Caracara
Rubriken på det här inlägget säger visserligen caracara och så börjar jag med att visa en höglandsgåsfamilj. Vän av ordningen tänker väl då att det här kan väl inte vara riktigt. Men den här lilla gåsfamiljen har en del i historien om cracaran.
Caracaran är en rovfågel som tillhör familjen falkfåglar. Det här är en strimmig caracara. Lägg märke till den gula fläcken den har på bröstet. Återkommer till den.
De här stora fåglarna var inte speciellt rädda av sig och cirklade runt på jakt efter något gott att äta.
När de lyfte var det med sådan kraft att jord och grus sprätte bakom dem.
Caracaran är ingen snabb jägare, kanske därför den är asätare, men vad jag kunde se så var de ganska snabba ändå. De lurade iväg en av ungarna i gåsfamiljen på översta bilden och blixtsnabbt blev den till middagsmat.
Den lilla höglandsgåsfamiljen hade nu bara en enda unge kvar.
Rejäla fötter och klor på caracaran.
Fåglarna var både orädda och nyfikna av sig. Den här och några till uppvaktade mig flitigt då jag åt min medhavda matsäck. Jo, den fick smaka och då kom den så nära att den hämtad matbitar mellan mina fötter.
"Krävan hos en fågel är en utvidgning av matstrupen där en större mängd föda kan lagras för att sedan spjälkas i körtelmagen, därefter "tuggas" eller knådas födan i muskelmagen med hjälp av små stenar som fågeln svalt."
Så förklarar Wikipedia vad krävan är för någonting. Man lär så länge man lever och jag visste inte innan att man kunde se krävan så här tydligt på fåglarna, det är den som den gula fläcken på fågelns bröst var.
Den här gåsfamiljen hade bättre tur än den lilla familjen som blev av med ungen.
Får hoppas på att det är riktigt det jag lärde mig.
Caracaran var väldigt orädd där, de hade väl inga obehagliga minnen av människor och de få turister som kom, bjöd kanske på något gott då de kom fram.
Kändes väldigt privilegierat att sitta där i den terrängen med pingviner runt omkring och mumsa på en smörgås och sedan få besök av en så stor fågel. Jag satt med utsträckta ben och fågeln klev in mellan mina stövlar.
Fina bilder.
Marianne
Tack Marianne!
Trevlig helg!
eaw
Tur att jag blivit av med grå starren nu så jag kan se hur bilderna är skärpta..;)
Väntar nu bara på att få beställa passande glasögon också.
Hälsningar Lena
Därför blir jag tacksam för tips om där det blivit fel.
Sedan är jag intresserad av att få veta mer om krävan. Kan inte så mycket om fåglar men samlar på mig kunskaper undan för undan.
Tänk att du fick en bild när den tagit en av dunbollarna. Så måste det vara helt klart skall den också ha mat. När jag nu tittar på mamma gås igen känns det som hon är så stolt där hon går med sina ungar. Lite mänsklig på något sätt.
Spännande vad som komma skall på denna fantastiska resa.
Sov gott önskar
Gun-Inger
Jag hade en stor dos av tur då caracaran tog ungen. Vi stod och tittade på gässen när caracaran plötsligt nappar åt sig ungen och flyger iväg. Jag slängde upp kameran och fick den bilden.
Naturens gång, men ledsen blir man ändå då det händer.