Hallå! Jag ska bli far!

På Livingston Island samsas hakremspingvinerna och macaronipingvinerna om häckningsplatsen, men det är inte alltid som de håller sams.

Hallåååå! Har ni hört, jag ska bli pappa!!!

En fin upphöjd häckningsplats har det här paret lyckats skaffa sig.

Men vad tänker du göra? Det är våra stenar det här.

Stick, försvinn, låt bli våra stenar.

Macaronipingvinerna försvarar högljudt sitt stiliga bo, men se vad som händer bakom ryggen på dem. Där passar en annan pingvin på att stjäla en sten i lugn och ro.

På den här ön hade en ensam klipphopparpingvin tagit sig iland.

Nog kan de vara kaxiga och ilskna av sig, men den här som var alldeles ensam såg något förvirrad ut.

Hade den simmat lite fel. Den ska egentligen inte vara så här långt söderut.

Avslutar med en liten repris från 2009 så att ingen får problem i morgon. Klicka på länken här så finns det utförliga instruktioner.  Hur man firar Mor!

_______________________________________________________________________

Familjeliv i pingvinvärlden

Det är inte lätt att ha något privatliv på dessa öar.

Hur går det med äggen älskling?

Jag hämtar en till sten, så fixar det sig nog.

Blir den här bra?

Komma här med småsten, att du inte skäms!

Ja, ja, ja, jag hämtar väl en annan då. Lerigt och eländigt och fruset, men en sten ska hon få!

Här riskerar man livet för att få fatt på de bästa stenarna.

Duger den här då?

Den dög tydligen, jag lägger den här!

Måste städa lite!

Se där det här går ju bra. Tror du lillen kommer snart?

Livingston Island och blött om fötterna.

Vädret växlar snabbt då man är i dessa trakter. Ena stunden busväder med rejält snöfall och nästa ett vackert "Jesusljus".

Ett märkligt isberg gömmer sig bakom en klippa vid Livingston Island.

Är det ett isberg egentligen? När det flyter fram och vänder lite på sig så ser det mer ut som en ubåt.

Där, intill den enorma klippan ska vi iland.

Några kelptrutar sitter och iaktar oss.

När vi kommer iland ser vi att några makaronipingviner har valt att bosätta sig tillsammans med hakremspingvinerna. Lite ovanligt.

Som synes så är inte pingvinerna så bra på att hålla rent där de bor. Tur att det kommer en del snö emellanåt och döljer det.

De är inte så stora de här hakremspingvinerna.

Blev nog en bra bild.

Elefantsälarna var inte så många här, den här såg ganska så godmodig ut.

Kom inte närmare än så här!

Längre än dit fick vi inte gå, glaciärer är oberäkneliga och man behöver mycket kunskap för att vandra på dem.

Det här gänget har valt att häcka med "nära strandläge". Får hoppas att vågorna inte når upp till dem.

Ganska blöt syssla att vara Zodiakförare.

Berg och glaciärer är så fascinerande tycker jag.

Glaciären här är lite extra spännande...

...för om man tittar på de olika lagren så ser man hur det finns svarta linjer i den. Det är minnen efter vulkanutbrott som varit för mycket länge sedan.

Att sätta bo...eller friarstenen

När en pingvin ska ut på friarstråt.

Först måste han hitta en bra sten.

Plocka upp den och gå till platsen som är utvald för bobygge. När den här pingvinen hittade den ultimata stenen som lämpar sig för bobygge eller frieri så började han gå.

..och han gick...

...och gick...

...och gick...

..och han gick förbi andra pingviner som beundrade hans fina sten.

De tittade avundsjukt på den fina stenen. Tänkte säkert, tänk om jag kunde hitta en sådan fin sten.

Se här, jag har kvar min sten.

...och han fortsatte sin promenad med stenen.

...och gick och  gick och gick. Uppförbacke var det också.

Det var jobbigt det här, måste vila ett slag.

Där står han sedan en stund med friarstenen liggandes vid fötterna och det ser ut som han försöker massera musklerna runt näbben. Måste bli stelt att bära på stenar. Jag står kvar och väntar på att han ska ta sin sten och fortsätta färden mot bobygget. Har ju blivit nyfiken på hur långt han ska gå med sin sten. Men han var tydligen trött.

...och törstig.

Rejält trött för han fortsätter promenaden på mage...

Men du pingvinen, stenen då! Den ligger strax bakom dig.

Han reser sig upp efter en stund och går vidare....men HALLÅ! Stenen då.

Äsch, den struntar jag i......och så traskar han vidare utan sten.

Får jag presentera Pingo!

Kliver iland på Penguin island och där står Pingo och viftar välkomnande med vingarna, eller om det betyder stick från vår ö, det vet jag förståss inte. De var vänligt sinnande så jag väljer det första.

Det är den lilla adelepingvinen som fått stå modell för Pingo. Här har jag lyckats få med tre olika arter av pingviner på samma bild. Det är adelepingvinen, gentoopingvinen och hakremspingvinen. Inte så vanligt att man lyckas få de här tre på samma bild, enligt Olle som var en av våra guider på resan.

Även på ön Yankee Harbour träffade vi på den lilla Adelepingvinen.