Doften av öknen.
Även öknen har sina dofter, ofta luktar det bara torrt men när det har regnat så blir det en helt annan doft i öknen, jag tycker att den påminner om svamp. Den doften har vi i luften i dag då vi ska åka vidare. Vi styr kosan mot Bayanzag där vi ska fixa ett nytt däck.
Vi drar iväg först av alla på campen, men efter ett tag mitt ute i öknen ropar jag STOPP! Solongo och Amdraa tittar sig förvånat omkring, de ser inga djur och inget speciellt som kan föranleda ett stopp. De har ju inte en aning om att jag samlar på street art. Fast jag vet inte vad kallas för i öknen, kanske desert art.
Landskapet har förändrats en hel del, höga berg kantar vår väg och vi kör liksom i en kanjon.
Vi är tidigt iväg och det är lovande för att få se lite vilda djur Amdraa spanar för fullt.
Och det ger resultat, plötsligt står det några hjortdjur där, jag tror att det här är black tailed gazelle.
De stannar till en kort sekund och spanar in oss och så iväg.
Vi hinner inte köra så lång stund innan han ser något högt uppe på berget.
De kallar dem för vilda getter...
...jag tycker de ser ut som stenbockar.
De är högt uppe på berget men har ändå koll på oss.
En liten bit länge bort står en get med en unge.
Vår ravin tar slut och när vi kommer ut på slätten är det fullt ståhej där. Vi har turen att komma precis när ryttarna i hästracet kommer dundrande
Ryttarna är barn i åldern 6 - 12 år.
Det är ingen tävling på skoj utan ett riktigt lopp. Tävlingar förekommer över hela landet och de bästa får ställa upp i det stora loppet i Ulaanbaatar under festivalen.
Fort rider de och den här lilla killen verkar vara en av sexåringarna. Tror han var den ende som hade hjälm. Der finns olika klasser efter ålder, men då är det hästarnas ålder och inte barnens.
Bäst att hålla koll bakåt också.
De här barnen är mer eller mindre uppfödda på hästryggen och har alla ridit sedan de var mycket små.
Den här lille killen verkar ha bestämt sig för att sattsa allt.
Piskan slår från sida till sida och han fullkomligen flyger fram.
Gårdagens regnväder börjar ge sig till känna i underlaget på våra vägar.
Här i leran var det lite segt att komma igenom.
Blånande berg i fjärran. Det nästan ut som en dubbelexponering, var själv tvungen att förstora och kolla.
föregående ---nästa
Jag tror hela Mongoliet är ganska magiskt
och bland så hittar även en blind höna ett..... ;)
Hälsn!
Har inte så stor koll på Sten Bergmans resor, men har jagat böcker av Sven Hedin och hans resor efter Sidenvägen.
Kanske får leta reda på någon fototävling, fast tävla med bild är inte lätt.
De är så duktiga dessa små ryttare.
Nä du har så rätt. Öken ar fått en helt annan betydelse för mig efter den här resan.
Har en vän som målar, ska kanske be henne ta den här som motiv.