Inget lockande ställe.

Vågade inte testa den här restaurangen. Såg fint ut men namnet var mindre lockande.

Det kommer något upp ur havet.

Såg något som kom ridandes på vågen, kan det vara en sjöjungfru?

Fiskelycka

Att äta middag eller frukost där vi bodde på Bali var alltid underhållande men efter att ha släpat med mig stora kameran de flesta gånger så tyckte jag att jag fått tillräckligt med bilder på häger, så den sista kvällen tog jag bara med mig min lilla Sony men för säkerhetsskull satte jag på telet med 55-210 mm, utifall att. Så klar blev det utifall att den här kvällen.

Ni som inte tycker det ska vara mycket bilder i bloggen kan sluta läsa nu.

Den stora vita hägern verkade var på alerten. Den hade något annat än vår mat i blicken.

 Den verkade mer sugen på det som simmade nere i sjön..

Den valde lite olika platser för spaning.

Den lilla natthägern verkade ha på känn att det var något på gång.

Den spanade också från lite olika utsiktspunkter.

På andra sidan sjön så fanns det några till som var nyfikna på vad som var på gång.

Är det någon som har tips om vilken sorts häger dessa två är så berätta det gärna.

Så plötsligt, efter att ha spanat och kollat läget i sjön så händer det.

Upp kommer det något sprattlande och jag är irriterad på mig själv att jag inte tog med min stora Canon den här kvällen. Nu när det för första gången på veckan blir napp då hägern fiskar.

Gott om fisk finns det i sjön men ändå är det första fiskelyckan som jag ser.

Nu gäller det att säkra bytet.

...och även få det att sluta sprattla.

Någon i bakgrunden är mycket intresserad av bytet.

Den spanar från olika vinklar.

Ankorna inser att det är bäst att dra och ägna sin uppmärksamhet till de som har bröd på bordet.

- Jaha, var ska jag gömma mitt byta nu då?

- Många som verkar vilja ha min fångst.

- Hur ska jag fixa det här då? 

- Bäst att stycka fisken, den var lite stor.

- Glup! En bit slank ner.

Men pass upp, ögon i nacken skulle du behöva.

Det är fisktjuvar i farten.

- Såg han mig?

- Bäst att säkra det här lättfångade bytet.

Högt uppe i trädet verkar vara ett säkert ställe.

Det gäller att vara stor i truten även när man är en häger.

- Jaha, vad hände egentligen. Hade jag inte en fisk här?

- Bara att börja om då.

När inte ögonen räcker till...

...då är kameran bra att ha.

Jag hörde den där uppe i trädet och tog en bild. Hade bara lilla kameran med mig och som mest ett 50 mm objektiv.

Först när jag kommer hem och börjar gå igenom bilderna så ser jag att det var verkligen en fågel som satt där i trädet.

Ni som kan fåglar kan det där vara en rallhäger?

Templet i vattnet - Tanah Lot

Templet Tanah Lot ligger på en klippformation som sticker ut i havet. Till det templet kan man bara komma då det är lågvatten övrig tid är det som en ö. Danghyang Nirartha kom till Bali 1537 som rådgivare till kungen, vid en av hans resor längs kusten  såg han den här klippan och tyckte den var så vacker att han vilade och även övernattade där. Några fiskare såg honom och gav gåvor till honom och senare talade Nirartha med fiskarna och sa att det var en helig plats och bad dem bygga ett tempel där eftersom han kände att det var en helig plats. Hur sanningshalten i den berättelsen är vet jag inte för det sägs också att Nirartha kom till Bali från Java ridandes på en pumpa. Templet är en av de sju havstempel runt den balinesiska kusten.  Vart och ett av dessa tempel ligger inom synhåll för nästa och bildar en kedja längs den sydvästra kusten.

För att komma till templet måste man först betala parkeringsavgift och sedan även inträde till tempelområdet. Därefter blir det en promenad genom ett ganska spektakulärt marknadsområde med souvenirbutiker. Det var nästan som en hel stad av marknadsstånd så det märktes att det här var ett mycket populärt turistmål. När man så har lyckats ta sig igenom labyrinten av souvenirförsäljare så kommer man fram till själva tempelområdet.

Mannen i vit tröja som sitter där vid ingången är en av alla canonfotografer som fanns på området. Det var bara att säga till så fick man en selfie och det utan att behöva ha med sig en selfiepinne dessutom.

Det var lågvatten när vi kom hit och lätt att komma ut till udden men eftersom man inte fick gå upp till själva templet så tyckte jag det var bättre att titta på det på håll för det var ju vackrast så.

Vågorna slår mot klippkanten men det hindrar inte folk från att gå dit ut.

Går man så upp på utsiktsplattformen får man en lite annan vinkel och ser också att man kan bli rejält blöt om man valt fel viloplats.

Vänder man sig om så får man ett annat av de sju havstemplen i blickfånget, nämligen Batu Bolong.