staden går en enda lång gata som slingrar sig fram i sicksack.

Gatan är inte bred, så när vi kommer med våra bilar och stannar utanför hotellet blir det väldigt trångt.

Under tiden vårt bagage lastas ut är det bara motorcyklarna som kan slingra sig fram. Alla lastbilar och långtradare  som kör gods till och från Nepal får vackert vänta. Direkt när vi stannar kommer kvinnor fram och vill att vi ska växla pengar, de vet att vi ska vidare till Nepal och inte har någon användning av de kinesiska pengar som vi eventuellt har kvar.

Jag och min man tar en liten promenad för att titta på staden, det är ingen risk att gå vilse på den enda gatan och här går man antingen uppför eller nedför, något annat alternativ finns inte.

Mellan gatans slingor är det trappor byggda, så det går att gina också.

Det känns att vi nu är på så pass låg höjd som 2.400 m.ö.h för luften är mycket lättare att andas och det är inte alls lika jobbigt att gå i uppförsbacke.

Vi går en bit och kikar på butiker och stadslivet i övrigt.

Den här bilverkstaden hade ett något dubiöst läge, kan tänka mig att mekanikerna lever lite farligt då de stora långtradarna kommer körandes här.

När man ska in i Nepal söker man visum vid gränsen, då är det bra att ha ett foto med sig. Vi var några som hade varit förutseende och tagit med foton, de övriga var tvungna att besöka en lokal fotograf. Även om det var mycket lättare att gå uppför och i trappor här så är jag lite glad att jag slapp traska upp för dessa trappor där fotografen hade sin studio.

Tillbaka på hotellet hittade jag en balkong där man kunde komma ut och se staden och dess omgivningar från andra sidan. Längst där nere i ravinen flyter  floden Bhote Koshi, eller Rongshar Tsangpo som den heter på Nepalesiska. Den fortsätter sedan in i Nepal.

Vänder mig åt andra hållet och ser bort mot Nepal, som här ligger till höger lite längre bort i bilden, dit ska vi i morgon.

Ser också att det där nere på sluttningen bor folk i mycket enkla bostäder.