och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Mer äventyr än önskat.

I dag ska vi lämna Diskoön och Qeqertarsuaq. Lite tråkigt för det var så fint och trivsamt här, men nu mot nya äventyr. Äventyrligt blev det också. 

Ställ väskorna i hönshuset så kör vi ner dem till bryggan, sa de när vi kom ner till frukost. Hönshuset tänkte jag, kul namn på bagagerummet men det visade sig att det var verkligen ett gammalt hönshus som nu var som förråd och rum för väskor.

I dag ska vi ta färjan över till Ilulissat,  en tur på 2 timmar och en kvart.  Tyvärr var det inte att hoppas på sol på turen, det regnade och blåste och molnen låg tunga. På fjällen på andra sidan viken låg det ett pulver av nysnö.

Det regnar och i den våta asfalten har en oljefläck skapat en fin bild.

Vår färja kom i tid och började lasta av paket och postsäckar. 

En ledare till en grupp på 11 personer som varit ute på vandringar i elva dagar kom ner på bryggan och frågade skepparen till vår båt om de kunde få åka med för deras förbeställda båt var inställd och de skulle vidare med flyget samma dag. Men tyvärr det fanns inte plats. Färjan tog bara 12 passagerare och alla var bokade.

Skepparen försökte ringa runt för att hjälpa dem, men ingen båt fanns. Blev dyr lärpeng för dem, om att man måste ha marginal för oförutsedda händelser när man reser på Grönland. 

Skepparen berättade att han först skulle gå utmed kusten på Diskoön för lite lä och att det kunde bli lite skvalpigt sen när vi skulle över öppet hav. 

Han berättade att det fanns flytvästar under varje säte och överlevnadsdräkter framme hos honom och det var fritt fram att gå ut bara vi inte gick i fören. Om larmet tjöt så skulle vi gå in. Lät ju tryggt och inte så farligt så jag tänkte mig en lugn båttur och kunna gå och få lite mer bilder på isberg för nu var de mycket närmare. 

Jag satt och funderade på om att gå ut men det gungade lite för mycket, trots att vi var så nära land.. 

Men när vi vek av och att det inte var något land i sikte då började det gunga på allvar. Skönt att jag ätit en riktig frukost tänkte jag och  hade min fars gamla visdomsord i minnet om att "Tomma tunnor skramlar mest ". Min tunna borde inte skramla,  men ändå så kändes det väldigt oroande när magen ville vända sig ut och in.

Vågorna blev större och större, vår lilla båt kändes som om den kastades fram och åter mellan vågorna. Ibland studsade den ner på tvären i en vågdal. Fota var det sista jag tänkte på, hade fullt sjå med att klamra mig fast i stolen och parera dunsarna när man landade tillbaka i stolen så att smällen mot ryggen skulle mildras. Ibland kändes det som om båten låg på sida och när vågorna översköljde oss var det nära ubåtskänsla. Larmet tjöt mest hela tiden. 

Bälten i stolen hade varit en fördel, för när båten dansade omkring på vågkammarna och sedan föll flera meter. Då gällde det att vara beredd för man satt verkligen i luften och föll sedan ner på stolen med en rejäl duns, om man inte tagit ett rejält spjärn mot durken med fötterna.

För att stilla sjösjukan spände jag blicken i något isberg och försökte hålla den kvar där. När det gick att se ut ja, för oftast sköljde vågorna över hela båten så det kändes som om vi var under vattnet. 

Jo,jo...gå ut och fota hade han sagt, inte ens jag hade någon tanke på att flytta mig från stolen, det jag mest tänkte på var hur ska man få på sig överlevnadsdräkten när vi hamnat i vattnet och borde vi inte ha flytvästar på oss nu.

Jag var inte helt säker på att det här skulle gå bra, skulle kanske bli att jag fick tillbringa min resterande tid fastklamrad på ett av de där isbergen. De föreföll inte lika vackra längre, mest hotfulla.

När det mer eller mindre kändes som om att det snart var kört, fick jag syn på ett stort kryssningsfartyg,  sen ett till och strax efter svängde vi in mot en vik och vågorna lugnade sig något.

Pust! Vi kommer att klara det, var en samling lättade personer som sedan tog sig i land på bryggan i Ilulissat. Tror nog att skepparen var ganska lättad också,  för han sa "Det var på gränsen".

Lite lustigt var att när vi senare under resan träffar på folk som vari i Ilulisat den dagen "då det var storm" sa de. Så var vår båttur vida omtalad och de sa "Var ni med på DEN turen.

Nu förstod jag varför alla de andra båtturerna var inställda, fast om de har lite tur så är även flyget inställt men det verkar inte så. Flygplatsen ligger inte så långt bort och vi ser att flygplanen flyger.

