Kvällssafari Yala Nationalpark

Vi hade lite otur när vi skulle iväg på kvällssafari, det började regna och då går djuren gärna undan.

Men innan vi var framme vid Yala National Park så slutade det regna och vi fick en fin kväll.

Vi satt högt och bra i bilarna som vi åkte i, alla hade ytterplatser. Men har du försökt att ta dig upp i en sådan där hög bil och bara använda en arm och ett ben. Jag har testat och får väl säga att det var tur att jag hade snälla vänner som kunde putta på, för högt var det och speciellt till första trappsteget.

Bland det första vi träffade på var en Orientibis som spatserade runt i vattnet och letade något ätbart.

Vet inte om krokodiler är någon fara för fåglar, men ibisen verkade inte bry sig om att det låg en och lurade strax bakom den.

Lite längre bort i samma damm passade några bufflar på att ta ett bad.

Fåglarna verkade inte bry sig om att det hade regnat eller så tyckte de att det var skönt att det kommit lite svalka. De var visserligen inte så lätta att få med på bild, för oftast då jag hade lyckats få in dem i displayen på min lilla kamera så var de redan på väg någon annanstans. Men den här biätaren hann jag få en bild på.

På tal om fåglar så ser jag plötsligt något rödaktigt som spatserar borta i bukarna. Vad kan det vara? Ser ut som en tupp.

Nu var det inga tamhöns som hade förirrat sig in i nationalparken, utan det är en djungelhöna, fast här en hane.

Det finns en plats här i nationalparken där man får stanna och gå ur bilarna, det är vid en fin sandstrand och vid Patangala Vila House, fast nu finns det inte så mycket kvar av något hus. Den 26 december 2004 slog Tsunamin till och dödade de 47 turister och besökare som var här och utplånade byggnaden.

Vi gör ett kort stopp där och återvänder sedan in till parken. I några träd upptäcker vi några grå langurer. Otroligt långa svansar de har.

De är glada och pigga och hoppar runt i träden med en väldig fart.

Några bökande vildsvin får vi också syn på.

Söta små ungar har de.

Nu börjar det mörkna och dags för oss att lämna parken, men stannar till först vid en liten sjö.

På andra sidan sjön går det en elefant, fast den behöver man kikare för att se.

Vi åker tillbaka till vårt hotell och i kväll är det gemensam middag. 

Å så var det här med att fylla år i Sri Lanka, man kommer inte undan även om man rest bort från allt ståhej. När jag kommer ner i restaurangen så kommer personalen fram till mig och påstår att jag fyller år. Jag hävdar bestämt att det måste vara någon annan, inte jag den här gången. Men de är bestämda och trots att det var tre dagar sedan så säger de att det är jag som ska sätta mig på den fint dekorerade platsen. Något tveksam är jag, men då de vet vilket datum jag fyllde så är det bara att lyda. Så den kvällen firar vi igen och tårta och sång blir det. Det står till och med mitt namn på tårtan.

Födelsedagsfest till trots så kryper vi tidigt till sängs, vi ska upp i ottan i morgon för att åka morgonsafari. Tänk om vi kan få syn på den lankesiska leoparden då, fast den är väldigt skygg av sig men hoppas kan man väl alltid.

                                                                                föregående

"Alfabetets användning anar aporna aldrig" - Bokstavsresan ABC

Minns ni Lennart Hyland och hans påhitt i hörnan, jag minns ABC-boken där tittarna uppmanades att skicka in verser till bokstäverna. Första versen var "Astronauten råder sonen, stå i bostadskö på månen". Det var 1966 och i dag är det säkert fler som tycker att det är enklare att få en bostad på månen än i Stockholm.

Den mest kända av ABC-böcker är kanske Alf Henriksons moderna bok om aporna som inte anade vad man ska ha alfabetet till. Som tur är så anar väl de flesta människor vad det är bra till och när jag rest runt i världen så har jag sett att världen är full av bokstäver.

Det sägs att fotografer är samlare. Kan nog stämma, jag samlar på bokstäver. Eftersom jag hittat en hel del bokstäver under mina resor så kan det vara som en bokstavsresa. Inga verser har jag till mina bokstäver bara en bild.

A som i apa.

B som i buffel.

C som i chinchilla.

D E F - G H I - J K L -M N O - P Q R - S T U - V W - X Y Z -  Å Ä Ö

Bufflar och avresa med komplikationer

När vi vaknar i dag så regnar det för fullt, vi ska ut på en morgontur med jeepen så vi blir väckta vid femtiden. En lätt frukost serveras och vi upptäcker att de andra i gruppen valt att sova vidare, vi är bara två som ska iväg. Inte mycket djurliv som är vakna i regnvädret, men den här sömniga storken högt uppe i trädet ser lite skojig ut .

