Polarbacillen.
Alla som varit till Svalbard, eller någon annan plats i polarområdena, vet att då blir man drabbad av polarbacillen. Den yttrar sig som så; man bara vill tillbaka dit, igen och igen och igen. Den 4 september så kom jag, maken och vårt äldsta barnbarn, Linnéa iväg. Så som vi längtat ända sedan vi bokade resan för över ett år sedan.
Nu äntligen var vi på väg och det var lite som om det pirrade i magen av förväntan då vi gled ner genom molnen och fick se den första skymten av Svalbards snötäckta berg.
Efter en kort promenad inne i Longyearbyen och besök på museet så var det äntligen dags att gå till fartyget och leta reda på vår hytt. Kollade ut och såg att vintern är på väg till Svalbard redan nu för vinglaset på berget har fått sin fot tillbaka.
Bergen är också pudrade med lite nysnö.
Vår expeditionsledare Axel hälsar oss välkomna ombord.
Dagens program är inte så späckat men nog så viktigt med säkerhetsgenomgången.
Det gäller att hitta till rätt livbåt och veta hur livvästen fungerar och var de finns.
..och under tiden så tuffar vi vidare ut mot vårt äventyr.
Solen skiner och färgar himmelen vacker...
...och vi anländer till Barentsburg, men det tar vi i nästa inlägg.
Hälsn!
Ja, Svalbard är det svårt att tröttna på. Alla resor där har något nytt att bjuda på och upplevelserna är lika stora vid varje besök.
Ha det fint!
Inte så långt dit men SAS försöker göra resan besvärligare än den är med sina omständligare flygplansbyten och nya ordningar för bagaget. Men som sagt Svalbard är en pärla.
Ja den bacillen blir man inte av med. Det ser lika fint ut fortfarande vid vinglaset, men det var nog en tillfällig fot?
Barentsburg räcker å se en gång, även om det finns vodka där.
Vi ser fram mot mer bilder
Ha det bra
Bob och Ninni
I år slog bacillen till även kroppsligt, feber, halsont och snuva brukar inte ingå i den sjukan men jag får väl vara glad att de symtomen väntade till hemkomsten och att de brukar gå över.
Vinglaset hade haft bruten fot men nu växte den på igen så vintern var på gång.
Två besök på Barentsburg var ganska lika varandra men som du kommer se i nästa inlägg så hade det förändrats en hel del. Vi hoppade över vodkan den här gången för baren var inte samma som förr och då lockade solnedgången mer.
Ser fram emot fina bilder
Marianne
Det är förståeligt att alla vill både ta och visa många bilder från det stället, det är ju så förunderligt vackert överallt.
Svalbard lockar alltid till återseende.
Ser fram emot mer bilder!
Ha det fint!
//Micke
Otroligt vackert landskap där.
Svalbard lämnar nog aldrig mitt hjärta.