Elefantön - landstigning

På de resor som jag varit iväg på och vi har haft Adam Rheborg som guide har vi alltid haft en sådan tur. Vi kom iland på Vitön i Svalbard, vilket inte alla gör. Vi såg 14 isbjörnar på vår första Svalbardsresa och en hel del annat har klaffat eller vänts om till häftiga upplevelser då vi haft Adam med som guide. Jag trodde att det var Adam som hade en sådan tur med sig men här vid Elefantön blir jag lite osäker för Adam berättade att han har passerat här 40 gånger utan att komma iland.

Men nu gick det bra, i strålande sol och vindstilla. Jag kan förstå varför Adan föll ned på alla fyra och kysste marken då han hoppat iland. Jag har ingen bild på det för kameran fick vila i väskan vid ilandstigningen. Trots att det var vindstilla och strålande sol så var det lite krångligt att komma iland bland alla stenar och klippor. Men både före och efter gick kameran varm. Elefantön måste dokumenteras. Jag förstod att även om jag kom till Antarktis igen så var det ingen garanti för att få komma iland här fler gånger.

Gummigåtarna sjösätts och spänningen bland oss ombord steg, ska vi komma iland eller blir det bara en zodiaktur.

Nu har jag redan berätta att vi kom iland, men när vi klev i gummibåtarna visste vi inte det.

Här härskar hakremspingvinerna, klipporna är fulla av dem men på håll ser det mer ut som flugprickar.

När vi kommer närmare ser man att det verkligen är pingviner.

De är inga bekväma djur pingvinerna, väljer ofta svåra ställen att både vila och häcka på. Jag tror att de ibland önskade att de kunde flyga.

Men håll med om att de är söta med sin hakrem.

Så, äntligen står vi på Elefantön. Tänk att för 91 år sedan var det folk här som inte visste om de skulle komma levande härifrån. Det sorgliga var väl att när de kom hem så blev att dra ut i krig så gott som omgående. Många av dem blev kanonmat.

Men det var här de väntade i ovisshet, med livbåtarna som vindskydd, i fyra och en halv månad innan de siktade det räddande skeppet.

Här restes senare en staty av kapten på den chilenska bogserbåt Yelcho som kom med räddningen till de som blivit kvar.

Den ser något malplacerad ut bland alla pingviner. Pingvinerna verkar inte bry sig om den.

Trots att det i dag är så gott som vindstilla och strålande solsken så ser man att vädrets makter är tuffa här. Det räcker med att höja blicken och titta på berget och se hur snön yr där uppe.

Den här dagen bjuder också på ortoligt vackra höghöjdsmoln.

Elefantön är så spännande så det kommer mer...

2013-05-16 06:05   Sten E

Fina bilder av fantastisk miljö och trevlig berättelse.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 08:00

Tack Sten för din kommentar.

Svara

2013-05-16 07:33   DanneWest

Riktigt fina bilder du bjöd på idag från Elefantön som verkligen är ett spännande resmål! det blir kul att se mer därifrån senare! Ha det gott Margareta!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 08:01

Tack Dan, glad är jag för att jag fick komma iland där.

Svara

2013-05-16 07:50   Bob Bovin

Hej,
Utmärkt bra reportage. Statyer borde vara förbjudna i denna del av världen.
Ha en fin dag
Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 08:03

Tack Bob!
De flesta tror att Chile ville markera sin äganderätten av ön med den där statyn.

Svara

2013-05-16 08:48   Lena Holm

Vilka coola bilder med pingvinerna och statyn! Det ser ju inte klokt ut med en så traditionell staty (typ storstadsmiljö) omgive av denna karga vildmark. Fantastiska molnformationer och bilden med molnet och isberget är verkligen vacker. Kan inte låta bli att tänka på hur det kan ha varit att vänta där så länge, i fullkomlig ovisshet, om de någonsin skulle komma därifrån. Å så kom de hem till krig.....hur är vi människor funtade egentligen?
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 21:44

Molnen var verkligen speciella då vi kom dit, de försvann ganska snabbt dock.
Statyn ser verkligen ut att ha hamnat på fel plats.
Ja att sitta där i ovisshet kan inte ha varit lätt, de hade ju ingen aning om hur det gått för de som seglat iväg i livbåten efter räddning och de förstod att ingen skulle söka efter dem när de varit borta i ungefär två år sedan de seglade iväg från Argentina. Kriget visste de inte heller något om.

Svara

2013-05-16 16:16   Gun-Inger Arvidsson

Nu har jag läst tittat och tittat och läst alla dina bloggar fram till denna.
Vilken söt pingvin denna med sitt lilla fina hakband.

Jag blir förlamad av att se dessa fantastiska bilder det är som allt stannat upp inom mig.
Du måste ha tur med dig som fick uppleva detta när Adam varit här så många gånger och
aldrig kommit i land. Inte bara komma i land utan detta klara väder med moln och isberg.
Wow vad jag njuter.
Hälsningar
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 21:40

En väldans tur med vädret hade vi den dagen, kanske som kompensation för den missade landstigningen tidigare.

Svara

2013-05-16 17:32   Sten Björklund

Kul berättelse och bilder. Märkligt med statyn i detta istäcke.
Sten

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 21:38

Tack Sten! Får väl,hoppas att den där statyn är översnöad den mesta delen av året och kanske dold i snöstorm resten.

Svara

2013-05-16 19:30   Heléne Alklid

Som vanligt alldeles förtjusande bilder från dig! Statybilderna är ju för roliga! =)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 21:37

Tack Heléne förädling kommentar. Statyn ser lite knäpp ut där.

Svara

2013-05-16 21:30   sabbis

Vad kul att ni fick komma iland! Men jag håller med att statyn är alldeles malplacerad i den fina miljön...

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 21:36

Det påstås att Chile placerat den där för att hävda sin äganderätt över ön.
Jag har svårt att förstå varför Antarktis ska delas upp egentligen. Låt det vara allas.

Svara

sabbis 2013-05-16 21:40

Ja kan vi inte dela lika..? Det räcker nog till alla.

Svara

2013-05-16 21:43   Hampus_6

Vilken underbar resa du haft - vilka bilder och tur att du fick komma iland på Elefantön! // Sören

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 21:45

Tack Sören! Glad är jag över dessa minnen och även den landstigningen.

Svara