Årets stora händelse!
Alla vet väl redan att det är sista helgen i juli som det händer och att det är fotofestivalen i Säterdalen som gäller.
Många har redan bloggat om händelsen, men här kommer festivalen ur mina ögon.
Det är så spännande redan innan det är dags att åka iväg till Säter, först för att se om man kommit med och sedan att välja ut bilderna som ska vara med. På lördagsmorgonen är det lika spännande och trevligt att komma dit och få se vilka som är där och träffa både gamla och nya vänner.
Utlottningen av platser är även den lite spännande.
Vädret var strålande och solen visste vem den skulle sända sina strålar över just i dag, nämligen vår utställningsgeneral, Peter.
När alla fått sina nummer på upphängningsplatser blev det en febril aktivitet med upphängning och även så för mig. Med utfört arbete så kunde jag konstatera att Heléné utnyttjat en störande skylt på ett alldeles förträffligt sätt och passande skyltar kan jag då aldrig gå förbi utan att få med mig en bild.
Sedan var det dags att gå runt och beundra varandras bilder. Lena ser ut att vara beväpnad med stora Canonen.
Torbjörn poserade glatt vid sina bilder.
Peter håller sitt inledande anförande och hälsar alla välkomna.
Björn Grünewald förklarade utställning öppnad.
Anders Geidemarks föredrag och bilder berörde mig starkt av flera anledningar.
Peter tar sig en välförtjänt glass.
Blir det för mycket "sitta stilla", så får jag lätt spring i benen nu för tiden. Så jag drog iväg på en liten promenad för att bli av med springet. Kom till en liten sjö. Näsåkerspussen heter den visst, träffade på några balanserande änder där.
Kikade ut genom lövverket och fick syn på sångsvanarna som passade sina ungar ute i vassen.
Sångsvanar tycker jag är så vackra, synd bara att de var så pass långt borta.
Pappa svan vill också ha lite uppmärksamhet.
Något som jag inte upptäckte att det fanns här, vid mitt förra besök, är Fäboden. Kom ju inte så långt från utställningsplatsen med mina kryckor den gången, desto roligare att få gå på upptäcktsfärd nu. Barnens favorit där verkade vara laman.
En annan populär plats bland barnen, var något som jag tror är Säters brantaste backe. Så härligt att få se barn var just barn och få pröva sin förmåga. Mamma blev kanske inte lika glad över att få ta hand och deras byxor efteråt, efter att de hade hasat ner på byxbaken, men kul hade de.
Sedan var det dags för lite bildmingel igen. Någon betraktar mina ökenbilder.
Några fyrbenta besökare kom det också. Dom tittade inte så mycket på bilderna, den här labben ville bara leka.
Prick klockan 16:00 kungjorde generalen att det var dags att packa ihop för kvällen.
Riktigt kul att träffa dig, var ju snudd på att jag missade det.
Kul att du gillade mina bilder.
Det händer mycket en helg där i Säter. Inte minst slla möten med människor, blev rejält snopen då du dök upp på Ica. Den lilla gubben i öknen var inte lätt att upptäcka, saltsjön var ju så stor..
är avis fortfarande vore kul en gång i livet vara med.
Visa bilder behöver jag inte men träffa er alla vore mysigt.
Är det inte en alpacka barnen fotograferar.
Likna inte får eller lamm.
Ha det nu gott och njut av det du upplevt.
Gun-Inger
Vore kul att få träffa dig också, alla möten med människor som man tidigare bara träffat på nätet är så kul.
Det är nog en lama ändå, blev lite tvksam då jag läste dina ord om alpacka, de är ju så lika men jag kollade på deras hemsida och där står det ätt det är lamor som de har.
Hälsningar Lena
Det är kul att titta i alla bloggar nu och se hur alla sett och upplevt helgen.
Ja, vi hade gångavstånd, bodde på Stadshotellet. Var ganska tomt där, var nästan bara vi och Ylle till frukost.
Nära så man kunde gå fram och åter.
Och som vanligt har du dokumenterat allt på ett ypperligt sätt, både i ord och bild !
ing-marie
Det samma, synd bara att man inte hinner prata så mycket med alla.