Frans Josefs land - Champ Island.

De som läst mitt inlägg i bloggen i går vet att vi nu är på en av de 60 öar som Frans Josefs land består av.   Den här heter Champ Island och har något speciellt som inte finns på de andra öarna. Champ Island är en av de större öarna Och har en yta på 374 km².

Det är en karg natur och växtligheten är minimal. Folk sprider snabbt ut sig över ön och försvinner som små prickar. Tur att många använder sina gula jackor, som ingår i expeditionen, för då syns de och blir till lite referenspunkter.

Det märkliga och unika som finns på den här ön är de här runda stenarna.

De ligger utspridda på ön...

...de är av varierande storlek och upp till 3 meter höga...

...och man får en känsla av att ha kommit till en främmande planet. De är så ovanliga att vi har en forskare från universitet i Moskva med oss. Han ska undersöka dem och han är den ende som har tillstånd att ta med sig några prover från den här ön. Man är lite osäker på hur de har bildats men man tror att det är en kärna av en liten fossil som innehåller vissa  organiska och svavelsyreämnen sedan har det rullats runt av och i inlandsisen och i den lerjord som finns här.

Dessa stenar fanns även högre upp på berget och många begav sig upp på en liten bergsbestigning. Det är så med berg, finns de där så vill man upp dit.

Fast den här gången besegrade jag min lust att bestiga berget, även om det inte var någon klättring som avskräckt, så lockade de små blommorna mer. Det fanns inte tid för att hinna med både blommor och berg.

Blommorna är så små och vill man försöka fotografera dem är det bara att krypa ner på backen och åla fram så nära som objektivet tillåter.

Inget macro och inget stativ har jag med mig och blåser gör det så det är inte lätt att få några bilder på de små blommorna.

Jag gör några försök, för om blommorna nu bara orkat sig upp några cm ur marken så vill jag ha någon bild på dem med hem i alla fall.

Jag lyfter blicken från blommorna och ser att något händer en lite bit bort. Vilket liv och oväsen det är. Ett gnällande "giah" hörs det som.

Aha det är  fjällabben som häckar här och som tydligen blivit störd. Nu ska de jaga bort inkräktarna och även lura bort dem från boet. Jag överger mina blommor och skyndar ner till fåglarna.

De kan vara ganska så ilskna och aggressiva, går till anfall mot huvudet. Men om man håller upp något högt över huvudet så brukar de nöja sig att anfalla det. Jag sträcker upp ena armen och det duger bra som skydd så länge det är en fågel som kommer. Men nu är det inte bara en och jag har nog fel objektiv på kameran. Där sitter ett 100-400 mm med en närgräns 1,8 m. De här fåglarna är så närgångna att de är mest inne i motljusskyddet och nästan hackar på linsen. Hur jag lyckas med att byta objektiv och samtidigt freda mig från de ilskna fåglarna undrar jag än i dag.

Men jag fick på vidvinkelobjektivet utan att tappa något i backen men det var snudd på att de kom för nära även nu.

Även den bredstjärtade labben visar sig, men den går inte till anfall.

Sedan var mina 45 minuter iland på Frans Josefs land till ända och helikoptern stod startklar för att flyga oss tillbaka till Yamal.

2013-04-18 10:02   Otten

Vilken underbar resa, och vilka härliga fågelbilder, speciellt Hitchcock fågeln .-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-18 21:41

Tack för din kommentar Per, speciellt för Hitchcockfågeln.

Svara

2013-04-18 10:07   Sten E

Märkliga bumlingar, söta små blommor och läskiga fåglar! En härlig bildserie från en exotisk plats, och som vanligt en mycket trevlig berättelse också.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-18 21:42

Tack Sten, det var häftiga stenar det där...

Svara

2013-04-18 10:33   janolof

Häftiga stenar, spela kula? Nähä.
Det är märkligt hur blommorna överlever genom att liksom forma små kuddar. Det gällerr ju att undvika permafrosten.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-18 21:43

Lite väl stora att spela kula med,,det fanns små också men inte så slät mark för kulspel.
De arktiska blommorna är riktiga överlevare.

Svara

2013-04-18 10:57   Grevture

Härligt att få se bilder och läsa en berättelse från en plats som mycket få människor får uppleva.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-18 21:44

Tack Martin, jag är glad att jag fick chansen att komma dit.

Svara

2013-04-18 18:37   Bob Bovin

Hej,
Det skulle kunna va orstenar. Tillplattade sådana finns i skiffern vid bäcken i Fågelsången i Skåne. De luktar illa om man slår dem. De är sedimentära, och kan innehålla fossil.
Ha det bra
Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-18 21:45

Vet inte vad orstenar är men de här luktade inte illa. Märkliga var de iaf.

Svara

2013-04-18 19:19   Lena Holm

Vilka stenar, man slutar aldrig att förundras över vad naturen har skapat.Jag skulle valt blommorna före berget, absolut och de är bedårande på den karga marken. Kul fågelbilder också, inte som man är van att se möten med fåglar.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-18 21:47

Glad att det finns fler som skulle ha valt blommorna också, här var jag ensam om det. Hade det funnits tid hade det blivit både och. Fast då hade jag kanske missat fåglarna.

Svara

2013-04-19 19:21   Elisabeth Landberger

Vilken vacker plats! Gillar skarpt de första 6 bilderna som är i min favoritfärgskala. Fint fångat! Mvh Elisabeth

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-20 08:11

Tack Elisabeth!
När jag visade de bilderna för en person då jag kom hem så fick jag tipset att vänta in solnedgången för att få lite bättre färger. Vad han inte tänkte på var att min väntan hade blivit ganska lång där i midnattssolens rike. Tog nog över en månad till den solnedgången.

Svara

2013-04-25 22:27   Gun-Inger Arvidsson

Det var mycket på en gång att se och ta emot minsann.
Fanns det små runda stenar också....men man får inte ta sten med sig om jag har rätt för mig.
Fjällblommorna är kanske ännu mindre här än i vår fjällvärld förstår jag.
Underbart fina är de alltid för färgerna är så klara.
Vilken utflykt så mysigt du hade
gissar Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-25 22:31

Den utflykte hade jag inte velat missa.
Jo det fanns små stenar i stenkulestorlek men man fick inte ta med något och jag hoppas att alla var lika lydiga som jag. Synd att plocka bort något där så inte efterföljande får se. Fast de ryska forskarna hade tillstånd att ta med sig prover.
Blommorna var nog inte mycket högre än någon cm.

Svara