Jag fotograferade en liten fågel då jag var i Ilulissat, en liten snabb sak som inte satt stilla många sekunder. Men en bild fick jag, men hade ingen aning om vad det var för art. Kom på att jag kunde lägga in en bild på AI och fråga.
Fick ett svar; Fjällripa, och en lång utläggning om var den levde.
Letade länge i bilden för att se om jag möjligtvis fått med en ripa också. Men hur jag än förstorade och letade så inte kunde jag hitta någon ripa.
AI luras med mig 😁
Tog och förstorade och beskar bilden och gjorde ett nytt försök. AI, var lika artig och vältalig nu, men plötsligt var min ripa en Snösparv.
Googlade och nu tror jag på AI.
I dag ska vi lämna Diskoön och Qeqertarsuaq. Lite tråkigt för det var så fint och trivsamt här, men nu mot nya äventyr. Äventyrligt blev det också.
Ställ väskorna i hönshuset så kör vi ner dem till bryggan, sa de när vi kom ner till frukost. Hönshuset tänkte jag, kul namn på bagagerummet men det visade sig att det var verkligen ett gammalt hönshus som nu var som förråd och rum för väskor.
I dag ska vi ta färjan över till Ilulissat, en tur på 2 timmar och en kvart. Tyvärr var det inte att hoppas på sol på turen, det regnade och blåste och molnen låg tunga. På fjällen på andra sidan viken låg det ett pulver av nysnö.
Det regnar och i den våta asfalten har en oljefläck skapat en fin bild.
Vår färja kom i tid och började lasta av paket och postsäckar. 
En ledare till en grupp på 11 personer som varit ute på vandringar i elva dagar kom ner på bryggan och frågade skepparen till vår båt om de kunde få åka med för deras förbeställda båt var inställd och de skulle vidare med flyget samma dag. Men tyvärr det fanns inte plats. Färjan tog bara 12 passagerare och alla var bokade.
Skepparen försökte ringa runt för att hjälpa dem, men ingen båt fanns. Blev dyr lärpeng för dem, om att man måste ha marginal för oförutsedda händelser när man reser på Grönland.
Skepparen berättade att han först skulle gå utmed kusten på Diskoön för lite lä och att det kunde bli lite skvalpigt sen när vi skulle över öppet hav.
Han berättade att det fanns flytvästar under varje säte och överlevnadsdräkter framme hos honom och det var fritt fram att gå ut bara vi inte gick i fören. Om larmet tjöt så skulle vi gå in. Lät ju tryggt och inte så farligt så jag tänkte mig en lugn båttur och kunna gå och få lite mer bilder på isberg för nu var de mycket närmare.
Jag satt och funderade på om att gå ut men det gungade lite för mycket, trots att vi var så nära land..
Men när vi vek av och att det inte var något land i sikte då började det gunga på allvar. Skönt att jag ätit en riktig frukost tänkte jag och hade min fars gamla visdomsord i minnet om att "Tomma tunnor skramlar mest ". Min tunna borde inte skramla, men ändå så kändes det väldigt oroande när magen ville vända sig ut och in.
Vågorna blev större och större, vår lilla båt kändes som om den kastades fram och åter mellan vågorna. Ibland studsade den ner på tvären i en vågdal. Fota var det sista jag tänkte på, hade fullt sjå med att klamra mig fast i stolen och parera dunsarna när man landade tillbaka i stolen så att smällen mot ryggen skulle mildras. Ibland kändes det som om båten låg på sida och när vågorna översköljde oss var det nära ubåtskänsla. Larmet tjöt mest hela tiden.
Bälten i stolen hade varit en fördel, för när båten dansade omkring på vågkammarna och sedan föll flera meter. Då gällde det att vara beredd för man satt verkligen i luften och föll sedan ner på stolen med en rejäl duns, om man inte tagit ett rejält spjärn mot durken med fötterna.
För att stilla sjösjukan spände jag blicken i något isberg och försökte hålla den kvar där. När det gick att se ut ja, för oftast sköljde vågorna över hela båten så det kändes som om vi var under vattnet.
