En gång var jag till Rom V

En gång var jag till Rom, då gick jag till Piazza di Trevi för där hittar man Fontana di Trevi och den måste jag bara få se.  För den är inte bara en en magnifik fontän, den har också varit föremål för en av de största och mest kända filmscenerna i världshistorien. Det var där som Anita Ekberg och Marcello Mastroianni badade i filmen La Dolce Vita (Det ljuva livet, på svenska). Har man glömt hur det ser ut så blir man påmind vid alla de stånd runt torget som säljer bilder och affischer av just den scenen.

När Marcello Mastroianni, gick bort 1996 stängdes fontänen av och sveptes i svart.

Nu när jag kommer fram till fontänen så har det börjat regna, brukar inte vara någon nackdel för då kommer man fram till sevärdheterna, men något snopet så är det staket runt hela fontänen som gör att man inte kommer nära. Tar några bilder i alla fall innan jag lite snopet lufsar därifrån..

Hur som helst så är det en pampig byggnad, ser mer ut som ett palats än en fontän. Huvudtemat med fontänen ska vara Vattnets närvaro överallt.

I mitten står Oceanus som kör en snäckformad vagn, den är dragen av den arga hästen och den lugna hästen, som hålls tillbaka av två tritoner.

Den dagen då vi gick till Spanska trappan, då kom vi förbi Piazza di Trevi på vägen hem. Det var söndag och mycket folk i rörelse och gissa om jag blev något snopen då vi rundade byggnaden med fontänen och fick se att alla stängsel var borta och det var massor med folk där.

Självklart var jag tvungen att knö mig ner ända fram till vattnet. Bada var väl inte att tänka på eftersom det är förbjudet, kan tänka mig att bötesbeloppet är gigantiskt med tanke på vad det kostade att sitta ner på Spanska trappan...men ingen kunde förbjuda mig att känna på vattnet. Så självklart plaskade jag lite med handen i det. 

Många selfisar togs det där och många slantar kastades i vattnet. Pengen ska visst kastas baklänges över axeln och en av alla legender säger att då har man försäkrat sig om att få komma tillbaka till Rom. 

Jag hade inga mynt att kasta i fontänen, handlade mest med kort och mitt Mastercard hade jag inge lust att kasta i, dessutom skulle det väl flyta iväg.

Men det blir många slantar som kastas i den fontänen varje dag och jag hade hört att dessa pengar gick till välgörenhet men hade inte någon aning om hur det gick till.

Men en morgon då vi var på väg till något annat fick jag veta hur det görs, en stor dammsugare suger upp pengarna.

Det är den katolska biståndsorganisationen Caritas som varje dag rensar av den på berget av mynt som turister slängt i. Det brukar bli drygt 20 000 kronor per dag eller 145 000 kronor i veckan. På ett år blir det hela 8 miljoner kronor. Pengar som Caritas delar ut till behövande.

Pengarna öses upp för hand i stora pengapåsar.

En gång var jag till Rom IV

En gång var jag till Rom, då gick jag till Vatikanstaten. Dit var det långt att gå.

Vi startade med Vatikanmuséerna.

Har man tagit sig in här så måste det förevigas. Fast en del hade lite svårt att samla sig till en gruppbild.

Så där, det blev visst en bra bild.

Att ta sig fram inne i museerna är mer som att vandra i en labyrint, man kunde se platsen man var på väg till men var tvungen att gå en lång omväg för att komma fram. Gissar att denna labyrint var gjord för dagar då det var mer besökare än en oktoberdag och kanske med tanke på corona. Nu kändes det mest konstig och som om jag gick fel hela tiden.

Fast huvudnumret för vårt besök här var nog de hus som skymtar fram bakom träden.

Vi tråcklar oss bort mot utgången och hittar den berömda spiraltrappan. Jag undrar förstås varför jag inte kan få folk på alla varv på min bild tills jag inser att det varvet är vägen upp och den vägen är avstängd, man får bara gå ner.

Ner kommer vi och tar oss vidare till den mer heliga delen. På vägen träffade vi på några trevliga Schweizergardister, såg tyvärr inga i den färgglada paraddräkten endast de som hade den här dagliga dräkten. Den här dagen kom det lite regnskurar då och då så de hade dessutom en kappa över.

Framme vid torget där både Peterskyrkan och Sixtinska kapellet ligger så blev besvikelsen ganska stor. Vi hade förköpta biljetter där man skulle slippa köa in, vad vi inte visste var att dessa tog oss inte förbi säkerhetskontrollen utan kö. Jag satte mig ner och begrundade kön dit. Den ringlade sig runt hela torget, insåg att där kommer jag inte stå. När kroppen inte längre vill vara med, så får man välja sina strider.

Sväljer besvikelsen och tittar på härligheten utifrån. Fontana Maderno.

Peterskyrkan.

Många stolar var det där. Där kan man få sitta på söndagarna då påven visar sig.

Sedan 2019 finns det en bronsskulptur här på torget. Den heter Angels Unawares.

Dags att återvända till Rom och vårt hotell,  vi tar nu Via della Concillazione och där tråcklar vi oss fram mellan alla försäljare som försöker "skänka" oss armband som de anser att vi inte kan vara utan. Deras försäljningstaktik är att de nu ska åka hem till sin familj i Afrika och har en del armband över som de nu vill ge till just mig. Fast den gåvan kostar förstås en hel del.

Via della Concillazione.

Rom är en väldigt religiös stad, överallt kan man träffa på både munkar och nunnor.

Lite bister min.

Ajdå, det är nog kragen som klämmer och sitter lite för hårt.

Så där, det var ju skönt att få loss den.

