Infinitypoolen

Lena undrade om det skulle komma något inlägg om poolen på vårt hotell, hade inte tänkt det och hade inte heller varit förutseende att ta lite bilder för ett blogginlägg. Men kollade och jag hade några bilder på den, så här kommer de.

Husen ligger ganska tätt i Bangkok och de flesta är väldigt höga, så även vårt hotell där själva hotelldelen börjar på våning 24. Så vill man ha bilder på huset där poolen syns från utsidan får man gå iväg en bit och försöka hitta någon vinkel där det syns att hotellets pool hänger utanpå huset och 25 våningar upp.

Maken tog sig en bit längre bort ändå och fick en bättre bild av själva överhänget.

Poolen var ofta full med folk men på kvällen precis före vår middag, den i det förra blogginlägget, då var det tomt och jag fick en bild.

Det var en ganska häftig känsla att hänga där borta vid kanten och blicka ner och ut över omgivningen. Många selfies togs just där. En liten bit under finns en skvalpkant så att det vatten som plaskades ut över kanten inte skulle hamna på folk som gick nere på gatan. Den syns om man tar en bild lite snett uppifrån.

Elements, Inspired by Ciel Bleu

Var ute och åt middag för en vecka sedan och den här middagen var lite mer än bara en middag, det var en hel smakupplevelse och eftersom restaurangen har öppet kök så blev det även en hel föreställning i matkonst. Den här restaurangen heter Elements har MICHELIN One-Star status 6 år i rad, restaurangen ligger  i  det hotell vi bodde på, Okura Prestige Bangkok, så vi hade bara att ta hissen ner.

Förväntansfulla visades vi in till vårt bord och vi hade glädjen att få ett bord med utsikt till köket. 

Har hört att det är bra att fotografera maten för om man blir sjuk så tycker läkaren att det är bra att veta vad man ätit. ;). Nu tror jag inte risken att bli sjuk av den här maten är speciellt stor, men bilderna är trevliga minnen när man tänker tillbaka på den måltiden. Dessutom lovade jag hotellchefen att skriva ett blogginlägg om kvällen. Av förklarliga skäl så hade jag inte stora systemkameran med utan mobilen fick var min kamera för kvällen. 

Vi blev välkomnade till bords med ett glas Pommery en fin gest av hotellchefen Mr. Niek Hammer.

Sedan kommer några små aptitretare in, allt är som små konstverk.

Stjärnkocken på Elements är Chef Gérard Villaret och han berättar att han lagar mat med fokus på säsongsbetonade specialiteter med en "från nos till svans"-filosofi, vilket resulterar i sofistikerad fransk matlagning spetsad med japanska inslag. 

När det är dags för den egentliga förrätten så kommer Chef Gérard själv in, presenterar sig och serverar maten.

Den första rätten på menyn heter CHUTORO.

Som är en speciell sorts tonfisk. Ovanpå ligger  Daikon, Hijiki och marmorerad Kombu

Nästa rätt som kommer är SMOKED DUTCH EEL.  Alltså rökt holländsk ål med Oscietra Caviar. De små vita kulorna som det dekoreras med, är djupfrysta och det blir som en dimma runt dem då de läggs på den varma maten. Effektfullt!

Maken fick också samma skådespel

Nästa rätt är HOKKAIDO SCALLOP. På den rivs fermenterad Kammussla.

Till den rätten serveras IWA 5  Sake of Japan. Sake har jag förr trott var en ganska stark dryck men den här var väldigt speciell i smaken och var mild som ett vin. 

Man ska ju inte titta för djupt i glaset sägs det, men här var det lite kul att titta ner i botten av glaset.

Mellan rätterna så har vi hela tiden skådespelet inne i köket, hur kockarna med precision lägger upp och dekorerar maten.

Så har vi kommit till fjärde rätten, LANGOUSTINE, Havskräfta. Det ser nästan ut som om vi fått in en grammofonskiva, men en riktigt delikat sådan.

Dags för NORWEGIAN WILD COD, därtill rakknivsmussla. Så här har jag aldrig fått torsk serverad förut.

Både elegant och gott.

Till det fick vi CELERIAC MILLE-FEUILLE, serverat på fiskben.

Den plockade man för hand och kunde lägga på tallrikskanten eller bara stoppa i munnen direkt.

CANARD EN CROUTE DE SEL, här har jag tappat räkningen på antalet rätter och vad de olika rätterna heter men det här är and med Foie Gras. Det smakade gudomligt gott och namnet på rätten hade räckt med just Gudomligt god.

Naturligtvis var vinerna anpassade till rätterna och serverades men den anordning på flaskan som gjorde att de luftades på ett perfekt sätt.

Mellan rätterna kan vi passa på att se hur det arbetas inne i köket.

Nu kommer vi till dagens viktiga huvudingrediens, det japanska undret Wagyu. Den till och med får en egen presentation före tillagningen. Har nog aldrig sett ett så marmorerat kött förr.