Jo,jo...gå ut och fota hade han sagt, inte ens jag hade någon tanke på att flytta mig från stolen, det jag mest tänkte på var hur ska man få på sig överlevnadsdräkten när vi hamnat i vattnet och borde vi inte ha flytvästar på oss nu.
Jag var inte helt säker på att det här skulle gå bra, skulle kanske bli att jag fick tillbringa min resterande tid fastklamrad på ett av de där isbergen. De föreföll inte lika vackra längre, mest hotfulla.
När det mer eller mindre kändes som om att det snart var kört, fick jag syn på ett stort kryssningsfartyg, sen ett till och strax efter svängde vi in mot en vik och vågorna lugnade sig något.
Pust! Vi kommer att klara det, var en samling lättade personer som sedan tog sig i land på bryggan i Ilulissat. Tror nog att skepparen var ganska lättad också, för han sa "Det var på gränsen".
Lite lustigt var att när vi senare under resan träffar på folk som vari i Ilulisat den dagen "då det var storm" sa de. Så var vår båttur vida omtalad och de sa "Var ni med på DEN turen.
Nu förstod jag varför alla de andra båtturerna var inställda, fast om de har lite tur så är även flyget inställt men det verkar inte så. Flygplatsen ligger inte så långt bort och vi ser att flygplanen flyger. 
Här i Ilulissat bor vi på hotel Arctic, det är nyrenoverat och lite rörigt utanför, men inne är det fint. Här är den grönländska flaggan hissad jämte den danska. Den grönländska flaggan, som kallas Erfalasorput på grönländska, har en enkel men djup symbolik. Den består av två horisontella band i vitt och rött, med en stor cirkel som är delad i två färger, den övre halvan är röd och den nedre halvan är vit. Den vita färgen representerar de eviga glaciärerna, den röda havet som omger ön och cirkeln solen som reflekteras på isen.
Det blåser även här ganska så mycket, men vi går ut för att titta lite på området. Det är bara +1 ° men känns kallare i blåsten.
Många kryssningsfartyg ligger här, ovanligt många förstår vi senare. De har säkert sökt lite lä under stormen.
Vi går ut på bryggan vid Aurora Cabins, där får man nästan hålla i sig i ledstången för att inte blåsa iväg.
De där cabinerna kan man boka och bo i.
Blåser det så här mycket måste man nog säkra lasten mer än vad de här gubbarna gjort. De fick springa runt och plocka en hel del.
Vårt hotell ligger en liten bit utanför centrum av Ilulisat, men vi har gratis shuttlebus ner till stan.
När det klarnat upp lite så ser vi alla isberg som kalvar ut från glaciären.
Dit ut finns det båtturer, ser nu hur de kommer tillbaka. 
Vi har lärt känna de personer som har samma resrutt som vi och i kväll äter vi en gemensam middag. Gissa vad vi fick till huvudrätt, ju Hälleflundra. Det är säsong för den fisken nu och alla på alla ställen vi kommer till vill ju bjuda på det bästa. Gott, fast inte varje dag. ;)
Grönlänningar har en rik tradition av sång och musik som är en viktig del av deras kultur. Sångerna som sjungs till maten kan vara en del av deras sociala och kulturella ritualer. Dessa sånger kan inkludera traditionella berättelser, myter, och hyllningar till naturen och deras förfäder.
Till middagen får vi verkligen uppleva det, vi sitter mitt emellan två långbord med grönländska gäster och nu får vi lära oss att det är vanligt att sjunga till middagen. Gruppen på min högra sida stämmer upp i sång och strax faller bordet på min vänstra sida in och sjunger med. Jag sitter så jag nästan får det i stereo. Vackert var det och jag hade sinnesnärvaro att sätta på inspelningen i mobilen så om du vill kan du klicka på bilden här under och lyssna.
Lyssna gärna på sången för det var så fint.
Under tiden vi äter så blir det kallare och regnet övergår till att vara lite snö.
Nästa om Grönland
.
Vaknar till en solig morgon, det är den 29 augusti och maken fyller år.
