Ridande barn.

Vi kör vidare genom grönt och vackert landskap och träffar på några barn.

En bil med ett amerikanskt par har stannat och delar ut godis.

Barnen tycker det är kul och ville gärna visa upp sina färdigheter på hästryggen. De rider barbacka.

Men först så måste de fortsätta lite med sitt jobb att få djuren dit de ska.

Sedan full fart tillbaka.

Lillasyster som vaktar fåren och getterna, får fart och  vill också vara med.

Hon är lite blyg men vågar sig fram ändå. Jag har inget godis men mina små amigurumifigurer blir populära.

Minsta lillasystern dyker också upp, hon får en liten häst och tittar förundrat på de där konstiga människorna som kommit.

Hon kan inte sluta att titta och undra, vi var kanske de första utlänningar hon träffat på.

Vi åker vidare och barnen fortsätter med att ta hand om djuren.

Vi hinner inte så långt på vår färd, då vi träffar på en flock jakar med ridande herdar.

Herdarna är även de ganska så unga.

Full fart på flocken.

Killen i grön rock ser inte ut att vara mer än 9-10 år.

Vi åker för att äta lunch.

                                                                  föregående --- nästa

Solnedgång.

På kvällen ska vi iväg och se om vi kan få lite bilder på solnedgången, blev ingen soluppgång på grund av regn och nu ser det lite oroande ut även för solnedgången. Vi har fått några skurar på eftermiddagen och nu en fin regnbåge.

Men vädret växlar snabbt och då kvällen kommer skiner solen. vi åker iväg och träffar på några rapphönor.

De är inte samarbetsvilliga utan drar iväg då vi kommer lite för nära.

Men det är ett underbart kvällsljus så vi får lite hopp.

Morgonens regnskur gjorde att det grönskade en hel del borta vid floden och regnet som även kom på eftermiddagen gör att det blir ändå frodigare där.

Det ser fortfarande lite hotfullt ut, men än skiner solen. 

Sanden får en helt annan färg av den lågt stående solen. 

Ingen av grupperna som bor på vår camp har åkt hit, det är bara jag, Rune och Solongo. Endast våra steg i sanden och öknens ljud som hörs.

Former och färger.

Regnet som kom på eftermiddagen gör att sanden är hårdare och det är inte lika jobbigt att gå i sanden då.

Nästan som att gå på skare. På de flesta ställen håller den skarliknande ytan, men då vi kommer högt upp på dynen brister den ibland. 

Den här gången går vi ända upp på toppen av en sanddyn. Det är inte lika brant som på förra stället, men lite kittlar det i magen då man går på eggen av dynen. Man brukar säga att kameran ljuger inte, men här gör den faktiskt det. Höjden och djupet försvinner liksom och det är svårt att se hur smal eggen är. Men vår bil där ner ser ganska liten ut.

Men vi är inte helt ensamma, en bra bit bort ser vi tre personer. Fast det är så långt bort att ingen av oss stör den andre.

Några hästar har hittat en grön oas.

Fåren och getterna är på väg hem för kvällen.

Lite lurade på en riktigt färggrann solnedgång blir vi, för just när solen ska försvinna bakom sanddynen så går den i moln. Men vackert var det ändå och en fin kväll fick vi.

Fascinerande är att stå här uppe på toppen och vända sig runt åt olika håll och se hur ljuset förändras när man vänder sig runt.

Vi väntar och hoppas på att monet framför solen ska blåsa bort.

 Men tyvärr, det blev inte den maffiga solnedgång som vi hoppats på.

Plötsligt förändras regnbågen också den ser nu mer ut som fackla som tänds där borta bakom bergen.

Där uppe var vi nyss, nu ser den förut så färgrika sanden alldeles grå ut.                                     

                                                                föregående --- nästa

De kommo från öster, och Lilla Bocken Bruse.

Vi såg dem på långt håll, det såg ut som om det var en kamelkaravan som kom vandrandes över öknen.

De hade gått långt och hade lång väg kvar.

De kom närmare och närmare, då ser jag att det är en flock kor.  Undrar så vad som fått dem att komma på tanken att korsa den torra öknen.

Hur har de fått nys om att på andra sidan all den här sanden så finns det grönt gräs.

