Prison Island
Av med skor och strumpor för nu ska vi ut och åka båt.
För att komma i båten måste man vada en liten bit.
Vi ska nämligen åka ut till Fängelseön (Prison Island). Det är ett lite missvisande namn på ön eftersom det aldrig blev något fängelse där på ön. Ön heter egentligen Changuu som är namnet på en swahílisk fisk som är vanlig i havet runt ön. På gamla kartor kan man se att den även hetat "Kibandiko Island", men det namnet används inte längre.
I lugnt väder tar det ungefär en halvtimme ut till ön.
Vi får veta att den typ av båt som vi nu åker med och som har tak är bara till för att köra turister, de utan tak är fiskebåtar.
Fast en del båtar som vi passerar ser mer ut som vrak.
Men så finns det stora välskötta båtar, den här går som färja till bl.a. Dar es Salaam på fastlandet. Någon som verkar tycka att det är skönt att paddla i skuggan.
Turen ut till Fängelseön är både svalkande och skön, vi når stranden och vadar iland.
Som jag sa så användes den här ön aldrig som fängelse. Zanzibar har en mörk historia med slavhandeln. Slavarna förvarades under helt omänskliga former och det blev ofta sjuka och när en kolera och Gula febern epedemi utbröt bland slavarna så använde man ön som en karantänstation för att skydda den övriga befolkningen i Stenstaden.
Vi tar en promenad till fängelseområdet, här finns nu både ett hotell och ett café.
Då man går in på området känner man nästan dallringar i luften från den fasa och förtvivlan som dessa slavar levde under. Serveringarna har inte öppnat för dagen ännu och det är tomt och tyst nu. Solen och värmen som vi njuter av var nog inte till någon glädje för de sjuka slavarna, inte den vackra stranden heller. De visste att när de piggnat till från sin sjukdom så skulle de skeppas ut i världen i de fruktade slavskeppen.
Går man ut genom den här dörren finns det en altan ut mot havet och sandstranden. Den platsen var nog inte avsedd för slavarna.
Slavarna förvarades bakom dessa galler i stället.
Deras liv bestod av kedjor och inte ens på toaletten fick de gå utan att vara fastkedjade.
Ett intressant men lite deprimerande besök var det.
Någon Coca Cola serverades nog inte till dessa slavar, de fick vara glada om de fick rent vatten.
Hälsningar Lena
Stället var nog inte så fint då slavarna förvarades där, de var inte snälla mot dem.
Vilket jag tycker är väldigt underligt eftersom de då ansågs vara handelsvara och en död eller sjuk slav är ju inget värd.
Idyllisk plats idag, bra reportage.
Ha det bra
Bob
Ha det gott/Stig
En förfärlig historia och som jag skrev till Lena så ä det underligt att de inte behandlades bättre.