I dag kan vi välja med att följa med på en vandring till ett vattenfall, som hotellet ordnar, eller utforska stan och området på egen hand.
Hade jag varit i form så hade nog vandringen lockat men gå i grupp nu är inte något jag vill, tror att jag skulle sinka gruppen. De som gick till vattenfallet visade bilder på det efteråt och det var ganska lite vatten där nu.
Efter frukost tar vi en promenad ner till bryggan och det får bli en bild på födelsedagsbarnet i äreporten av valben.
Sedan tar vi en förmiddagspromenad i byn.
Det där gröna huset, undrar om inte det är ledigt för att hyra ;)
Lite här och där står det en skoter och väntar på vintern.
Vanligaste fordonet nu är fyrhjulingen.
Växtligheten på Grönland är inte så kraftig, det odlas lite men blir mest lite dill och persilja.
Blomningen på det som hemma hos oss är överblommat är i full blom här , som maskrosorna.
Grönlands nationalblomma, Praktmjölke. Den blommar också nu.
Och så finns det mycket Polarull.
Den här blomman vet jag inte vad den heter, men fick berättat att bladen användes som smärtstillande.
Grönland är inte med i EU så det samarbete som finns om mobilabonnemang, “Roam Like at Home”, det fungera inte här så att ringa hem härifrån är dyrt. Det här kanske ett försök till fria samtal. Fast anslutningen till den apparaten verkar inte vara jordad. ;) 
Lunchen i dag består av ett lunchpaket, pålägget på mackan var hackad lax och strimlad vitkål. Rotfrukter som tillbehör är väldigt vanligt. 
Efter lunch tar vi en lite längre promenad ut ur byn. Vi fortsätter förbi stranden och bort mot flygplatsen. 
Den består av en helikopterplatta, den används mest på vintern.
Bakom den finns fotbollsplanen.
Tror det är en match på gång där.
Ganska häftigt att se en match spelas här, med alla isberg i bakgrunden.
Vi fortsätter lite längre bort och naturen blir kargare.
Vi går tills vägen tar slut.
Där vid vägs ände, finns Arctic station. Det är Köpenhamns universitet som upprätthåller och finansierar det. Den är till för att främja arktisk forskning och utbildning på universitetsnivå inom alla aspekter av miljövetenskap.
Jag tog inte någon bild på det stora huset, men i deras vindskydden vilade vi en stund innan vi återvände mot stan.
Det börjar dugga lite smått då vi sitter där, så det är nog ett bra beslut att gå tillbaka. Molnen upp mot berget börjar bli mörka när vi passerar cafét. Det är stans andra matställe, men vill man äta där så får man göra det före klockan fem.
Sedan ökar regnet och molnen blir mer och mer hotfulla.
Känns skönt att vi har bokat bort på hotel Disko för att fira födelsedagsbarnet. Varvar ner med en G&T med grönländsk stuk av arktiska kryddor och Iceford Gin.
Till förrätt får vi en mycket god krabbsoppa. Krabban är snökrabba.
Inte alltför överraskande så blir det hälleflundra till huvudrätt.
Ingen tårta för födelsedagsbarnet men väl en smarrig dessert, dagen till ära.
Nästa om Grönland
.
Nä! Det blir inget hembränt äppelvin nu, även om jag har äpplen så det skulle räcka. Så mycket så inte ens rådjuren vill ha mer.
Men hundar blir det.
Hundar på Grönland är det absolut ingen brist på, de finns i massor och överallt. Fast antalet hundar har minskat de senaste åren.
Det bor ca 56.000 människor på Grönland och det finns ca 15.000 hundar.
Den grönländska hunden är en egen ras och är byggd efter de grönländska förhållandena. Det är en av de renaste och mest isolerade hundraserna i världen, eftersom det inte är tillåtet att blanda grönlandshunden med andra hundraser, och den har levt isolerad i många år.
