Det var bättre förr.

Jag har, sedan jag var i Kapstaden för ca. tre år sedan, skrutit om att Two Oceans Aquarium var så fint och att det var så vackert där. Därför ville jag återuppleva det och njuta av friden, stillheten och allt det vackra en gång till. Men som sagt, ibland var det bättre förr och det hade varit bättre att fortsätta att leva på minnet. Det blev ett ganska snabbt besök där inne. Kikade lite snabbt igenom de lite mindre akvariumen. Hälsade på muränan.

Kikade på de andra fiskarna också, men valde att kila ner till pingvinerna.

Där gick det även en strandskata omkring och pickade.

De flesta pingviner är här för att återhämta sig efter någon skada. Det syns på den här sydafrikanska pingvinen.

Här finns också några av mina favoriter i pingvinvärlden, nämligen klipphopparna.

De är tre stycken och kallas för Roxy, Hopper och Bubbles.

Grym uppsyn, eller hur?

Gulliga fötter och en liten guldkrona har den här fått av lampan.

Det som jag blev mest imponerad av vid förra besöket och som nu mest blev en besvikelse var de jättestora akvariumen. Då hade jag kunnat sitta där i timmar och bara njuta av fiskarna som simmade förbi och lyssna på den klassiska musiken. Nu var vattnet ganska grumligt och musiken kunde man inte höra på grund av att det var så stimmigt. Fast vid hajakvariet blev jag lite nyfiken och ville titta lite närmare.

Där simmade två dykare omkring.

Även under vattnet kan man ta en selfie.

Vi  gick ut i solen istället. Hej då!

Hallå! Jag ska bli far!

På Livingston Island samsas hakremspingvinerna och macaronipingvinerna om häckningsplatsen, men det är inte alltid som de håller sams.

Hallåååå! Har ni hört, jag ska bli pappa!!!

En fin upphöjd häckningsplats har det här paret lyckats skaffa sig.

Men vad tänker du göra? Det är våra stenar det här.

Stick, försvinn, låt bli våra stenar.

Macaronipingvinerna försvarar högljudt sitt stiliga bo, men se vad som händer bakom ryggen på dem. Där passar en annan pingvin på att stjäla en sten i lugn och ro.

På den här ön hade en ensam klipphopparpingvin tagit sig iland.

Nog kan de vara kaxiga och ilskna av sig, men den här som var alldeles ensam såg något förvirrad ut.

Hade den simmat lite fel. Den ska egentligen inte vara så här långt söderut.

Avslutar med en liten repris från 2009 så att ingen får problem i morgon. Klicka på länken här så finns det utförliga instruktioner.  Hur man firar Mor!

_______________________________________________________________________

Sea Lion Island - och jag gav upp.

Sol, bad och värme i all ära...

...men så här långt söderut finns något annat som är mycket bättre

...nämligen pingviner.

Vi är på väg till Sea Lion Island,  men innan vi kommer iland där måste vi passera ett stort bälte av kelp.

Kelp är en typ av brunalg som växer i undervattensskogar, i klara grunda hav med en temperatur under 20 grader. Den växer fort och kan bli upp till 80 meter lång.

Vi kom fram till ön och trots vågor och strömmar kom vi även ur gummibåtarna och i land. Reven var vassa och trots vakt vid gummibåtarna så slet sig en gummibåt och blev punkterad i en av pontonerna.

Sea Lion Island är den sydligaste bebodda ön i Falklandsöarna, nu är det bara 5 personer som bor här och det är personalen på vandrarhemmet, men det finns desto mer djurliv att träffa på här.

Av öns namn att döma så borde det vara gott om sjölejon och det har det också varit. Vid vårt besök här en novemberdag 2007 så träffade vi bara på ett enda sjölejon. Den låg långt nedanför klipporna och sov.

Men nu var jag nyfiken på pingvinerna. Den första jag träffar på är en Magellanpingvin.

De har sina bon i hålor de grävt ut i marken. Här fanns det mängder av hål men inte alla var bebodda. Man kunde se på håll om hålen var bebodd eller ej för framför de bebodda fanns det vita "fartränder".

En del hade grävt ner sig så djup att de knappt syntes.

Hur visar man en hel koloni av gentoopingviner? Det  fanns ingen höjd att klättra upp på och från marken blev det ingen riktig överblick. Men jag kan intyga om att de var många och ljudnivån var hög.

Gentoopingvinen kallades förr för åsnepingvin och det namnet fick de på grund av sitt läte. De låter som skriande åsnor. Många kallar dem fortfarande för åsnepingviner med någon har bestämt att vi ska säga gentoopingvin istället.

De här pingvinerna var flitigt sysselsatta med att fixa till sina bon. Deras bon är gropar i marken som de fyller med gräs och lite vad de hittar. Den här bobyggaren ser ut ha mest jord  med sig.

Hå hå ja ja, det var en tuff dag på jobbet i dag!

Å så till sist mina favoriter klipphopparpingvinerna. De bodde lite längre bort vid ett minnesmärke.

Klipphopparen är en tuff liten pingvin, ofta lite grälsjuk och med sin gula teckning över ögat ser den även lite lömsk ut. Men jag tycker att den är otroligt söt.

Poserar för ett porträtt.

Klipphopparpingvinen lägger i regel två ägg, där det ena ägget är lite mindre.

Sitt namn har de fått för sitt sätt att ta sig upp ur vattnet hoppandes uppför branta klippor. Den här kolonin bodde också vid klipporna.

Här på ön finns det mycket mer än pingviner att beskåda, det finns så mycket djur att det var nästan som att vara i en djurpark men utan staket och stängsel men det tar vi senare.