Nu är vi i Nepal, åker snart mot Kathmandu
För att komma in i Nepal behöver man ett visum och det söks vid gränsen, vi hade den förmånen att vår guide samlade in våra pass, foton och ansökningsblanketter och skötte om hela inreseformaliteten. Vi slapp allt köande och kunde ägna oss att gå runt i Kodari och ta lite bilder.
Tittade över till Tibetsidan.
Tittar man upp på berget i bakgrunden ser man också att det inte är så långt mellan gränsen och Zhangmu i Tibet.
Tar sedan en liten promenad i Kodari.
Det finns inte mycket plats utanför bygatan där allt verkar hända.
Såg en lite ovanlig klädtvätt på en balkong, det var en mamma som tvättade barnets klänning när hon hade den på sig, tog sedan av den och hängde upp på tork.
En liten killing som har höga mål för sitt ätande.
För att komma till de byar som ligger längre upp på bergssluttningen är det vandring som gäller. Den här lite handikappade gamle mannen kom vandrandes ned för en av dessa stigar. Vet inte om han såg att jag fotograferade men när han kom ner gick han rakt fram till mig och ställde sig där utan att säga något. Jag hade en penna i fickan, den fick han och då verkade han nöjd och gick vidare.
När alla formaliteter är klara och vi fått tillbaka våra pass är det dags att åka vidare mot Kathmandu, väskorna ska lastas på bussen.
Starka killar som hivar upp väskorna på taket. Ser du damen i den gula kjolen och kepsen som står bredvid bussen. Hon kom fram till mig och tog tag i min arm samtidigt som hon säger något som jag inte förstår. Gissar att hon tigger.
Damen är tydligen välkänd, för en av väsklastarna blir fruktansvärt arg. Han greppar en stor bräda och under svavelosande haranger (fast på nepalesiska) hotar med att klappa till henne. Han t.o.m slår efter henne, såg både dramatiskt och otäckt ut.
Jag ser att min väska kommer med och går in i bussen för att undvika fler incidenser. Bara för turister, står det på bussen, undrar just varför. Skulle kunna tro att det är för att den inte är i det bästa skicket. Min stol är av liggstolsvarianten och sätet sitter helt löst. Förstår senare att vår buss ändå är av det bättre slaget och vi får i alla fall sitta inne i bussen.
Härliga bilder,lycka till på fortsättningen.
vi är små på jorden.
mvh Rolf
Mats