Hunden är inte ett husdjur utan ett arbetsdjur och ett viktigt redskap för fångstmännen. Den är även viktig för turistindustrin, åka hundsläde är ett populärt nöje bland turister. På Svalbard såg vi att de även körde hundspann på sommaren, men då med kärra på hjul. Såg det inte på Grönland.
Finns även en militär användning av grönlandshunden. Den Danska marinen har troligen en av dom ovanligaste elitförbanden i världen. Slädpatrullerna består av 2 man och 11 hundar som patrullerar på norra Grönland. Varje tjänstgöringsperiod är på 26 månader och man besöker bara civilisationen en gång under dessa månader.
När vi promenerar runt i området så upptäcker vi hur många hundar det är egentligen. Nä de ligger ner och sover, tänker man inte på dem, men plötsligt kan man upptäcka att det finns en hel del.
De finns överallt.
Ha, jag är starkast.
Det är bara valpar under sex månader som får gå lösa, alla andra måste hållas kedjade. Det är lag på det.
En del hundar har underhållning av gässen.
Det är några gäss som är lite sena med häckningen som är kvar här ännu.
Bäst att pröva vingarna innan det är dags för den långa flygturen söderut.
Andra hundar sover räv och lyfter bara på ena ögonbrynet då vi går förbi..
Den här stora hunden höll till nere vid stranden, kändes lite som om den härskade över strandområdet. Den spände ögonen i en då man gick förbi, tror inte att den ville kela. 
Människovalpar de fick gå lösa, även om de var över sex månader.
Den här killen hade snickrat sig en egen båt i slöjden.
Klart den måste testas.
Till slut, lite grönländsk humor.
Nästa om Grönland
.
På eftermiddagen träffade vi Dannie som skull berätta om Qeqertarsuaq och livet där, vi hade vilat lite efter förmiddagens promenad. Då var det mycket lugnt, vi träffade på några personer men någon storstadsrusning var det inte. Nu när vi kom ut så undrade vi vad som hänt. Vägen ner mot butiken var nästan som vid lunchrusning på Drottninggatan i Stockholm. 
Är det fest på gång, eller vad? Tog ett tag innan jag förstod att det hade anlänt ett kryssningsfartyg. Det var för stort för att komma in till hamnen utan körde in passagerarna i livbåtar. Bor ungefär 500 personer i Qeqertarsuaq, tror nu att folkmängden fördubblades på några minuter. 
Men det var inte kryssningsfolket vi skull titta på nu, utan stan. Dannie väntade vid hotellet och han började med att berätta hur Qeqertarsuaq uttalades. Det första Qet ska uttalas som ett A långt nere i svalget. Redan där tog mina försök att uttala namnet slut. Grönländska är svårt, tur att många även kan danska. Danska läser de i skolan som andraspråk.
Vi gick iväg på promenaden istället. Första stoppet blir bara några steg bort, här vid annonspelaren. Där sätts aktuella anslag upp om vad som händer i staden och om det är någon fest på gång. Då skriver man bara vad det gäller, födelsedag, dop eller liknande, då är alla i stan bjudna. Bara att komma.
Sedan stannar vi till vid några kanoner, de är inte till för att jaga bort kryssningsfartyg utan har använts till att skrämma bor tjuvjagande valfångare, nu mest för saluter då prominenta gäster som kungligheter kommer på besök. Kryssningsgästerna är inte bara till nackdel, för i dag då vi går gatan fram har många stånd med hantverk poppat upp. Ett tillfälle för ortsborna att få in en liten extra slant. 
De här containrarna är ungefär som stans postsorteringsstation, här läggs paket och post som kommer med båtarna..
Den där svarta saken, undrade jag vad det var. Såg dem under vår promenad på förmiddagen. Trodde att det var något att förtöja båtar vid, men de stod på platser där inga båtar fanns. Det visade sig att det var askkoppar. Man askar i hålet högst upp. De behövs nog, för många på Grönland röker.
Det här huset som ligger på andra sidan viken, är ett av de äldsta husen i Qeqertarsuaq, det hade en viktig funktion under WWII. På taket fanns det siffror och bokstäver som flygvapnet hade som identifiering då de skulle släppa ner förnödenheter.
