Sea Lion Island - och jag gav upp.
Sol, bad och värme i all ära...
...men så här långt söderut finns något annat som är mycket bättre
Vi är på väg till Sea Lion Island, men innan vi kommer iland där måste vi passera ett stort bälte av kelp.
Kelp är en typ av brunalg som växer i undervattensskogar, i klara grunda hav med en temperatur under 20 grader. Den växer fort och kan bli upp till 80 meter lång.
Vi kom fram till ön och trots vågor och strömmar kom vi även ur gummibåtarna och i land. Reven var vassa och trots vakt vid gummibåtarna så slet sig en gummibåt och blev punkterad i en av pontonerna.
Sea Lion Island är den sydligaste bebodda ön i Falklandsöarna, nu är det bara 5 personer som bor här och det är personalen på vandrarhemmet, men det finns desto mer djurliv att träffa på här.
Av öns namn att döma så borde det vara gott om sjölejon och det har det också varit. Vid vårt besök här en novemberdag 2007 så träffade vi bara på ett enda sjölejon. Den låg långt nedanför klipporna och sov.
Men nu var jag nyfiken på pingvinerna. Den första jag träffar på är en Magellanpingvin.
De har sina bon i hålor de grävt ut i marken. Här fanns det mängder av hål men inte alla var bebodda. Man kunde se på håll om hålen var bebodd eller ej för framför de bebodda fanns det vita "fartränder".
En del hade grävt ner sig så djup att de knappt syntes.
Hur visar man en hel koloni av gentoopingviner? Det fanns ingen höjd att klättra upp på och från marken blev det ingen riktig överblick. Men jag kan intyga om att de var många och ljudnivån var hög.
Gentoopingvinen kallades förr för åsnepingvin och det namnet fick de på grund av sitt läte. De låter som skriande åsnor. Många kallar dem fortfarande för åsnepingviner med någon har bestämt att vi ska säga gentoopingvin istället.
De här pingvinerna var flitigt sysselsatta med att fixa till sina bon. Deras bon är gropar i marken som de fyller med gräs och lite vad de hittar. Den här bobyggaren ser ut ha mest jord med sig.
Hå hå ja ja, det var en tuff dag på jobbet i dag!
Å så till sist mina favoriter klipphopparpingvinerna. De bodde lite längre bort vid ett minnesmärke.
Klipphopparen är en tuff liten pingvin, ofta lite grälsjuk och med sin gula teckning över ögat ser den även lite lömsk ut. Men jag tycker att den är otroligt söt.
Klipphopparpingvinen lägger i regel två ägg, där det ena ägget är lite mindre.
Sitt namn har de fått för sitt sätt att ta sig upp ur vattnet hoppandes uppför branta klippor. Den här kolonin bodde också vid klipporna.
Här på ön finns det mycket mer än pingviner att beskåda, det finns så mycket djur att det var nästan som att vara i en djurpark men utan staket och stängsel men det tar vi senare.
Härliga bilder från ett härligt landskap. Det är en lycka att vara där.
Ha det bra
Bob
Antarktis hade jag drömt om att få komma till ända sedan jag upptäckte att det verkligen gick resor dit. Tror det var 20 år tidigare. Så du må tro att jag var glad att komma iväg.
Tack För din kommentar!
Hälsningar Lena
Ha det fint,
Robin
Tycker dom är helskön. Blir aningen avis på dina bilder här. Besökte en pingvinkoloni när jag var på Nya Zeeland men där var det fotoförbud på kvällen då vi var där.
Härliga bilder !
ing-marie
Vilken art av pingviner såg du där. Jag skulle vilja få chansen att fota alla 18 arterna (en del säger att det bara finns 17 men jag litar på Naturhistoriska riksmuseet, de säger 18), men tyvärr så stannar det vid en dröm.
Kanske var tur att du inte fik någon pingvin då du var liten, åtminstone inte en klipphoppare.
Vet det finns många olika som du visar men det är klipphopparpingvinen som jag gillar mest.
Glad jag ger mig tid i kväll läsa om dina öden och äventyr. Jag har varit så trött efter allt arbete i trädgården samt inte gett mig ro vara så mycket på Fotosidan.
Hälsar
Gun-Inger