Vidare vinklar under ytan

När vi ger oss av på nästa dykutfärd åker vi söderut mot Halsafjorden. Vädret ser lovande ut för dagen.

Det är vackert längs fjorden även om det inte är helt vindstilla. 

Denna dag har jag valt mitt vidvinkelobjektiv, en Tokina 10-17 mm fisheye zoom. Den är inställd på 11 mm,  för jag vill ha så lite vatten mellan objektivet och motivet som möjligt. Det betyder också att jag måste komma väldigt nära motivet för att det ska bli bra bilder. På väg ner mot djupare vatten noterar jag att det är många blåstrålar på en plats och närmar mej långsamt. Den vackra hannen simmar in precis framför kameraporten när jag tar denna bild. 

Kort därefter signalerar min sambo med lampan att han har hittat något spännande. En åttaarmad bläckfisk, alltid ett kul möte. Den är ganska liten och verkar aningen orolig. Jag närmar mej sakta och önskar att jag kunde hålla andan. Det går ju förstås inte, men om man rör sej stillsamt behöver man ju inte flåsa. Jag andas väldigt lugnt och går in i "fotomode", rör mej extremt långsamt längs botten...

Vi iakttar bläckfisken och min sambo närmar sej långsamt från andra hållet. Ibland kan man interagera med bläckfiskar och de kan hälsa på en dykares utsträckta hand med en ringlande tentakel. Vi har fått uppleva det både i Norge, här vid Tustna, samt med de stora åttaarmade bläckfiskarna i Kanada. Den här är inte intresserad utan väljer att simma iväg när vi kommer för nära.

Den simmar ut över den ljusa sand- och snäckskalsbotten, men slår sej ganska snart ner igen. 

Jag närmar mej igen och jag ser att den ringlar tentaklerna runt sej på ett sätt som jag aldrig sett förut. Det kan vara en reaktion på att den inte gillar min närvaro. Även om dessa bilder är kraftigt beskurna kanske bläckfisken tycker att jag påträngande. Jag stannar där jag är och tar några bilder.   

Den ger sej sedan av igen och simmar ut bland tarebladen. Då får den vara för jag har ändå fått ett fint möte och den tyckte uppenbarligen att det räckte med fotoblixtar för denna gång. Det är bara dykare i dessa vatten tre veckor om året, så den här bläckfisken har med största sannolikhet aldrig sett en simmande människa förut.

Vi simmar vidare och jag noterar en plattfisk som ligger väl synlig på den ljusa sand- och snäckskalsbotten.

Den simmar iväg för att sedan landa på ett underlag där den är perfekt kamouflerad. På denna plats hade jag antagligen simmat förbi den utan att se den. 

Det är gott om småfisk bland tarebladen och när vi närmar oss grundare vatten blir det allt större stim. Jag spanar efter intressanta motiv som är lite större än tre centimeter...

Det hittar jag också. En riktigt stor torsk ligger och vilar (sover?) mellan tarebladen. Den ligger helt stilla när jag närmar mej med kameran och jag får ta ett par bilder innan den kvicknar till och slinker iväg i ett moln av vitt grums.

Under tiden som jag simmat runt och letat efter roliga motiv har min sambo passat på att plocka pilgrimsmusslor. De finns gott om dem bland snäckskalen och även om de också är rätt väl dolda, hittar man dem tämligen lätt.  Den här bilden är tagen med 60 mm makro och sålunda under ett annat dyk, men den passade bra här. De mörka punkterna som man ser längs skalets kant är ögon. Musslan har full koll på vad som händer runtomkring och sluter sej ofta helt när en dykare närmar sej.

Närmare ytan är det ljusare och småfiskarna stortrivs. Vi avslutar dyket och går upp för att avnjuta en lunch i solen, följt av ytterligare ett dyk. Mer från det kommer senare. 

När dagens dykning är avslutat och vi är åter i hamn väntar rensningen. Det är flera som plockat musslor och nu ska de öppnas, rensas och bli mat. Fyra dykare bildar en kedja för att göra det mera effektivt.