Finns en polisstation här också, två poliser jobbar där, de har en polisbil och två snöskotrar men inte så mycket att göra. Brottsligheten är mycket låg. Ingen låser sina dörrar här och bilarna är inte heller låsta. Ofta sitter nyckeln kvar i bilen. Fast å andra sidan varför skulle man stjäla en bil här, finns inte så många ställen att åka till.
Poliserna verkar vara trevligt folk, den här fint målade stenen står vid ingången.
Efter polisstationen så kommer vi lite högre upp och får en överblick över staden.
Vid så gott som alla hus står det en svart låda, vi gissade på att det var något med sophanteringen att göra för vi såg en lastbil som åkte runt och hämtade upp påsarna som var i lådorna. Nu fick vi veta att det är en latrinlåda, där ställer man ner sin latrinpåse som sedan hämtas upp. 
Här berättar även Dannie om alla de rör som går genom staden. De tjocka är för vatten och är isolerade och har även el för att inte frysa på vintern. Vattnet kommer från en kallkälla strax utanför staden. De tunnare rören som ser lite rostiga ut är för el. Elen kommer från ett oljekraftverk. 
När vi tog förmiddagspromenaden så undrade vi lite om varför alla hus hade dubbla nummer. Nu kom förklaringen.
Fyran här berättar om att det här huset var det fjärde som byggdes på ön och ettan är numret på den väg den ligger.
Medan Dannie berättar om livet på ön, kan vi titta ut över området, Här uppe håller en mängd draghundar till, men de kommer vi till senare. 
Vi får bl.a höra om valfångst och veta att där uppe vid bänkarna långt ute på yttersta klippan finns det en liten stuga som valspejarna använder. 
Det fanns en där förut som var byggd av valben, den blåste bort i en storm. Den nya är byggd i trä men i samma form och nu väl förankrad.
Vandrar man iväg förbi den här lilla sjön så kommer man till valvaktarstugan.
Utsikten här uppe på höjden domineras så klart av isbergen, det går bara inte att låta bli att ta några bilder på dem.
Några från kryssningsbåten har tagit sig upp på ett annat berg för att titta på isbergen.
Vi promenerar vidare. Hoppas du orkar följa med.
I de här husen fanns en räkindustri, tyvärr flyttade den in till Aassiaat och över tusen personer blev arbetslösa. Närapå en katastrof för staden, det fick många följdverkningar bland annat att butiker inte bar sig längre och fick stänga. 
Det här var Dannies mormors butik som hade öns godaste godis, den är tyvärr stängd numera.
Befolkningen på ön är nu ganska konstant, de yngre flyttar ut och de äldre flyttar tillbaka. Fast många yngre måste bo kvar ändå för öns skola har alla årskurser. Skolan ligger precis bakom kyrkan. 
Förr fanns det bestämmelser om vilka färger husen fick ha, Röd var kommunala hus, Blå var industrier och Gula för vård, men numera är det fritt att ha vilken färg som helst.
Dekoren på det här huset är en hyllning till kvinnan som skapade dekoren på Grönlands nationaldräkt. Det är små målade träplattor som är lagda i samma mönster som pärlbroderiet på dräkten.
Det finns en legend om Diskoön också och jag gillar legender
Legenden säger att två jägare på jakt efter säl på södra Grönland tröttnade på att ön låg i vägen för dem, så de drog upp den till norra Grönland. De släpade helt enkelt ön bakom sina kajaker med hjälp av ett enda och, uppenbarligen, riktigt starkt hårstrå från ett spädbarn! När en häxa i Ilulissat såg ön närma sig kastade hon en förtrollning på ön, så att den slog i marken innan den nådde Ilulissat. Och det är därför Disco Island ligger där den är idag.
Vi tackar Dannie för promenaden och alla berättelser.
Kanske han och vi är värda en öl nu. OBS! Priset är inte för alla tre, det är grönländska priser och är för en öl. Blir ungefär 128 i svenska kronor, men man får en väldigt fin etikett.
Nästa om Grönland
.