Här i Ilulissat bor vi på hotel Arctic, det är nyrenoverat och lite rörigt utanför, men inne är det fint.  Här är den grönländska flaggan hissad jämte den danska. Den grönländska flaggan, som kallas Erfalasorput på grönländska, har en enkel men djup symbolik. Den består av två horisontella band i vitt och rött, med en stor cirkel som är delad i två färger, den övre halvan är röd och den nedre halvan är vit. Den vita färgen representerar de eviga glaciärerna, den röda havet som omger ön och cirkeln solen som reflekteras på isen.

Det blåser även här ganska så mycket, men vi går ut för att titta lite på området. Det är bara +1 ° men känns kallare i blåsten.

Många kryssningsfartyg ligger här, ovanligt många förstår vi senare. De har säkert sökt lite lä under stormen.

Vi går ut på bryggan vid Aurora Cabins, där får man nästan hålla i sig i ledstången för att inte blåsa iväg.

De där cabinerna kan man boka och bo i.

Blåser det så här mycket måste man nog säkra lasten mer än vad de här gubbarna gjort. De fick springa runt och plocka en hel del.

Vårt hotell ligger en liten bit utanför centrum av Ilulisat, men vi har gratis shuttlebus ner till stan.

När det klarnat upp lite så ser vi alla isberg som kalvar ut från glaciären.

Dit ut finns det båtturer, ser nu hur de  kommer tillbaka.

Vi har lärt känna de personer som har samma resrutt som vi och i kväll äter vi en gemensam middag. Gissa vad vi fick till huvudrätt, ju Hälleflundra. Det är säsong för den fisken nu och alla på alla ställen vi kommer till vill ju bjuda på det bästa. Gott, fast inte varje dag. ;)

Grönlänningar har en rik tradition av sång och musik som är en viktig del av deras kultur. Sångerna som sjungs till maten kan vara en del av deras sociala och kulturella ritualer. Dessa sånger kan inkludera traditionella berättelser, myter, och hyllningar till naturen och deras förfäder.

Till middagen får vi verkligen uppleva det, vi sitter mitt emellan två långbord med grönländska gäster och nu får vi lära oss att det är vanligt att sjunga till middagen. Gruppen på min högra sida stämmer upp i sång och strax faller bordet på min vänstra sida in och sjunger med. Jag sitter så jag nästan får det i stereo. Vackert var det och jag hade sinnesnärvaro att sätta på inspelningen i mobilen så om du vill kan du klicka på bilden här under och lyssna. 

Lyssna gärna på sången för det var så fint.

Under tiden vi äter så blir det kallare och regnet övergår till att vara lite snö.

Nästa om Grönland

.

Inlagt 2024-09-28 13:35 | Läst 536 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Vilket äventyr! Skönt att båtfärden gick bra ändå. Bra bilder som illustrerar din resa fint. Favoriten är oljefläcken!

