Ungar, hundar och hembryggt...
Nä, det ska inte handla om äppelvin, men väl om en fikapaus på hög höjd med en annan slags bryggd.
Vi har åkt i ett område där människor har bott sedan 500-talet och många bor och verkar i det här området ännu.
Fast när vi kommer högre upp är det glesare med bosättningar men desto mer häpnadsväckande vacker och även varierande natur. Vi åker över Andernaplatån och passerar genom en rad unika ekologiska zoner.
Mitt i allt det karga och även gröna hittar vi en cementfabrik.
Efter några timmars färd är det dags för en fikapaus och få komma ut och känna lite på hur det är i den höga höjden och tunna luften.
Ännu är vi inte på vägens högsta punkt men här kan det vara dags att ladda upp med lite cocatea. Nu är effekten av dessa cocablad lite överdrivet, det var väl ungefär som att dricka en kopp tea eller kaffe men det hör liksom till att ta en varm kopp med denna brygd innan man kommer till resans högsta punkt.
Tror att alla turistbussar och bilar stannar här och som en naturlig följd så samlas det en hel del försäljare också.
En av indiankvinnorna visade mig hur hon spann garn av alpackaullen.
Damerna som satt där var charmiga och jag gillar verkligen de höga hattarna som en del har.
Vackra och färgglada ting har de att sälja också.
Här kom det också lite alpackor lunkades.
De är så söta. fast de här vill inte bli klappade.
Jag träffar även på några andra djur.
Katten som håller till här är inte ett dugg intresserad av att stå modell.
Ett fascinerande landskap är det och jag tar en extra titt innan vi åker vidare.
Köper med mig lite cocakarameller, kan vara bra att ha som färdkost. Sådana får man ta med sig hem, men cocablad och cocatea får man inte ta ut ur Peru.
Innan vi kommer till högsta platsen stöter vi på ett litet hinder, ett tåg har lite problem att ta sig fram och har fått stopp precis vid järnvägsövergången. Vi får vackert vänta tills det orkar dra vidare.
Inga bommar eller varningssignaler finns men här finns det mänskliga vakter istället.
Tåget är långt så det tar ett tag innan det tuffar vidare...
...och även vi kan rulla vidare.
Så är vi framme vid resans högsta punkt, här känns det verkligen att luften är tunnare och man känner sig lite andfådd då man går ur bussen. Vi är på 4.910 m.ö.h.
Här har man vidsträckt utsikt mot omgivningarna och vulkanerna, fast vi har fått lite dis i luften och får nöja oss med att veta att där borta finns Misti och de andra vulkanerna.
Här finns det också en hel del att köpa och en av försäljarna har sin lilla dotter med sig, hon är först lite blyg.
Fast då hon får en liten katt av mig så släpper blygheten och hon charmar oss alla.
Sedan far vi vidare mot platsen för dagens övernattningsställe, Chivay.
Det är inte filmat, men vissa landskapsbilder är tagna under färd och då blir det närmast bussen med lite fartränder. Alla bilder är tagna med min Canon 70D.
Mycket bra reportage från en höjdare.
Ha det bra
Bob
Det var en riktig höjdarresa.
Tänkte inte på om vi hade med oss syrgas för det var ingen som behövde det.
Såg på en del bussar att det fanns syrgas synligt, Men på hotellen fanns det alltid syrgas att få för de som mådde riktigt dåligt. Serverades också cocatea gratis på hotellen.
Ha det gott/Stig
Kalt men vackert.
Det är en liten tös.
Var högt här, men på resan i Tibet var det ändå högre.
Hantverken som indianerna tillverkade var verkligen färggranna och vackra.
Inte dyra heller så det blev några inköp.
På väg till Chivay, säger du och där köpte jag en Chivaydräkt som damerna satt och sydde. De sydde på maskin men det var massor av sömmar, röd och grann. Bla. Hoppas ni får se en stiliga Kondoren på vidare färd. Kommer ihåg att de ville att man skulle gå ner en bit i Canyonen men jag stannade kvar däruppe och det var så jag fick se dom komma susande förbi. De andra missade att se den på nära håll. Mäktigt.
Ha det gott.
Kul att du följer bloggen, att skriva den är som att uppleva resan en gång till.
Låter som en riktigt häftig resa du gjort, tänk att få vara iväg i 6 månader, vilka upplevelser du måste fått med dig. Ushuaya har jag varit i men var nog lite omtumlad där efter att ha passerat kap Horn i orkan.
På vårt hotell satt det en kvinna och sydde så vackra föremål, man blir så sugen på att köpa.
Även vi kom till kondorstället, det kommer så småningom.