De sju systrarna
Drar iväg på en utflykt, för att upptäcka omgivningarna i närheten av Sandnessjøen, fast vi tar bilen istället för att flyga.
I utkanten av stan gör vi vår första upptäckt, ett hövdingsäte från vikingatiden har byggts upp här.
Där kan man boka in sig för gästabud och vissa tider kan man även komma in och få sig lite historia berättad.
Vi fortsätter färden och kommer till de berömda fjällen som kallas för De sju systrarna.
Vackra fjäll som även har en saga berättad om sig. Bergstopparna heter Botnkrona (1 072 m), Grytfoten (1 066 m), Skjæringen (1 037 m), Tvillingene (980 m), Kvasstinden (1 010 m) och Stortinden (910 m) och alla var döttrar till Suliskongen långt upp i norr, som höll dem under hård disciplin. En natt somnade han så tungt att alla sju jungfrur kunde smyga sig ut.
Men Vågekallen, som var desperat efter en fru, låg på lur. Han jagade dem. Systrarna flydde söderut mot kusten, med flera troll efter sig, som alla antingen ville fånga eller rädda dem. Men ingen av dem kom ihåg solen, som förvandlar alla troll till sten. När gryningen kom förstenades både systrarna och deras förföljare. De förvandlades allihop till de klippor och fjäll som idag gör Helgelandskusten till en av de vackraste i världen.
Det finns även en längre variant av sagan, men den tar vi när vi kommer till Brønnøysund. De sju systrarna ligger så nära varandra att en bra vandrare kan bestiga dem alla på en dag. Det finns en led som tar ca. 13 timmar att gå. Det ser lite blött och halt ut så vi nöjer oss att beundra bergen.
Landskapet här är så vackert så ibland känns det som om man åker omkring i en turistbroschyr eller att det är vykort uppradade runt omkring mig.
Peter Dass en präst, poet och författare från 1600-talet var verksam i det här området. Han är tämligen okänd för oss svenskar, men åker man Hurtigruten så lär man stifta bekantskap med honom, han står staty i Sandnessjøen och välkomna alla med utbredda armar.
Han är författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras. Petter Dass skrev även många psalmer, en av dem finns till och med i Isländska psalmboken och där har den nummer ett. Han bodde här i Alsterhaug, men inte i den här prästgården, den byggdes först när hans son övertog prästämbetet.
Kyrkan håller på att renoveras så vi kan inte gå in där.
Men det har byggt ett alldeles nytt Peter Dass museum och där får vi gå in.
Museet är liksom insprängt eller mer som insågat i berget, väggen bredvid trappan ser i alla fall sågad ut och har ett fint mönster.
Uppepå berget finns det en minnessten över Peter Dass.
och mycket riktigt så är det får på vägen.
Dags att vända åter till Sandnessjøen
När vi kommer tillbaka så har sydgående Hurtigrutenfartyget kommit in. I dag är det Trollfjord som kommit.
Här på kajen står det något som de på norska kallar för Skarv, en kättinglänk skulle jag kalla den för. Läser på skylten att det är en kättinglänk som väger 450 kg och är en av den 15 km långa kättingen som håller produktionsskeppet för olja och gas som ligger vid Skarvfeltet.
Han är inte helt okänd här, men det är nog inte många som kan säga vem det var om man frågade runt lite, tror jag.
Det finns en längre saga om systrarna, men den kommer jag till.
Hälsn!
Vädret var det svårt att klaga på även om man ansträngde sig, lite svalt var det ännu där, men norrmännen verkade tycka det var värmebölja då det blev 10 plus.
Bertil
Vacker kyrka i sten och de norska stavkyrkorna är mycket fina.
Häftigt med ett museum i berget..
När vi passerade Systrarna med Hurtigruten var det ganska molnigt, så det var kul att få se de i så här klart väder.
Hälsningar Lena
Vi hade verkligen tur med vädret de flesta dagar, oftast när jag varit i Norge på sommartid å har det regnat.