An der schönen blauen Donau.
Vi har hamnat i Wien. Det var kväller när vi kom fram till Wien så vi övernattade på båten innan det nästa morgon var dags för att utforska staden lite.
Tanken är att vi ska förflytta oss med båt på Donau, här ligger flodbåtarna tätt. Så tätt att man får gå över varandras båtar för att komma iland och så blå var inte Donau, mer grönbrun.
Först styr vi kosan till Hundertwasserhaus. Ett väldigt speciellt kommunalt bostadshus som är formgivet av den visionäre formgivaren Friedensreich Hundertwasser. Det var inflyttningsklart 1986 och numera anses vara fjärde största sevärdheten i Wien och nog är huset speciellt , var nog det första på min lista över vad jag ville se i Wien.
Jag gillar färg och här har de verkligen inte slösat med färgerna, Många färger och starka färger.
Huset är rejält grönskande både längs fasaderna och ut genom fönster och på balkonger, växer det träd. På taket lades det 900 ton jord och ungefär 250 träd och buskar planterades.
Utbyggnaden till höger med sluttande golv, den har även sluttande golv inne och där är det ett lekrum för barnen. Jättekul att rulla utefter golvet där inne.
Inte bara olika färger utan även oregelbundenheten är ett kännetecken för Hundertwasser, finns inte många raka eller räta linjer. I portgångar och liknande utrymmen är golvet medvetet ojämnt och mjukt vågformat.
Jag går fortfarande omkring med min brutna fot i ett rejält och stelt paket, så det var inte så lätt att gå här.
Efter att ha besökt detta spektakulära hus så kändes parken Volksgarten väldigt prydlig och nästan lite tråkig. Fast här var det också rejäl grönska, alla rosenträd i parken har adopterats av någon. Många till minne för någon kär bortgången anhörig. Det är så populärt att det inte finns plats för fler rosenträd.
Parkerna här var förr avsedda som en privat trädgård för ärkehertigarna. Dessa planer ändrades genom ett förslag från domstolsträdgårdsförvaltningen att förvandla området till den första allmänna parken i staden. Den 1 mars 1823 invigdes parken officiellt. Från 1825 användes namnet Volksgarten.
Fast skylten på gräsmattan är lite speciell. Gå inte på spikmattan, eller vad?
I mitten av parken står det neoklassiska Theseustemplet av Pietro di Nobile, färdigställt 1821. Det är en småskalig kopia av Hefaistos tempel i Aten, designades ursprungligen för att hysa Antonio Canovas Theseus-skulptur. Fast 1890 flyttades Canovas skulptur till Konstmuseet.
I den norra änden av parken står monumentet av kejsarinnan Elizabeth av Hans Bitterlich och Friedrich Ohmann.
Statyn av den sittande kejsarinna Elisabeth.
Vi traskar vidare i stan och tittar på de andra sevärdheterna som Presidentkansliet.
Hofburg palatset som förr var det kejserliga residenset, numera officiella sätet för Österrikes förbundspresident.
Blir man trött i fötterna men ändå vill se mer av Wien så finns det gott om hästdroskor som gärna kör omkring turister mot en dyr penning. Men alla dessa hästar vittnar om att vi är nära en annan trevlig sevärdhet.
Nämligen den Spanska hovridskolan. Den högklassiga ridakademin fick sitt namn av de berömda spanska lipizanerhästarna som används där. Vi hade tur att hästarna nyss återkommit från sin sommarvistelse och på gården var det bedömning av hästar.
Flickorna som visar upp hästarna här är fortfarande elever. Flickan som står tillsammans med bedömarna, hon är klädd den traditionella mörkbruna dubbelknäppta fracken och den tvåhörnade bicornehatten, vita hjortskinnsbyxor och svarta stövlar med uppvikt krage. Dessa personer måste vara österrikiska medborgare och först 2008 fick även kvinnliga elever tas emot på ridskolan. De övriga personerna är domare som bedömer hästarna.
Kollar in hur det går för kompisarna.
Kommer jag tillbaka till Wien och har mer tid där så ska jag absolut boka biljett för en uppvisning, men nu lämnar vi hästarna och fortsätter in på en gågata där det ser ut som om man borde dansa in. Lite svårt med krycka och nästan klumpfot så jag nöjer mig med att gå i sakta mak.
Här har H&M lyckats skaffa sig den bästa och vackraste lokalen i tidigare E. Braun & Co,s butikslokal.
Ganska nära H&M hittar vi Stefansdomen. Det är Wiens katolska domkyrka.
Det börjar regna så jag går in i kyrkan, hittar en ledig stol också och kan vila min fot lite.
Regnskuren var kortvarig och vi kan återvända till båten, på väg tillbaka hinner jag få en skymt av Wiener Riesenrad. Det är ett berömt pariserhjul som byggdes för att fira kejsar Franz Josef I:s gyllene jubileum, och det var ett av de tidigaste pariserhjul som någonsin byggts. Det bestämdes 1916 att hjulet skulle rivas, men det fanns inga pengar till rivning så hjulet stod kvar och har sedan renoverats och är i drift igen.
Riesenrad är berömt från filmen "Den tredje mannen". Även James Bond har åkt med Riesenrad i filmen "Iskallt uppdrag". Ytterligare en känd filmscen från Riesenrad kommer från filmen "Bara en natt", där paret kysser varandra för första gången i en gondol som stannat högst upp.
Efter regn kommer solsken och även regnbåge.
Wien är en stor stad svårt att hålla koll på allt där, jag såg nog bara en liten bråkdel av stan. Speciellt nu när jag hade svårt att ta mig runt i normal takt. Fick begränsa mig till det som jag allra mest ville se. Mest var det Hundertwasserhaus och som bonus fick jag även se hästarna vid ridskolan.
Regnbågen kan man väl också kalla bonus.
Tack vare en liten regnskur så gick jag in i Stefansdomen och det ångrade jag inte.
Hundertwasserhaus var på min önskelista och så glad att jag fick se.
Har bara varit en snöig natt på 60-talet i Wien tidigare. Såg inte mycket då, så det var mycket jag ville se och då speciellt Hundertwasserhaus.
Spanska ridskolan, där hade jag gärna velat se en föreställning men kan kanske bli någon annan gång.
Härligt att se att ni är ute och far igen!
Var nära att den resan blev inställd, visste inte om det skulle fungera med min brutna fot men som tur var kunde jag vara med på det mesta.
Så glad över det jag fått se och uppleva.
Hälsningar, Bjarne
Självklart ska du till det huset, riktigt speciellt.
Hade lite växlande väder den dagen så Donau bjöd på lite olika vyer.
Hälsningar Lena
Det huset stod överst på önskelistan, och visst var det speciellt. De som bor där verkar trivas trots all uppmärksamhet det får.
Vid ridskolan hade vi tur, hästarna hade nyligen kommit tillbaka från sommarlovet och bedömningar pågick. dessutom kom det flera hästar dit.