Zhangmu, sista staden före Nepal.

Den här tallen som står vid vår rastplats är tydligen en speciell tibetansk tall och jag är ledsen att jag inte antecknade på plats vad det var för sorts tall. Jag trodde mig ha bättre minne än vad jag hade. Är det någon som är tallkännare och kan berätta för mig vad det är för sorts tall. Den hade väldigt vackra kottar som var lite gråaktiga i färgen och växte uppåt. En fågel kom väldigt passande och satte sig i toppen just när jag skulle fotografera tallen.

Vi var inte de enda som valt den platsen att stanna på för att sträcka på benen, en liten tibetansk familj satt där också. Deras lille son såg ut att frysa lite, så jag frågade om de ville ha en mössa och vantar till honom och det tyckte de att han kunde få. De färdades med traktor och släp, bak på släpet satt mamman med sonen så jag antar att mössan kom väl till pass där.

Zhangmu är ingen stor stad och den är byggd på en bergssluttning där hela staden klättrar utefter kanten. Genom staden går en enda lång gata som slingrar sig fram i sicksack.

Gatan är inte bred, så när vi kommer med våra bilar och stannar utanför hotellet blir det väldigt trångt.

Under tiden vårt bagage lastas ut är det bara motorcyklarna som kan slingra sig fram. Alla lastbilar och långtradare  som kör gods till och från Nepal får vackert vänta. Direkt när vi stannar kommer kvinnor fram och vill att vi ska växla pengar, de vet att vi ska vidare till Nepal och inte har någon användning av de kinesiska pengar som vi eventuellt har kvar.

Jag och min man tar en liten promenad för att titta på staden, det är ingen risk att gå vilse på den enda gatan och här går man antingen uppför eller nedför, något annat alternativ finns inte.

Mellan gatans slingor är det trappor byggda, så det går att gina också.

Det känns att vi nu är på så pass låg höjd som 2.400 m.ö.h för luften är mycket lättare att andas och det är inte alls lika jobbigt att gå i uppförsbacke.

Vi går en bit och kikar på butiker och stadslivet i övrigt.

Den här bilverkstaden hade ett något dubiöst läge, kan tänka mig att mekanikerna lever lite farligt då de stora långtradarna kommer körandes här.

När man ska in i Nepal söker man visum vid gränsen, då är det bra att ha ett foto med sig. Vi var några som hade varit förutseende och tagit med foton, de övriga var tvungna att besöka en lokal fotograf. Även om det var mycket lättare att gå uppför och i trappor här så är jag lite glad att jag slapp traska upp för dessa trappor där fotografen hade sin studio.

Tillbaka på hotellet hittade jag en balkong där man kunde komma ut och se staden och dess omgivningar från andra sidan. Längst där nere i ravinen flyter  floden Bhote Koshi, eller Rongshar Tsangpo som den heter på Nepalesiska. Den fortsätter sedan in i Nepal.

Vänder mig åt andra hållet och ser bort mot Nepal, som här ligger till höger lite längre bort i bilden, dit ska vi i morgon.

Ser också att det där nere på sluttningen bor folk i mycket enkla bostäder.