Eftersom det är så blött och  så lite djur att studera, så känns det lite som om även vi borde ha avstått från morgonrundan. Men sova det kan vi göra hemma, uppleva det här kan vi bara göra här.

Och visst får vi utdelning av även den här rundan, ett till djur som vi inte sett innan visar sig och vi kan pricka för det fjärde djuret av de "Big five" För visst är det buffel vi ser där borta.

Thuto och Calista  lyser som solar i ansiktet när de pekar mot bufflarna. Vi vågar oss inte så nära för det här är farliga djur med en rejäl störtkruka som huvud, och kan välta vår bil som ingenting om de blir uppretade.

Så nu ångrar jag inte att jag valde den regninga morgonturen, den femte i samlingen för "Big five" kommer vi antagligen inte få se för noshörning finns inte där vi är. Finns ett reservat i Zambia men dit kommer vi inte hinna åka. Men att ha fått se de övriga som är elefant, leopard, lejon och afrikansk buffel, är inte så illa det heller.

Det känns redan som om det regnar lite mindre, men det är nog bara våra breda leenden som sprider solsken omkring sig. Vi väcker upp en spur-wingd goose som sitter uppe i ett träd och sover.

Den blir så uppskrämd så den nästan faller ner ut trädet. Fast bara nästan.

Den här vackra röda fågeln sitter i ett annat träd.

Avresedag i dag så morgonrundan är inte så lång, vi återvänder för att packa ihop det sista av vårt bagage och ta farväl av Tubu Tree Camp.

Nu går färden mot den lilla nyanlagda flygplatsen Hunda. Det tar inte så lång tid innan vi ser det lilla flygplanet som ska hämta oss. Men vi får något betänksamt mellan ögonen när vi ser det landa. Regnet har löst upp ytbeläggningen på landningsbanan och flygplanet glider hit och dit. Det är en skicklig pilot som klarar av landningen bra ändå och får stopp på planet innan landnigsbanan tar slut. Det ser lugnt ut här på bilden, men det var såphalt och svårt att t.o.m gå där. Några halkade även omkull i smeten.

Nu väntar vi bara på det andra planet ska komma med den övriga gruppen, de som varit på Jacana. De ska hit till oss eftersom vårt lilla plan inte kan ta med alla och även  packningen, så båda planen behövs. Det stora planet kommer och har lite lättare att landa eftersom det är tyngre. Piloten av det lilla planet beslutar sig för att det är för farligt att lyfta med passagerare så bagage stuvas in där och han flyger över till Jao flyglats, några mil bort, för att vänta in det större planet. Det ska sedan  flyga skytteltrafik med oss passagerare, med fem åt gången. Första gänget hoppar in i flygplanet och de åker iväg för att lyfta.................men de kommer inte så långt för där startbanan börjar gliiiiider de av och fastnar i leran, och där sitter det.

Alla hjälps åt för att få loss flygplanet, spadar och rep hämtas och det slits rejält.

Det skottas och jeeparna kommer till hjälp också.

Ja, hur ska det här gå?

Åh hej å hå, många som hjälper till.

Till slut kommer planet loss och står uppe på starbanan igen, men piloten inser att det är för farligt att flyga med passagerare. Bara bagage får följa med.

Så nu är vi hela gänget här vid Honda flygplats istället för att ena gruppen hade kunnat stanna kvar vis Jao flygplats för att vänta in oss. Tanken var att vi skulle spara tid och kunna flyga direkt härifrån till flygplatsen Kasane nära gränsen till Zambia. Nu får vi ta bilarna till båtarna som ska transportera oss över till Jacanasidan.  Tog inte så många bilder men förtöjningen av båtarna var värd en bild tyckte jag. En liten knop i ett palmblad.

Vi får vänta en liten stund innan båtarna hinner dit, för det var ju inte planerat med båtfärd i dag. Väntetiden ägnar vi oss åt den paketerade lunchen. Över på andra sidan hoppar vi raskt över i bilarna och far mot flygplatsen. Då vill det sig inte bättre än att den ena bilen får punktering. Vi i vår bil vänder för att hjälpa till, men vi får höra i radion att de redan fått hjälp så vi fortsätter till flygplatsen. Där får vi en överaskning. Djungelbokens hela elefanthjord har bestämt sig för att ta en vandring just där. Det är ju så här man vill se dem, vandrandes på en lång rad.

Det lilla planet står och väntar, så det blir en kort paus för fotografering och så iväg. Sex timmar försenade. Det lilla planet tar fem passagerare och man sitter nästan på golvet.

Trevligt är att vi flyger väldigt lågt och ser alla djur och framförallt hur mycket elefanter det finns här.

Nu är vi på väg mot Zambia.