Järnvägar så fort det gick!

Trots försening med borttappade busspassagerare och väldiga köer på vägarna så hann vi i tid till vårt tåg. Det var inte vilket tåg som helst utan Japans höghastighetståg "Shinkansen". Vi kom till stationen i så pass god tid så att vi hann med att se några tåg passera på ett annat spår. Det gick så fort så att när det första tåget kom hann jag inte ens lyfta upp kameran innan det var borta. Det sa bara swich så hade det försvunnet i fjärran. När jag såg lysen på nästa slängde jag upp kameran och fick någon bild fast det ser mer ut som ett streck som swichar förbi. 

Inte så konstigt eftersom det hade en hastighet av 300 km/t.

Lite lättare var det med ett tåg som stannade vid perongen på motsatta sidan.

Shinkansen betyder "Nya stambanan" och syftar egentligen på själva spåren men även tågen kallas så. Det kallas även för "The Bullet Train".  Shinkansen-nätet används endast för persontrafik och betraktas som extremt säkert och dessutom punktligt. Tågen körs endast på spår som är byggda för just dessa tåg och hindras inte på så vis av lånsammare gående tåg.

Mycket riktigt så kommer vårt tåg i rätt tid.

Nosen på tåget tycker jag liknar en anka, den formen har det för att det ska klara av luftmotståndet i tunnlarna.

Trots att det gick så fort skakade det inte och det var tyst och lugnt i kupén, man satt bra och konduktören var väldigt artig. Varje gång han kom in i kupén och varje gång han lämnade kupén så stannade han till och bugade.

Resan gick fort, 10 mil på 35 min med två stopp på stationer dessutom.

Jag brukar ha lite svårt att hitta i Tunnelbanan i Stockholm ibland, nu skulle det bli spännande att se om vi klarade av att byta till tåget som skulle ta oss från Tokyo Station till den station som låg närmast vårt hotell.

Här var det mycket folk som rusade än hit och än dit.

Man kände sig något förvirrad och vi spanade runt på alla skyltar. Vi viste att vi skulle till perrong 5 men var fanns den?  Det var skyltar och gångar åt alla håll och massor av folk.

Men se där, efter lite irrande så ser vi plötsligt vår skylt. Tur att siffrorna ser likadana ut här i Japan som de gör i Sverige.

Vi har hittat ner till rätt perrong och tåget med rätt färg och som går åt rätt håll kommer in.

Vi ska stiga av om två stationer men det här är "Circel-line" så om vi missar vår station kan vi åka en timme och kliva av nästa gång vi kommer dit.

Men det låter lite jobbigt så vi kliver av vid rätt station. Här går tåget inte lika skakfritt så det blir lite skak även på bilderna.

I dagsljus ser vår station ut så här, man kan se den från vårt fönster på hotellrummet. Där är det aldrig tomt på tåg.

På andra sidan huset har vi en annan järnvägslinje.

Jädraås.

Reser man runt i Sverige på annan tid än det som brukar kallas semestertider så får man vanligtvis nöja sig med att titta utvändigt på sevärdheter. Det mesta är stängt. Här i Jädraås vid museijärnvägen var det också stängt och öde men att titta gick bra och de hade dessutom många informativa skyltar så att man visste vad det var man tittade på.

Som den här.

Här är den omtalade vagnen.

Det här rundlokstallet är från 1888.

År 1899 byggdes stallet till eftersom de fått fler lok och då kom även övervåningen till. Det användes som övernattningsrum för personalen.

Det här är troligtvis det enda lokstall som har spetsgardiner.

Det finns även del vagnar som man kan titta på, visserligen regnar det igen men det är kul att titta på de gamla vagnarna här. Det här är en malmvagn (P 95).

På den här vagnen hade man ved till loket.

Där borta är vattentornet, kikar man uppe vid det röda så syns det även på bilden att det nu regnar ganska rejält. Har dessutom fått vatten på linsen.

Fin vindflöjel på taket.

Gamla verkstaden.

Röda längan.

Det är inte så långt hit så det blir kanske att återvända någon annan gång då tågen rullar och följa med på en färd på den smalspåriga järnvägen. Det får bli en söndag i juni-augusti då det är verksamhet här.

Fina blommor hade de.

Haparanda och Nostalgitåget med T41 och T42.

Järnvägsstationen i Haparanda är en imponerande byggnad och där finns Sveriges enda järnvägsförbindelse österut. Här finns två spårvidder eftersom Finland och Sverige har olika spårvidd. Vi åker dit för att ta en bild på stationshuset.

Döm om min förvåning då det vimlar av folk där den här tidiga morgonen. Väldigt vad folk är morgonpigga här i staden tänker jag.

Allt får sin förklaring då jag frågar en av fotograferna på perrongen vad det är som pågår. Han förklarar att det är ett gammalt och unikt lok som är på besök även vagnarna lär vara tidsenliga. Han berättar att det loket är så pass unikt att det är det enda kvarvarande i välden (om det är riktigt kanske någon tågentusiast vet?) och det lyser ur ögonen på killen när han berättar det. Måste vara något speciellt det här tänker jag som inte vet så mycket om tåg. Bäst att stanna och ta lite bilder. Om jag förstått det rätt så är det loket T42 som är det unika.

Det loket byggdes i Canada 1953 och kom till Sverige 1954.

Många vagnar i 50-talsstil var med i tågsetet.

Gäster från Norge, Finland, Holland, Österrike, Tyskland och England förutom de från Sverige är med bland de 125 passagerarna.

En restaurangvagn finns det också.

Såg en riktigt fin trävagn.

Längst fram hittar vi loket T41.

Folk börjar kliva ombord.

 Dörrarna stängs och kvar på perrongen är snart bara jag, min man och några tyska entusiaster.

Ångvisslan tutar och så far de iväg mot Boden.

Vi lufsar iväg till vår bil för att fara iväg och utforska några andra norrländska platser.