Första handgreppet, att öppna musslan utan att skada muskeln, är svårast. Kent som är proffs på detta står därför först i kedjan. När det är frågan om så här många musslor är det extra värdefullt att minst en person kan utföra detta snabbt och med stor precision.

När musslan är öppen ska gälar och andra organ avlägsnas, det är ganska enkelt och en av nykomlingarna i gänget blir snabbt bra på detta.

Min sambo har tränat ganska mycket och hans uppgift blir att skära loss muskeln, dvs mumsbiten,  från skalet. Det har också öppnats en och annan öl i samband med rensningen, men de är så koncentrerade att den blir stående efter första klunken.

En sista sköljning och godbitarna räknas, 103 stycken. Vi hade gissat på allt från 100 till 110. En fin fångst och vi njuter av några till förrätt redan samma kväll, tunt skivade med syltat ingefära, wasabi och soja. Färskare än så kan man knappast få pilgrimsmusslor.

Hälsningar Lena

2024-09-25 08:19   mojje

Så spännande att se under ytan och du berättar så bra tycker jag.

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:20

Tack Morgan,
jag överväger ganska mycket vad jag ska skriva (och ändrar) för att det ska bli begripligt utan att bli för långt. Kul att du gillar det.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 09:15   niniz

Åh så vackert precis allt under ytan. Extra gott blir det ju och då få avnjuta dagen med egenfångad mat. Lät ju så gott som en norsk sushi.
Fin reseskildring
/N

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:22

Tack Nini,
det är en spännande och annorlunda värld som det är svårt att se sej mätt på. Just pilgrimsmusslorna älskar vi i alla former. Torsk är också gott men jag hade haft svårt att sätta ljustret i den stora fisken.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 10:54   begust

Som vanligt ett intressant reportage med fina bilder och bra texter.
Mvh
Bengt

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:23

Tack Bengt,
för dina uppskattande ord.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 11:06   Margareta Cortés

Intressant inlägg med fina vyer också.
Bläckfisken trodde nog att du var en stor farlig haj som skulle äta upp den. Kamouflaget på plattfisken ar verkligen bra. Den mer eller mindre försvann.
Har nog inte tänkt på att pilgrimsmusslorna är så pass stora. Snygga är de också.
Där skulle maken trivas, han älskar pilgrimsmusslor, jag äter dem men inte mer. Det var en vanlig förrätt på Grönland.

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:27

Tack Margareta,
vi träffade en större bläckfisk en annan dag och även om den inte ville interagera med oss så fick jag komma väldigt nära den med kameran. Plattfiskarna ligger oftast helt stilla och litar på att man inte sej dem. Man kan t o m ta dem med händerna. Eftersom det finns så pass mycket musslor plockar vi bara de som är extra stora. Nu hade vi ett par "nybörjare" med så det var nog lite blandat. Under ytan ser allt 25% större ut än det är, men när man väl tar musslan i handen inser man om den är tillräckligt stor.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 13:24   Bob Bovin

Hej,
Man blir alltid så imponerad av dina bilder under vatten. Bläckfisken är imponerande och de måste ju va överlevare. De har ju funnits otroligt länge i havet.
H
Ha det gott
Bob

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:30

Tack Bob,
det är intelligenta blötdjur, bläckfiskarna, och de har ju speciella sätt att klara sej undan fiender. De har ju t ex inte något skelett, vilket gör att även en stor bläckfisk kan bli väldigt platt och därmed gömma sej i en förvånansvärt smal klippskreva. Andra plockar på sej snäckskal som kamouflage.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 14:59   pdahlen

Snyggt, fina färger i blixtljuset. Gillar den röda bläckfisken mot det gröna vattnet. Kul att man kan plocka upp maten. Varför bara dykning tre veckor per år?