Ser att Chef Gerard nu är igång med att montera våra portioner.

Självklart smakade rätten, som heter A5 MIYAGI/WAGYU "BABA", bara så otroligt gott. Köttet smälte i munnen och de där köttknivarna som de lagt fram hade de kunnat spara. Vi hade lika gärna kunnat skära köttet med smörknivarna, så mört som det var.

Till den här rätten serverades en POMMES DAUPHINE en Umeboshi, som är mjölksyrat torkat "japanskt plommon" och en liten klick Wasabi.

Det här var nog den elegantaste POMMES DAUPHINE jag någonsin sett.

Nu före desserten är det dags för lite rensning av smaklökarna.

Sedan kommer BINCHOTAN in, binchotan är en typ av träkol som traditionellt används i japansk matlagning och den maträtt vi får in ser verkligen ut som om vi ska äta en bit träkol. Ovanpå träkolsbiten ska vi grilla en marshmallow. Fast det är lite lurigt här, för innanför chokladen som täcker det som ser ut som en träbit så är det glass, smaksatt med japansk whisky. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här smakupplevelsen, men nog var den kronan på verket ovanpå alla de andra fantastiska smaker och upplägg vi fått uppleva under kvällen.

Till det passade, den Madeira vi serverades, helt perfekt.

Till avslutning får vi KABOCHA, en vacker låda med små godsaker.

En riktigt personlig macadamia.

Finally, I want to thank chef Gerard Villaret for such a fantastic meal and a nice chat,  for the show in the kitchen and also congratulate for another year of Stellar Success of retain MICHELIN One-Star status.

Also warm thanks to the hotel manager Mr. Niek Hammer for a nice hospitallity.

Bredband och ekorrar

Vi har varit utan bredband i fem dagar, har förstås det i mobilen men bra mycket lättare att vara uppkopplad via datorn för att se på bilder.

I dag kom en trevlig kille från Telia och skulle byta den lilla låda som slogs ut förra gången de gjort en uppdatering av nätet. Men se den här gången var det inte det felet. Han fick jobba rejält med att söka felet och tur var att han varit med förut.

Boven i dramat var den här lilla krabaten.

Det är tacken det för att vi åker iväg och köper mat till honom och fyller på ekorrmataren med jämna mellanrum.

Den och hans kompisar hade gnagt av bredbandsfiberkabeln, så det blev ett rejält jobb för teliakillen. Först en kompressor uppe på vinden som stod och blåste ur röret, han fick klättra upp och ner i stolpar och till slut byta hela kabeln. Men nu är vi äntligen ute på nätet igen.

Lite sur på ekorren är vi nog, men trots det så kommer han få mat i vinter.

Bukarest.

Lite glimtar av vad man kunde se i  Bukarest.

Är man sugen på pannkakor så är det här bästa stället.

Ibland hade de stängt, men bara om det var oväder.

En del hus skulle behöva lite omvårdnad.

Tror inte att jag skulle gått ut på den balkongen, inte ens för att vädra mattan.

Även här finns det budfirmor som levererar mat, de killarna behöver också en matpaus.

Går man runt kuren bakom dem så ser man att den är fint dekorerad på alla fyra sidor.

Många hus har redan fått sig en ansiktslyftning men många står på tur. De här ligger på stora shoppinggatan.

Hemlösa katter fanns det men någon ger dem mat.

Sämre för de tvåbenta hemlösa.

Ingen vidare reklam för den här restaurangen. Vi gick inte dit.

Att den här har slagit igen var kanske inte så konstigt.

Det här är väl ungefär som när man lagt ett 1000-bitars pussel och kommit till himmelen med alla blå bitar. I med allihopa bara.

Cărturești Carusel bokhandel

På resan i Transsylvanien berättade vår chaufför att det finns väldigt många bokhandlare i Rumänien. Folk  där tycker om att läsa böcker och det ska vara riktiga pappersböcker, inga E-böcker. Man vill kunna bläddra när man läser. Så tyckte även jag om att läsa böcker. 

Så tillbaka i stan fick jag lite Feeling, slank in på en bokhandel. Ja inte in genom hålet i planket utan precis bakom ryggen på mig fanns det en riktigt fin bokhandel.

Hörde av någon att den lokalen hade varit ett hotell tidigare, men fick reda på att den tidigare var huvudkontor för familjen Chrissovelonis bankimperium. Imponerande lokal är det. 

Går upp två våningar för att få lite överblick av butiken. 

Här ser man även målningen utanför.

Går runt till barnboksavdelningen och kan ta en bild åt andra hållet också.

En god bok och ett glas vin framför brasan är inte någon dum kombination, här har de tagit fasta på det. Böcker och vin samsas, även en kaka kan man komplettera med.

Varför inte köpa en flaska, den här ser bra ut.

Nä, vi köpte ingen flaska på det stället men jag som aldrig köper souvenirer kunde inte motstå en mugg. Den slank med hem. Kunde inte låt bli. I den dricker jag nu mitt morgontea.