Livets salt

Thailand är helt egenförsörjande av salt. En dag i förra veckan när jag var på besök i  Bangkok,  skulle vi ut och åka tåg och på vägen dit träffade vi på ett av alla de ställen där de tillverkar salt.

Vi hade turen att komma strax innan arbetet för dagen var klart och passade på att stanna för att få se lite av det.

Man har grunda fält som plattats till med hjälp av traktor, dit leder man saltvatten. När man fått in vattnet i fälten stänger man av så att vattnet stannar kvar och avdunstar sedan i värmen. Kvar får man då saltet, det tar ungefär tio dagar för allt vatten att förångas.

De som arbetar med att skyffla upp saltet och transportera det till saltladorna är i huvudsak människor från Burma. De bor väldigt enkelt, lagar alla sin mat själva och sänder hem pengar av sin lilla inkomst till familjen i Burma. Lönen ligger på 100 skr för en åttatimmars arbetsdag.

Det som ligger vid strandkanten ser ut som snösörja men är salt.

Trots att vi är där mycket tidigt på morgonen så är de nu klara för dagen med sitt arbete.

Tack vare det får vi även gå in i saltladan och titta.

En sista blick ut över fälten innan vi beger oss till tåget.

2020-01-18 10:40   gunte

Svettigt jobb ser det ut som och det gäller att inte ha något sår på fötterna när han kliver i salthögen..
Mvh/Gunte..

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-01-18 11:36

Tack Gunte!
Verkligen svettig, jag svettades utan att behöva slita med skottkärra eller skyffel. Ingen skugga på de öppna fälten heller.
Var nog därför de började så tidigt.

Svara

2020-01-18 11:56   pdahlen

När man startar dessa saltdammar låter man dem först vila i några år så det bildas ett tjockt lager salt i botten som får ligga som en barriär mot sanden eller vad det nu är längst ner? Tänker på att när man skyfflar upp saltet så vill man väl bara ha salt och inte massa andra produkter, eller finns det någon filtrering senare? Fint ljus är det ju iaf men ser jobbigt ut

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-01-20 10:13

Tack Peter
De berättade det och när de hade skördat saltet så plattades till igen för att bibehålla det hårda innan de släppte på nytt vatten.
De berättade inget om vad som hände med saltet sedan, efter att de samlat ihop det i dessa högar.
Kul att få se på så nära håll, har bara sett det på långt håll i Provence och där var det bara maskiner som skötte allt.

Svara

2020-01-18 15:44   Gerd

Så fint berättat i ord och bild 🤗

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-01-20 10:13

Tack Gerd för dina vänliga rader.

Svara

2020-01-18 19:01   OlaSvensson

Inspirerande och lärorikt! /Ola

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-01-20 10:14

Tack Ola för dina vänliga ord.

Svara

2020-01-19 14:18   Khalad

Vackra bilder på saltvattenbassängerna! Ser både tungt och varmt ut och intressant att det mest är människor från grannlandet, thailändarna själva har väl bättre standard, Myanmar är fattigt. Salt är ju en lågprisprodukt och man vill hålla nere kostnaderna. Många hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-01-20 10:17

Tack Björn!
Vi hade tur med den tidiga morgonsolen där.
Inga thailändare arbetade med saltet, de har tydligen kommit högre upp på samhällsstegen.
Arbetslösheten är mycket låg i Thailand så de behöver villiga till det billiga arbetet.
Inget jobb jag skullevilja pröva på, tungt, kladdigt och ingen skugga på dessa fält.

Svara