Bufflar och avresa med komplikationer

När vi vaknar i dag så regnar det för fullt, vi ska ut på en morgontur med jeepen så vi blir väckta vid femtiden. En lätt frukost serveras och vi upptäcker att de andra i gruppen valt att sova vidare, vi är bara två som ska iväg. Inte mycket djurliv som är vakna i regnvädret, men den här sömniga storken högt uppe i trädet ser lite skojig ut .

Eftersom det är så blött och  så lite djur att studera, så känns det lite som om även vi borde ha avstått från morgonrundan. Men sova det kan vi göra hemma, uppleva det här kan vi bara göra här.

Och visst får vi utdelning av även den här rundan, ett till djur som vi inte sett innan visar sig och vi kan pricka för det fjärde djuret av de "Big five" För visst är det buffel vi ser där borta.

Thuto och Calista  lyser som solar i ansiktet när de pekar mot bufflarna. Vi vågar oss inte så nära för det här är farliga djur med en rejäl störtkruka som huvud, och kan välta vår bil som ingenting om de blir uppretade.

Så nu ångrar jag inte att jag valde den regninga morgonturen, den femte i samlingen för "Big five" kommer vi antagligen inte få se för noshörning finns inte där vi är. Finns ett reservat i Zambia men dit kommer vi inte hinna åka. Men att ha fått se de övriga som är elefant, leopard, lejon och afrikansk buffel, är inte så illa det heller.

Det känns redan som om det regnar lite mindre, men det är nog bara våra breda leenden som sprider solsken omkring sig. Vi väcker upp en spur-wingd goose som sitter uppe i ett träd och sover.

Den blir så uppskrämd så den nästan faller ner ut trädet. Fast bara nästan.

Den här vackra röda fågeln sitter i ett annat träd.

Avresedag i dag så morgonrundan är inte så lång, vi återvänder för att packa ihop det sista av vårt bagage och ta farväl av Tubu Tree Camp.

Nu går färden mot den lilla nyanlagda flygplatsen Hunda. Det tar inte så lång tid innan vi ser det lilla flygplanet som ska hämta oss. Men vi får något betänksamt mellan ögonen när vi ser det landa. Regnet har löst upp ytbeläggningen på landningsbanan och flygplanet glider hit och dit. Det är en skicklig pilot som klarar av landningen bra ändå och får stopp på planet innan landnigsbanan tar slut. Det ser lugnt ut här på bilden, men det var såphalt och svårt att t.o.m gå där. Några halkade även omkull i smeten.

Nu väntar vi bara på det andra planet ska komma med den övriga gruppen, de som varit på Jacana. De ska hit till oss eftersom vårt lilla plan inte kan ta med alla och även  packningen, så båda planen behövs. Det stora planet kommer och har lite lättare att landa eftersom det är tyngre. Piloten av det lilla planet beslutar sig för att det är för farligt att lyfta med passagerare så bagage stuvas in där och han flyger över till Jao flyglats, några mil bort, för att vänta in det större planet. Det ska sedan  flyga skytteltrafik med oss passagerare, med fem åt gången. Första gänget hoppar in i flygplanet och de åker iväg för att lyfta.................men de kommer inte så långt för där startbanan börjar gliiiiider de av och fastnar i leran, och där sitter det.

Alla hjälps åt för att få loss flygplanet, spadar och rep hämtas och det slits rejält.

Det skottas och jeeparna kommer till hjälp också.

Ja, hur ska det här gå?

Åh hej å hå, många som hjälper till.

Till slut kommer planet loss och står uppe på starbanan igen, men piloten inser att det är för farligt att flyga med passagerare. Bara bagage får följa med.

Så nu är vi hela gänget här vid Honda flygplats istället för att ena gruppen hade kunnat stanna kvar vis Jao flygplats för att vänta in oss. Tanken var att vi skulle spara tid och kunna flyga direkt härifrån till flygplatsen Kasane nära gränsen till Zambia. Nu får vi ta bilarna till båtarna som ska transportera oss över till Jacanasidan.  Tog inte så många bilder men förtöjningen av båtarna var värd en bild tyckte jag. En liten knop i ett palmblad.

Vi får vänta en liten stund innan båtarna hinner dit, för det var ju inte planerat med båtfärd i dag. Väntetiden ägnar vi oss åt den paketerade lunchen. Över på andra sidan hoppar vi raskt över i bilarna och far mot flygplatsen. Då vill det sig inte bättre än att den ena bilen får punktering. Vi i vår bil vänder för att hjälpa till, men vi får höra i radion att de redan fått hjälp så vi fortsätter till flygplatsen. Där får vi en överaskning. Djungelbokens hela elefanthjord har bestämt sig för att ta en vandring just där. Det är ju så här man vill se dem, vandrandes på en lång rad.

Det lilla planet står och väntar, så det blir en kort paus för fotografering och så iväg. Sex timmar försenade. Det lilla planet tar fem passagerare och man sitter nästan på golvet.

Trevligt är att vi flyger väldigt lågt och ser alla djur och framförallt hur mycket elefanter det finns här.

Nu är vi på väg mot Zambia.

2009-05-12 12:24   JenyJ

Lika spännande äventyr varje dag, vare sig det innefattar vilda djur eller modern (?) teknik! :)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-12 12:38

Kul när det händer något, även om det tog lite tid.

Svara

2009-05-12 12:33   Monica Ingerlund Hjelt

Lite lustigt med alla fastkörningar, har sett och hört av andra som rest i Afrika och alla verkar ha varit med om samma sak men att ett flygplan kör fast så här har jag aldrig sett/hört, tur att det löste sig:) Jag inbillar mig att det, trots allt, var riktigt härligt i regnet...

Hoppas din arm är bättre nu:)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-12 12:42

Som vår guide Thuto sa "Welcome to Africa", när något liknande hände. Det är så här det ska vara på en afrikresa, sen är det de resor där det oväntade händer som man sedan minns bäst. Vad har man sedan att berätta om allt bara flyter på och inga komplikationer inträffar.

Tack, min arm är bättre. kan t.o.m skriva med den nu, men har lång tid med träning framför mig. Ungefär ett år så läkaren, innan den är återställd. Tur att sjukgymnastiken finns.
Har skaffat mig en liten och lätt kompaktkamera så nu kan jag fota igen.

Svara

2009-05-12 12:49   Lucanus

Hellre skulle jag uppleva att ett flygplan fastnar i afrikansk gegga än solbränd rygg på Mallorca.
//Stanislav Snäll

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-16 13:57

Instämmer till fullo...

Svara

2009-05-12 18:17   pic-tor

Ett mycket trevligt reportage i bästa Sten Bergman-stil (om du nu kommer ihåg honom). Fast det var i radio förstås.
Första bilden har lite Hitchkockkänsla över sig, eller kanske Hans Arnold. Inte visste jag att gäss kunde sitta uppe i träd. Gör våra "svenska" gäss verkligen det?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-16 14:00

Visst minns jag honom, har för mig att det var honom vi fick lyssna på i skolradion, känner mig enormt hedrad att bli jämförd med honom.
Vet inte om de svenska gässen sitter i träden, men gissar på att de här var tvugna att söka sin nattvila där för att överleva.

Svara