Caracara

Rubriken på det här inlägget säger visserligen caracara och så börjar jag med att visa en höglandsgåsfamilj. Vän av ordningen tänker väl då att det här kan väl inte vara riktigt. Men den här lilla gåsfamiljen har en del i historien om cracaran.

Caracaran är en rovfågel som tillhör familjen falkfåglar. Det här är en strimmig caracara. Lägg märke till den gula fläcken den har på bröstet. Återkommer till den.

De här stora fåglarna var inte speciellt rädda av sig och cirklade runt på jakt efter något gott att äta.

När de lyfte var det med sådan kraft att jord och grus sprätte bakom dem.

Caracaran är ingen snabb jägare, kanske därför den är asätare, men vad jag kunde se så var de ganska snabba ändå. De lurade iväg en av ungarna i gåsfamiljen på översta bilden och blixtsnabbt blev den till middagsmat.

Den lilla höglandsgåsfamiljen hade nu bara en enda unge kvar. 

Rejäla fötter och klor på caracaran.

Fåglarna var både orädda och nyfikna av sig. Den här och några till uppvaktade mig flitigt då jag åt min medhavda matsäck. Jo, den fick smaka och då kom den så nära att den hämtad matbitar mellan mina fötter.

"Krävan hos en fågel är en utvidgning av matstrupen där en större mängd föda kan lagras för att sedan spjälkas i körtelmagen, därefter "tuggas" eller knådas födan i muskelmagen med hjälp av små stenar som fågeln svalt."

Så förklarar Wikipedia vad krävan är för någonting. Man lär så länge man lever och jag visste inte innan att man kunde se krävan så här tydligt på fåglarna, det är den som den gula fläcken på fågelns bröst var.

Den här gåsfamiljen hade bättre tur än den lilla familjen som blev av med ungen.