ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga - del 2
Vi har kommit till staden Juliaca som är den största staden i regionen Puno och vårt tåg går inte i utkanten av bebyggelsen utan rakt igenom staden.
En del bilder är lite obehagliga så känsliga personer varnas redan nu.
Vi kommer direkt in på stadens folkliv, känns nästan som om jag vore åskådare mitt i en filminspelning men det här är verklighet.
Här, där det är mycket folk rullar tåget på i ganska saklig mak. Det är ett myller av folk, fordon och försäljare vid och på spåren.
Järnvägen är inte så rikligt trafikerad, det här tåget går bara en gång om dagen och bara två-tre dagar i veckan (beroende på säsong). Så nu när tåget kommer väcker det uppmärksamhet. En del tittar bara nyfiket.
Den här lilla flickan höll på att missa att tåget kom och kom rusandes för att hinna vinka.
Jag har sett filmer och bilder från Indien där folk håller till alldeles vid järnvägen, där man flyttar sina försäljningsstånd och drar undan tak och parasoller då tåget kommer och sedan raskt återplacerar det. Nu får jag se hur det går till i verkligheten.
Det är ett märkligt skådespel vi får vara med om.
Varor ligger alldeles vid spåret.
De ligger inte bara vid spåret, de ligger också på spåret.
En del har lagt över eller plockat undan sina varor och nu kommer det snabbt tillbaka.
Att man låter de torra varorna ligga kvar kan jag förstå...
...men när jag ser de ätbara varorna känns det lite märkligt att man låter dem ligga kvar på spåret. Här är det små marsvin som ligger till försäljning.
En bit bort ligger det lite större djur, någon trodde det var hund men det ser mer ut som får.
Tåget passerar och livet i staden återgår till sin vanliga lunk.
Folket som vinkat och hejat har säkert glömt oss på tåget redan innan vi kommer till nästa stad, men jag har den upplevelsen med mig i minnet och på bilder. Alla glada miner och söta barn.
Kontrasten stad och landsbygd, som vi snart kommer till, är stor.
Kvinnornas hattar gillar jag, undrar hur folk skulle reagera om jag skaffade mig en och bar här hemma i Sverige.
Vi har många timmar kvar på tåget och redan har vi fått se så mycket.
/MA
Lite annorlunda än att åka tåg hemma, men intressant.
Kul att det inte ser likadant ut över hela världen.
Du smakade inte på en köttbit?
Nä jag avstod från att provsmaka där, såg inte så aptitligt ut då det låg där på marken.
Flyttade till stockholmstrakten först 1960 så jag hann nog inte se de spår du berättar om. Fast lite spår har vi i form av spårvagnar.
Har också funderat på hur de får hatten att sitta kvar, kanske långt hår som stoppas in. Men jag vet inte.
Olika seder om mat och hur de förvaras har vi förvisso, deras seder stämmer inte riktigt med det vi är vana vi. Det här är den vardag som de är vana vid och vi tycker ör mörklig och ibland frånstötande.
Tösen var mycket söt som de flesta barn där.
mvhrolf
Den här resan var verkligen bra.
Fin jul ska jag försöka fixa, ska bara repa mig från förkylning och bältros först.
Hoppad du även får en fin jul och gott slut.
Hälsningar Lena
Det såg verkligen lustigt ut när livet liksom bara fortsatte bakom tåget. Som om vi öppnat upp en hemlig väg och ingen skulle hitta vår väg sedan. Jag tror att djuren där kanske var rökta, de såg så runda ut för att vara torkade. Dåg i alla fall inte aptitliga ut. Tror också att de var för människor att äta, marsvin var ganska dyrt och festmat så det fick nog inte hundarna.
Hattarna var kul, det tros att det är ett minne efter spanjorerna, men att det var kvinnor som gillade dem.
Ha det gott/Stig
Koll på tidtabennen bör de nog ha där annars kan det gå illa.
Det var en intressant resa där vi fick komma så nära vardagslivet.
Sten
Peru var ett helt otroligt land, mycker fascinerande att resa i.
Kan förstå barnens upprördhet när deras keldjur, som de trodde, skulle bli middagsmat.
Inte var det gott heller, för mycket ben.
Hattarna lär vara ett arv efter spanjorerna, erörvrarna som kom dit hade något liknande på sig.
Sedan har det levt vidare som damhatt.
Får hoppas på att de har koll på tidtabellen för tågen, barnen verkade vana vid att det kom tåg och aktade sig.
Hälsn!
Mycket folk var det och ett ortoligt folkliv.
Inga sura miner utan så glada människor.
Mv/G
Där fanns det mycket att iakta.
Han i rött kan säkert vara en turist, eller så härstammar han från spanjorerna. Fanns många sådana i Peru.