Livets salt
Thailand är helt egenförsörjande av salt. En dag i förra veckan när jag var på besök i Bangkok, skulle vi ut och åka tåg och på vägen dit träffade vi på ett av alla de ställen där de tillverkar salt.
Vi hade turen att komma strax innan arbetet för dagen var klart och passade på att stanna för att få se lite av det.
Man har grunda fält som plattats till med hjälp av traktor, dit leder man saltvatten. När man fått in vattnet i fälten stänger man av så att vattnet stannar kvar och avdunstar sedan i värmen. Kvar får man då saltet, det tar ungefär tio dagar för allt vatten att förångas.
De som arbetar med att skyffla upp saltet och transportera det till saltladorna är i huvudsak människor från Burma. De bor väldigt enkelt, lagar alla sin mat själva och sänder hem pengar av sin lilla inkomst till familjen i Burma. Lönen ligger på 100 skr för en åttatimmars arbetsdag.
Det som ligger vid strandkanten ser ut som snösörja men är salt.
Trots att vi är där mycket tidigt på morgonen så är de nu klara för dagen med sitt arbete.
Tack vare det får vi även gå in i saltladan och titta.
En sista blick ut över fälten innan vi beger oss till tåget.
Mvh/Gunte..
Verkligen svettig, jag svettades utan att behöva slita med skottkärra eller skyffel. Ingen skugga på de öppna fälten heller.
Var nog därför de började så tidigt.
De berättade det och när de hade skördat saltet så plattades till igen för att bibehålla det hårda innan de släppte på nytt vatten.
De berättade inget om vad som hände med saltet sedan, efter att de samlat ihop det i dessa högar.
Kul att få se på så nära håll, har bara sett det på långt håll i Provence och där var det bara maskiner som skötte allt.
Vi hade tur med den tidiga morgonsolen där.
Inga thailändare arbetade med saltet, de har tydligen kommit högre upp på samhällsstegen.
Arbetslösheten är mycket låg i Thailand så de behöver villiga till det billiga arbetet.
Inget jobb jag skullevilja pröva på, tungt, kladdigt och ingen skugga på dessa fält.