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:35

Tack Peter,
röda och orange färger blir fina i gröna vatten. Därför har min sambo en röd dräkt, han är ju modell (min är blå). Just pilgrimsmusslor är en lättplockad delikatess för dykare i Norge. De finns även på västkusten men färre till antalet och betydligt djupare. Det är ett gäng skåningar som äger en båt i Norge och hyr huset som vi bor i. De gör detta på semestern och då blir tre veckor lagom. I år skulle de dock köra en vecka till efter vi åkt hem. De blir ofta fulllbokade i februari.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 15:19   Erik Madsen

Hej Lena.
Fortfarande lika spännande att följa.
Bildreportaget om att laga maten är kul att ha med - gillar.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:37

Tack Erik,
det är en trevlig grej att plocka musslor och väldigt gott att äta dem, därför får det vara med i bloggen. Jag tycker också att det passar att blanda upplevelserna.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 15:37   Bjarne

Fantastiska bilder! Det måste vara underbart att simma runt och fota där. Svårt att välja favoritbilder, men jag fascineras av bläckfiskarna. En av naturens fantastiska skapelser.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 18:39

Tack Bjarne,
bläckfiskar hör till ett av mina absoluta favoritmotiv när vi dyker också för att de oftast tillåter att man kommer väldigt nära. Den här var lite mer skygg men vi mötte en större senare som inte var så osäker.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 15:38   morgondotter

så gott det låter, en favorit
vet, jag visste inte att det finns bläckfisk i Norge, jag som ändå hade föräldrar i Sandefjord och ofta var hos fiskhandlaren -
i Skagen där jag bott i många år kunde jag köpa krabbklor men inga krabbor - dom slängdes överbord
är det så med bläckfisken i Norge, eller har jag helt missat något
inte på Hurtigruten heller har jag sett dom
/inger

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 20:02

Tack Inger,
det kanske handlar om tradition huruvida man äter bläckfisk eller inte. I Sydeuropa gör man det men jag tror aldrig jag sett det på menyn i Norge. Jag äter inte heller bläckfisk längre, för jag är lite för förtjust i dem. Squid, eller 10 armad bläckfisk, skulle möjligen gå bra.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 17:52   Stican

Roligt att få se dina fina bilder på bläckfisken och det var imponerande med de stora musslorna jag antar att det blev en smaklig middag
ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 20:03

Tack Stig,
pilgrimsmusslor blir alltid en mycket god måltid, om den som lagar maten kan tillreda dem. Den här kocken kan.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-25 19:29   Lena Eriksson

Hej Lena! Så fina och intressanta bilder att få ta del av, åter igen.
Undrar lite när du började dyka? Det har väl blivit några dykresor…

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 20:06

Tack Lena,
jag tog mitt första dykcert i Australien 1997 (eller kanske 95). Men det var bara tropikdykning. Jag tog ett nytt i torrdräkt 2000-2001 och sedan har det blivit några fler efter det. Resor vet jag inte hur många vi gjort, med jag har strax under 1200 dyk, för de loggar man. Jag började ta med en kamera på dyken 2004.
Hälsningar Lena

Svara

Lena Eriksson 2024-09-26 20:16

Oj! Imponerande! 🙂

Svara

2024-09-25 20:59   Iwa

Fantastiska bilder. Det här är fotografi!

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 20:07

Tack Per,
det är en typ av fotografi, blandat med reseskildring :-) Kul att du gillar bilderna.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-26 08:46   ULLABERT

Inte bara superfina bilder utan också intressant läsning. Jättehäftigt med bilderna på bläckfisken.
/Ulla

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-26 20:09

Tack Ulla,
bläckfiskar är bland de roligaste djuren man kan möta under ytan, näst efter sjölejon möjligen. De liknar i alla fall inga andra djur i beteenden eller utseende.
Hälsningar Lena

Svara

2024-09-27 15:44   Vibybo

Så du har vistats i den undre världen, så vackert! Bläckfisk är ju speciellt kul, när den bytte utseende för påträngande dykare, tänkte jag att så kan det kännas i en själv vid möte med en påträngande människa. Torsken ser ut som bergtorsk, den är god. En väldig mängd läckerheter på slutet.

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-09-27 16:49

Tack Stefan,
det blev en dykvecka i slutet av säsongen detta år, det är då som sikten fortfarande är ganska bra utan att vattnet blivit alltför kallt. Bläckfiskar kan byta färg ögonblickligen. De kan också ändra strukturen på skinnet för att smälta in bättre på en sten.
Hälsningar Lena

Svara