Regnskuren som kom på morgonen har gjort att det grönskat rejält på några timmar.

Fåren och getterna har rejält med bete.

Se där, där kommer den Lilla Bocken Bruse. Han trippar så fin över bron. Ta inte mig sa Lilla Bocken Bruse och försvann iväg till sina väner på sätern för att äta sig mätt.

Jag beundrar alla skiftningar som blir av sol och skugga.

Under tiden vi tittade på Lilla Bocken Bruse och färgskiftningarna i sanden så hittade de vandrande korna ner till sitt mål, de hägrande gröna gräset.

titta där en...…….ja det är nog en fågel.

Även om det är grönt på några ställen här så är det nog ändå en trakt där kamelen gör sig bäst.

Håller med mig.

                                                               föregående --- nästa

Great Ocean Road

Nu ska vi iväg på en två dagars bussresa längs Great Ocean Road. Den anses vara en av världens vackraste vägsträckor. Vi ska åka från Adeleide till Melbourne.  Inte i ett sträck utan med en övernattning på vägen.

Det tog de återvändande soldaterna från första världskriget 13 år att färdigställa vägen till minne av sina stupade kamrater. Great Ocean Road invigdes 1932 och är idag en av Australiens främsta sevärdheter.

Vi korsar Murray River som är Australiens längsta flod.

Gör ett fiakastopp i Tailem Bend, där kan man, om man hoppar över fikat, gå och titta på en nyöppnad utställning av Australiens djur.

Man kan också få se en gris i svart spetsklänning som klipper gräsmattan.

Färden går vidare och landskapet förändras allt eftersom.

Vi dundrar förbi den rosa sjön Pink lake, där är stoppförbud så jag slänger upp kameran och får en bild genom fönstret.

I Robe finns jättehummern Larry. Bakom honom finns det en restaurang och om du är på jakt efter en sådan i Australien så är den till salu.

Här i Robe tar vi ett lunchstopp och vi går ner till stranden.

Det går bra att bada här men plocka inget från havsbotten.

Vi är bevakade av måsarna när vi äter, några ropar även till oss att spara lite till dem.

Lite fick de smaka och då blir man törstig.

Sedan kollar vi in väderutsikterna för kommande dagar...

...och festar slutligen på lite glass.

En liten fågelunge undrar om det inte blev någon glass över till den.

Och vi beger oss ut på vägarna igen, ser nya landskap susa förbi.

Undrar om det inte är dags för de där hoppande djuren ska dyka upp snart.

Caversham Wildlife park.

I dag ska vi bekanta oss lite med Australiens säregna djur, djur som vi hoppas på att få se under vår resa här i Australien, så vi beger oss till Caversham Wildlife Park. Det finns ungefär 200 olika arter där så det ska bli trevligt med det besöket.

Det första vi träffar på är några kängurur, de är inte blyga utan hoppar glatt fram till kanten på sin äng.

Nästan så att de vill visa upp sig. Jag hoppas på att vi kommer få träffa på några vilda senare under resan.

Djur i bur är väl inte det som jag gillar allra bäst, men samtidigt är det ju kul att få se de djur som man troligtvis inte får se ute i det vilda, som dingon.

Och som kilstjärtsörnen. En pampig fågel med ett vingspann på 2,5 meter.

Vombaten skyndade in i sitt bo när vi kom förbi.

Den lilla dvärgpingvinen hoppas jag verkligen att jag kommer att få se i det vilda sedan, om inte så har jag i alla fall sett den här.

Även den här parken har något som liknar vår Lill-Skansen fast istället för getter och kaninen så är det kängurur som man får klappa och mata. Jag får erkänna att det ar inte bara de små barnen som tyckte det var kul.

När kängurun tog tag i runt min hand och åt av de pellets som bjöds så var det en speciell känsla.

-Å snälla, kan du hjälpa till här. Det kliar så på min rygg.

Som avslutning på besöket få vi en lektion i hur fårklippning går till. Vallhunden hjälper till med att samla in fåren.

Fåret ligger snällt på rygg när den blir av med sin tjocka päls.

Vi får också veta att så gott som all ull exporteras till Kina.

Till slut dagens sötchock, några barn får komma fram och mata de små lammen med nappflaska.