Är man på shoppinghumör så kan man även passa på att köpa sig en ny mässskrud  eller påvekräkla. Den här butiken låg vägg i vägg med vårt hotell.

En gång var jag till Rom III

En gång var jag till Rom, då gick jag till Colosseum.

Colosseum lär vara uppförd mellan 70 och 80 e.Kr. Det officiella namnet på Colosseum är dock Amphiteatrum Flavium eller Den flaviska amfiteatern.

Som tur är behöver man inte gå till alla ställen i Rom, även om dessa sevärdheter ligger ganska nära varandra så är det ganska skönt att åka buss. Praktiskt med dessa hop-on-hop-off-bussar, bussen körde först runt hela byggnaden.

Colosseum fick sitt namn efter en koloss,  en enorm staty av kejsar Nero. Den var 40 meter hög och var  i förgylld brons. Kolossen av Nero smältes senare ner för tillverkning av vapen och  även armeringen till Colosseum drogs ut och smältes ner till vapen, vilket ledde till att en stor del av byggnadens yttre del rasade samman vid ett jordskalv. Dessutom  har stora mängder vit marmor  bortförts från byggnaden, bland annat till bygget av Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Mäktigt ändå att så här mycket finns kvar för oss att beskåda efter så lång tid 

Vi  hoppa av bussen och går för titta lite närmare på stället. In till området kommer man genom den här pampiga porten. The Arch of Constantine.

Idag möts här gammalt och nytt, för en helikopter snurrar runt ovanför oss. Det är turistturer för de som vill se hela härligheten från ovan.

Lite speciellt var det att gå på den stenlagda Romerska vägen, undrar om kejsar Nero gick på dessa stenar.

Överallt finns dessa hänglås, till och med en liten sten vid den Romerska vägen är prydd med dem.

Vi är inte ensamma om att vilja beskåda Colosseum, som på alla ställen är det långa köer och mycket folk.

Hoppar över kön för att komma in i byggnaden utan nöjer mig med att beundra från utsidan.

Många tappra har härdat ut i kön.

Forum Romanum, som tidigare var det antika Roms politiska, sociala, kommersiella, religiösa och juridiska centrum.

Vi hoppar på bussen igen, den stannar till någon sekund vid Circo Maximo Experience, den gamla kapplöpningsbanan. Skulle ha varit häftig att fått se då de sprängde fram här med sina fyrspann.

En gång var jag till Rom II

En gång var jag till Rom, då gick jag till Spanska trappan.

På vägen dit såg jag ett hus med ovanlig konstruktion. anar att det är god insyn från och till grannarna där.

Sedan kom vi till fina gatan, där det här konstgjorda trädet växer.  Ser ut som det tagit med sig lite antika lämningar på vägen upp ur betongen. I det vita vackra huset ligger förresten H&M.

På den här gatan kan man nog göra av med en förmögenhet på en kvart. Här ligger alla de dyra butikerna som Gucci, Armani och Dior och en massa andra. Fast det är söndag och tidigt på dagen så vi behöver inte ens känna oss frestade att gå in för att titta. Men där framme anar vi målet för promenaden.

Bra att vara tidigt ute för det ser inte ut som någon trängsel där.

Där har vi den berömda trappan, mest berömd blev den nog genom filmen "Prinsessa på vift" från 1953. Fast trappan är inte så spansk som man kan tro. Den byggdes nämligen av pengar som skänktes från Frankrikes kung och godkändes av den dåvarande påven. Ingenting spanskt över det alltså. 

På italienska heter den exempelvis Scalinata della Santissima Trinità dei Monti men anledningen till att den kallas för det är mycket enkel: Torget nedanför den monumentala trappan heter nämligen Piazza di Spagna, alltså det spanska torget.

Fontänen som finns nedanför trappan heter Fontana della Baracaccia och blev uppförd till minne av den båt som gick på grund vid Pincio när Tibern översvämmades 1598.

Fontänens namn betyder ungefär värdelös båt och om man tittar nära kan man se att fontänen är utformad just som en översvämmad båt.

Trappan har 135 trappsteg. Självklart måste jag gå upp i trappan.

Trappan är uppdelad i tre delar, här är jag vid första avsatsen. Vet att vi även ska promenera härifrån så jag får spara på stegen lite.

Vänder ner vid den här fina serveringen.

Förr var det här en populär plats att sitta och vila på och bara njuta av tillvaron, men sedan 2019 så är det förbjudet och kan kosta 400 euro att slå sig ner där. Får väl erkänna att jag syndade och vilade ryggen en liten stund där i trappan för att överhuvudtaget ta mig vidare. Fast jag var inte ensam om den synden, ingen vakt kom heller.

En gång var jag till Rom.

En gång var jag till Rom, då gick jag till Pantheon.

Som så gott som alla byggnader i Rom är det en väldigt gammal byggnad så gammal att det var kejsare Hadrianus som lät uppföra den 115-125 e.Kr. 

Går man dit en solig dag så ser det ut ungefär så här, misstänker att mitt i sommaren är det ändå mer folk. Det här är tagit mitt i gassande solsken, massor med folk och även hästdroskor.

På torget ringlar kön runt, runt i en oändlig cirkel. 

Köer är inte min grej, men vila på murkanten eller bara gå runt byggnaden och kika gillar jag.

Kommer man hit en regnig dag då finns det inga köer. 

Torget är nästan tomt, men det blir ingen solstråle in genom hålet i taket heller så jag går inte in nu heller.

Jag tror att byggnaden är finast på kvällen.

Inget fotograferande, inga resor och mest flunsa och trötthet den senaste tiden, men en liten återblick från oktober kan jag bjuda på.