Bamboo Forest Restaurant
Vi har åkt på små bygator, genom små byar, vackra risfält och förbi stora äggfabriker nu när vi ska leta oss fram till lunchstället så smalnar vägen av mer och mer och det känns som vi är ute på en liten skogsstig och åker.
Vi kommer längre och längre in i bambuskogen, kommer förbi ett häftigt tempel.
Till slut efter en skumpig färd på skogsvägar så parkerar vi bilen och vandrar iväg in i skogen.
Vägen går uppåt och vi försvinner in i den djupa bambuskogen förundrade över att det ska finnas en restaurang här.
Ser att restaurangen behöver påfyllning. Det finns ingen bilväg dit upp så det blir till att bära varorna.
Stigen går mellan olika exotiska växter.
Härliga dofter når oss och nerifrån bambuskogen hörs det spröd balinesisk musik. Långt där nere sitter det någon och spelar för oss. Mycket riktigt här inne i skogen med bara en stig som väg dit där ligger det en restaurang.
Förföriska dofter sprider sig i lokalen och den mat vi får här omvänder mig helt från att inte varit så värst förtjust i asiatisk mat till att verkligen gilla den. Är den så god som på Bali så kan jag äta det varje dag.
Vi börjar med en kycklingsoppa.
Sedan plockar jag på mig lite av varje, favoriterna kan jag ju hämta mer utav.
Äppelkaka och svart rispudding som avslutning före kaffet. Kan det bli så mycket bättre.
Mätta och belåtna tackar vi för maten och återvänder till bilen. En innehållsrik dag är inte slut ännu, vi ska besöka modertemplet också innan det är dags för hemfärd.
När vi var på besök i den lilla byn och familjen där så tittade mannen upp mot himlen och sa, molnen drar in, vid tre kommer det att börja regna. Jag tittade också och undrade lite om han inte överdrev, var väl inte något speciellt molnigt. Nu när vi ätit klart är klocka nästan tre och visst hade han rätt, det börjar regna.
Första gången i var i Thailand, så kom vi till en sån, och fick äta ris, som dom tillagade över öppen eld i bamburör.
Det var det godaste ris jag ätit
Marianne
Även här lagades maten över öppen eld, gott var det.
Och den där mannen som sa att det skulle bli regn är nog mer pålitlig än SMHI.
ing-marie
Han som spådde regn visste nog mycket om naturens nycker.
Hälsningar Lena
Templet på vägen upp var riktigt fint, låg så avsides och långt från beboliga platser.
Hälsningar, Bjarne
Vilken tur för oss att du är så flitig och skicklig med kameran!
ha det gott, hoppas du mår allt bättre!
Foten repar sig så jag hoppas snart komma in i en vanlig sko också, sedan kanske även jag drar ut med kameran på hemmaplan. Tack för omtanken.
Ha de gott
//B-O
Ha det gott, Margareta! Jag hoppas foten läker bra!
/Niklas
Foten repar sig så jag hoppas snart komma in i en vanlig sko också, sedan kanske även jag drar ut med kameran på hemmaplan. Tack för omtanken.