Polar Plunge

Det fina vädret uppe vid packisen lockar till andra aktiviteter än att bara studera hur stormfågeln svävar runt isflak och runt vårt fartyg.

Ibland får vi ett tunt molntäcke framför solen, det blir lite mystiskt ljus då...

...men fåglarna fortsätter att segla runt bland isflaken.

De anar inte vad som är på gång.

Den här måsen dyker ner i vattnet...

...samtidigt som en badgäst dyker upp. Sälarna ser nästan ut som dykare, då de sticker upp huvudet.

Kan de bada så varför inte vi också, så resonerar en del av mina medresenärer. Varför inte ta ett Polar Plunge.

Det inte bara ser kallt ut, det var kallt också. Det var några modiga som passade på att kyla av sina kroppar, här kommer en kvalkad.

Det var -1,8 grader i vattnet. Då kan det vara skönt att få hjälp upp så det går undan.

Sedan kom det några modiga till.

En nordlig bomb.

De allra modigaste gick långsamt ner i vattnet och fick känna på hur kylan omslöt dem.

Att hoppa i är nog bäst, då hinner man inte ångra sig.

För att riktigt kunna njuta av badet efteråt också, så kan man göra som Daniel. Sätta en kamera på armleden och filma det hela.

En eloge till alla modiga badare.

Solnedgång i Arktis.

Eftersom baren var ombyggd här i Barentsburg så lockade det inte till barhäng och rysk vodka så jag drog mig ner mot hamnen för att njuta av solnedgången istället.

Där nere var det gott om fiskare. Såg att de fick fisk också.

De stod med jämna mellanrum på kajkanten med sina spön.

Såg att här nere hade det inte förändrats så värst mycket. Lite skrothögar var bortrensade men på den här piren var det sig likt. Den här bilden är från 2006.

Vårt äldsta barnbarn var med och det var hennes första tur till de arktiska trakterna, hon är duktig fotograf och hennes kamera var flitigt använd.

Motljusbilder gillar jag och här var det kul att fota med den stora kranen och fiskarna i det fina kvällsljuset.

Fåglarna flög runt och försökte få sig ett skrovmål också.

Den nedåtgående solen målade himlen vacker.

Solen gick ner ganska sent här uppe och det blev inte helt mörkt på natten ännu. Här är klockan 22:00 och vi drog oss tillbaka till vårt fartyg.

I den nedåtgående solen seglade vi vidare norrut.

Polarbacillen.

Alla som varit till Svalbard, eller någon annan plats i polarområdena, vet att då blir man drabbad av polarbacillen. Den yttrar sig som så;  man bara vill tillbaka dit, igen och igen och igen. Den 4 september så kom jag, maken och vårt äldsta barnbarn, Linnéa iväg. Så som vi längtat ända sedan vi bokade resan för över ett år sedan.

 Nu äntligen var vi på väg och det var lite som om det pirrade i magen av förväntan då vi gled ner genom molnen och fick se den första skymten av Svalbards snötäckta berg.

Efter en kort promenad inne i Longyearbyen och besök på museet så var det äntligen dags att gå till fartyget och leta reda på vår hytt. Kollade ut och såg att vintern är på väg till Svalbard redan nu för vinglaset på berget har fått sin fot tillbaka.

Bergen är också pudrade med lite nysnö.

Vår expeditionsledare Axel hälsar oss välkomna ombord.

Dagens program är inte så späckat men nog så viktigt med säkerhetsgenomgången.

Det gäller att hitta till rätt livbåt och veta hur livvästen fungerar och var de finns.

..och under tiden så tuffar vi vidare ut mot vårt äventyr.

Solen skiner och färgar himmelen vacker...

...och vi anländer till Barentsburg, men det tar vi i nästa inlägg.

Fåglar, fåglar och fåglar.

Vi lämnar övärlden Frans Josefs land och det oroliga vädret bakom oss.

Även isvidderna lämnar vi bakom oss, vi är ute på öppet hav och isbrytaren hoppar och skumpar inte längre, fågellivet ökar mer och mer. Istället för att stå ute på däck och iaktta ismönster och hur den sönderbrutna isen rumlar runt bakom fartyget kan jag nu stå där och titta på alla fåglar.

Den mest underhållande fågeln var den här måsen som lekte fånga antennen. Gång efter gång kom den tillbaka och försökte ta tag i antennen med näbben.

Glöm inte att förstora.

Den fågel som lyckats fånga en fisk blev ofta uppvaktad av en fisktjuv. Fjällabben är ganska fräck av sig och stjäl gärna det som andra fåglar fiskat upp.

Många fåglar var det...

Antiterrorstyrkan - Safety seriously.

Säkerheten är viktig .

Inte bara sjösäkerheten var viktig. Det var en atomdriven isbrytare vi var ombord på och inget fick gå fel. De här bastanta killarna gick under antiterrorstyrkan och det var egentligen inget skämt, de var specialutbildade och specialtränade.

Utanför kaptenens hytt stod det en vakt posterad. Inget myteri här inte.

Då man är i Svalbard är det alltid någon eller några som är beväpnade, likaså här. Även om det är ovanligt kan det komma isbjörnar även här, men.....

De här killarna hade rejäla puffror.

Tur att de inte behövde använda dem.