Ilulissat historiska Museum
Ilulissats historiska Museum är också polaräventyraren Knud Rasmussens födelseplats.
Här finns utställningar om områdets historia, inuiternas traditionella kultur och livsstil samt naturhistorien om Ilulissat Icefjord och dess omgivningar.
Det här huset är ett av de två som transporterades till Grönland från Danmark 1846, det andra hamnade i Nuuk. De skulle bli ett seminarium för kateketer. En kateket är en lärare som undervisar i den kristna trosläran.
Men det fanns inte så många studenter, så oftast fungerade huset bara som prästens hem. Så var också fallet 1879, då den sedermera polarforskaren Knud Rasmussen föddes i detta hus och tillbringade sina första år i Ilulissat.
Han har fått en byst utanför huset.
Fast nu är det ett museum här, följ med så går vi in och tittar.
Här kan man lära sig en del om Knud Rasmussen och hans arktiska expeditioner.
Några traditionella dräkter. Det var en söndag då vi var här och på vägen hit mötte vi en del finklädda i sina vackra dräkter .
Här visas på ett bra sätt hur stor del av isbergen det är som vi ser ovan vattenytan.
Jag ritade ingen kajak men några hade gjort det.
Sälfångarens vante ser riktigt varm ut. Men kan du svaret på frågan?
Sälfångarnas vantar har två tummar för att öka deras hållbarhet och funktionalitet. När en tumme blir sliten, kan vanten enkelt vridas och användas med den andra tummen, vilket förlänger vantens livslängd.
Utanför finns det lite att titta på också. Lite hundslädar som kallas för Qamutit.
Ett gammalt trankokeri och även hur husen såg ut förr länge sedan.
Det är ett intressant museum med mycket mer än vad jag visar, så är du i Ilulissat så missa inte museet.
Här finns också en del information om Sermermiut - den stora bosättningen vid Isfjorden, mer om det sedan.
.
Fantastiskt bildreportage om Knud Rasmussen
Han kom till Danmark som 12-åring 1891 för att han skulle gå på internatskola. Resten av hans familj kom 5 år senare till DK, där fadern fick en tjänst som präst i Lynge på Själland. Vi har också ett Knud Rasmussen-museum i hans hus i Hundested, som Peter D. också skrev till dig om i et andet af dina indläg.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
I Hundested har vi övernattat en gång, ganska länge sedan för våra barn var små då. Minns att där vi bodde var ganska nytt, men hade i sin reklam att det fanns pool, det hade de också, fast den var så ny så det fanns inget vatten i den, till barnen besvikelse. Men vi hittade till hamnen och tittade på maneter i stället.
Huset ser ju skandinaviskt ut. Jag skulle gissat på norskt eller svenskt. Danskarna valde väl trä för transportens skull och att trähus kan vara lättare att värma. Påfallande välhållet, rakt och fint. Fönstren bytta, åtminstone bågarna, nu floatglass och dubbla eller tredubbla glas.
Ilulissat är kallare än Kiruna så ska man kunna hålla värmen hjälpligt behövs isolering och framför allt att man bygger noga.
(Kiruna hade lägre energiförbrukning per kvadratmeter och år än Landskrona. I Kiruna byggde man för kalla vintrar, i Landskrona hoppades man slippa vinter.)
Gillar också redovisningen av muséet! Vanten bra idé för sitt ändamål, skulle vara opraktisk i moderna sammanhang där man ska komma åt så mycket.
Vet inte så mycket mer än att huset kom från Danmark.
Såg en bild där på plats som var från 1898, ganska tomt runt omkring då. Fanns inga andra hus som syntes i den bilden.
Fanns mycket intressant i det museet.
jag förstår vikten av att kunna vända den rätt igen med små marginaler,
Eskimåvändning
kom just ihåg att jag köpte sälskinnsstövlar i Oslo, dom bästa vinterskor jag någonsin haft, jag bodde på landet i Danmark, snövintrar var det då
jakt i kajak
Rasmussens intresse av sin miljö
kul med kläderna
jag hade en sådan annorak en gång, sydd av en grönländska, min kille hade jobbat på Thulebasen ett tag
tack för berättelse och bilder
/inger
Anorak hade jag som skidklädsel i min ungdom, tror den ligger kvar på vinden ännu. Fast min var inte grönländsk.
Hälsningar Lena
Huset i den bilden är nog lite nedgrävt, men det var ganska lågt säkert för att hålla värmen.
Var inte bara att ringa efter en helikopter som tog en hem på den tiden.
Mer att klara sig själv och säkert också t sig fram i okänd terräng.