Mvh
Fredrik
Svar från Margareta Cortés 2024-09-28 13:52
Tack Fredrik!
Värst med båtfärden är att jag överdrev inte. Snarare tvärtom.
Frekeman 2024-09-28 13:58
Jag förstår. Om en skeppare säger att ”det var på gränsen” så måste det betyda en del. Du beskrev hur du upplevde det hela på ett sätt som gjorde att man förstod!
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 13:13
Gissar att skepparen var lite orolig även han, men höll masken för att inte oroa oss.
Så häftigt men förstår känslan i den beskrivande båtfärden tur det gick vägen.
Oljefläcken är så snygg tavelmotiv 👍🏻
Fin reseskildring
/N
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 13:17
Tack Nini!
Jo, den båtturen var lite för häftig. Svårt att beskriva känslan när man sitter i båten och det mest känns som om man sitter på ett litet löv som kastas runt. Fast imponerad över skepparen ändå, som tog oss i hamn. Var nog inte första gången han gick i storm.
Oljefläcken såg lite ut som en drömfångare.
Det är äventyr! När jag var ung och frisk vill jag paddla runt grönlands sydspets, såna galna drömmar. Din resa verkar äventyrlig nog. Gillar ditt öga för detaljer, oljefläcken blev bra. Kabinerna ser hållbara ut, de blåser inte iväg, bultat stål verkar det som. Man ser och läser i din berättelse hur pytteliten människan är i det landskapet. Sökte jobb på Thulebasen en gång i ungdomen, men fick det inte då Sverige inte var med i NATO, nog lika bra det.
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 13:37
Tack Stefan!
Fanns möjlighet här att åka iväg och paddla kajak, eftersom jag aldrig gjort det så tyckte jag att det var lite onödigt att testa här bland isbergen 😯.
Båtturen var tuff. Verkligen.
Kan tänka mig att båtresan var jobbig, när båten guppar så den försvinner i vågorna. Bostäderna var ju mysiga och såg ut att ha fina glaspartier ut mot havet. Att det röda på flaggan symboliserade havet hängde jag inte riktigt med på, om det inte var efter slakten av en val. Intressant och fina bilder till som alltid
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 14:20
Tack Peter!
Den båtresan glömmer jag inte i första taget. Var en skräckfärd. Det är mycket glas i de cabinerna, är nog populärast för att se norrsken.
Lite konstigt med rött för havet, men jag tror det är för att det skulle vara samma färger som i den danska flaggan.
En riktig äventyrsresa, bra berättat och fint foto. Som final en båtresa sent att glömma och med facit i hand skulle jag gärna vilja varit med på den överfarten.
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 14:54
Tack Stephan!
Jo, med facit i hand så var det en häftig resa, men inte så kul när man var osäker på utgången.
Jösses vilket äventyr! Så'n tur att det gick bra. Ännu en fantastiskt plats, även om jag förstår att vinden gjorde det lite mindre trevligt. Fantastiska små hus att hyra. Där har kreativiteten fått fullt utlopp verkar det som!
Hälsningar, Bjarne
P.S Ursnytt oljefläck!
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 16:18
Tack Bjarne!
Håller med, lite för äventyrligt för min smak ändå.
De små kabinerna var kul , men dyrt att bo där.
Blev fint mönster i oljan i regnet.
2024-09-28 17:31   Karin Bångman
Vacker körsång.
Båtresan låter som en rysare, tur att ni kom iland ordentligt.
Stackarna som missade flyget förhoppningsvis blev det en inte alltför dyr historia,
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 16:21
Tack Karin!
Det var lite magiskt med sången, speciellt då vi satt liksom mitt emellan två körer. Fast e var inga körer utan något de alltid gjorde. Hörde det fler gånger fast då satt vi ett annat rum.
Synd om de som inte fick någon båt, men nästa dag var det lugnt väder och mankan ju hoppas på att de bokat ombokningsbart.
Hej,
Du illustrerar bra att vädret är lite annorlunda jämfört med Bromma. Så när skepparn gav sin bedömning av turen va det nog tufft.
Jag tog min första och enda sjösjukepiller just vid den kusten.
Det är mycket mer kryssare där nu än för 20 år sedan.
Ha det gott
Bob
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 17:51
Tack Bob!
Det var ovanligt många kryssningsfartyg som låg där den dagen. Fler än de som syns i bilden beroende på det dåliga vädret. Övriga dagar var det enstaka eller ingen alls.
Båtturen var tuffare än jag varit med om, ändå paserade vi Kap Horn i oväder.
Jag led med er när jag läste om hur tuff den båtturen blev. Vi har ju varit ute på en och annan sådan tur, då man ömsom ser vatten ömsom himmel. Oftast har vi då haft våra torrdräkter på oss och då känns det ändå tryggt på något sätt. Jag kan förstå att du funderade över flytvästar och räddningsdräkter. De är inte helt lätt att få på sej en sådan dräkt. De där cabinerna såg spännande ut och jag skulle gärna sova i en sådan, men jag antar att de kostade mer än de lyxigaste hotellrummen.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 17:59
Tack Lena!
Funderade en hel del på överlevnadsdräkten. Nere vid Drake sund hade vi busväder och rejäl sjögång, men då mycket större båt så det kändes inte lika läskigt.
Kabinerna på hotellet var dyra, 7.300/natt.
Knappast värt pengarna, men några var uthyrda varje natt.
Häftig berättelse och härliga bilder. Och vad fint att du spelade in sången - jättefint verkligen!
//GöranR
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 18:02
Tack Göran för en vänlig kommentar.
Glad att jag kom mig för att spela in, det var så mäktigt då de sjöng runt omkring oss. Var nog runt 40 personer vid varje bord.
fint berättat av dig
ord och bild

den här typen av miljöer kan ju bjuda på, för oss, nya oförutsedda omskakande händelser
men, på ett sätt väljer man det ju själv
det är ju en del av själva resandet

har själv bla varit ned om en liknande båtfärd
upplevelser mellan liv och död bär vi sedan med oss som en djup känsla

ögonblick utan ord

jag tror, jag träffade en del grönländare när jag pluggade i Danmark, att ett djup, känslighet, på ett annat sätt än hos oss andra märktes tydligt
många klarade av att flytta till utlandet, tex Danmark, andra klarade det inte och blev snabbt missbrukare - psykiskt oförberedda på ett helt annat liv än deras vanliga
detta var för dryga sextio år sedan
gonorre' hade redan penicillin-resistenta stammar utvecklade
Thulebasen mm utnyttjade naiva unga flickor långt tidigare
fiskare gavs lån som dom inte förstod och förlorade snabbt fisket till utländska företag
jag vet en del om hur grönländarna utnyttjades och kulturen, människorna förstördes

du har gjort en så fin, respektfull, blogg av din resa
tack för det

jag avskyr dom stora kryssarna, förstör och bara konsumerar

tack
hoppas du står ut med min kommentar
Svar från Margareta Cortés 2024-09-29 18:05
Tack Inger!
Lärde mig så mycket på den här resan, uppskattar verkligen Grönland.
Mycket av deras historia är sorglig, men de verkar vara ett tufft folk som kämpar för sin självständighet.