Vidare vinklar under ytan

När vi ger oss av på nästa dykutfärd åker vi söderut mot Halsafjorden. Vädret ser lovande ut för dagen.

Det är vackert längs fjorden även om det inte är helt vindstilla. 

Denna dag har jag valt mitt vidvinkelobjektiv, en Tokina 10-17 mm fisheye zoom. Den är inställd på 11 mm,  för jag vill ha så lite vatten mellan objektivet och motivet som möjligt. Det betyder också att jag måste komma väldigt nära motivet för att det ska bli bra bilder. På väg ner mot djupare vatten noterar jag att det är många blåstrålar på en plats och närmar mej långsamt. Den vackra hannen simmar in precis framför kameraporten när jag tar denna bild. 

Kort därefter signalerar min sambo med lampan att han har hittat något spännande. En åttaarmad bläckfisk, alltid ett kul möte. Den är ganska liten och verkar aningen orolig. Jag närmar mej sakta och önskar att jag kunde hålla andan. Det går ju förstås inte, men om man rör sej stillsamt behöver man ju inte flåsa. Jag andas väldigt lugnt och går in i "fotomode", rör mej extremt långsamt längs botten...

Vi iakttar bläckfisken och min sambo närmar sej långsamt från andra hållet. Ibland kan man interagera med bläckfiskar och de kan hälsa på en dykares utsträckta hand med en ringlande tentakel. Vi har fått uppleva det både i Norge, här vid Tustna, samt med de stora åttaarmade bläckfiskarna i Kanada. Den här är inte intresserad utan väljer att simma iväg när vi kommer för nära.

Den simmar ut över den ljusa sand- och snäckskalsbotten, men slår sej ganska snart ner igen. 

Jag närmar mej igen och jag ser att den ringlar tentaklerna runt sej på ett sätt som jag aldrig sett förut. Det kan vara en reaktion på att den inte gillar min närvaro. Även om dessa bilder är kraftigt beskurna kanske bläckfisken tycker att jag påträngande. Jag stannar där jag är och tar några bilder.   

Den ger sej sedan av igen och simmar ut bland tarebladen. Då får den vara för jag har ändå fått ett fint möte och den tyckte uppenbarligen att det räckte med fotoblixtar för denna gång. Det är bara dykare i dessa vatten tre veckor om året, så den här bläckfisken har med största sannolikhet aldrig sett en simmande människa förut.

Vi simmar vidare och jag noterar en plattfisk som ligger väl synlig på den ljusa sand- och snäckskalsbotten.

Den simmar iväg för att sedan landa på ett underlag där den är perfekt kamouflerad. På denna plats hade jag antagligen simmat förbi den utan att se den. 

Det är gott om småfisk bland tarebladen och när vi närmar oss grundare vatten blir det allt större stim. Jag spanar efter intressanta motiv som är lite större än tre centimeter...

Det hittar jag också. En riktigt stor torsk ligger och vilar (sover?) mellan tarebladen. Den ligger helt stilla när jag närmar mej med kameran och jag får ta ett par bilder innan den kvicknar till och slinker iväg i ett moln av vitt grums.

Under tiden som jag simmat runt och letat efter roliga motiv har min sambo passat på att plocka pilgrimsmusslor. De finns gott om dem bland snäckskalen och även om de också är rätt väl dolda, hittar man dem tämligen lätt.  Den här bilden är tagen med 60 mm makro och sålunda under ett annat dyk, men den passade bra här. De mörka punkterna som man ser längs skalets kant är ögon. Musslan har full koll på vad som händer runtomkring och sluter sej ofta helt när en dykare närmar sej.

Närmare ytan är det ljusare och småfiskarna stortrivs. Vi avslutar dyket och går upp för att avnjuta en lunch i solen, följt av ytterligare ett dyk. Mer från det kommer senare. 

När dagens dykning är avslutat och vi är åter i hamn väntar rensningen. Det är flera som plockat musslor och nu ska de öppnas, rensas och bli mat. Fyra dykare bildar en kedja för att göra det mera effektivt.

Första handgreppet, att öppna musslan utan att skada muskeln, är svårast. Kent som är proffs på detta står därför först i kedjan. När det är frågan om så här många musslor är det extra värdefullt att minst en person kan utföra detta snabbt och med stor precision.

När musslan är öppen ska gälar och andra organ avlägsnas, det är ganska enkelt och en av nykomlingarna i gänget blir snabbt bra på detta.

Min sambo har tränat ganska mycket och hans uppgift blir att skära loss muskeln, dvs mumsbiten,  från skalet. Det har också öppnats en och annan öl i samband med rensningen, men de är så koncentrerade att den blir stående efter första klunken.

En sista sköljning och godbitarna räknas, 103 stycken. Vi hade gissat på allt från 100 till 110. En fin fångst och vi njuter av några till förrätt redan samma kväll, tunt skivade med syltat ingefära, wasabi och soja. Färskare än så kan man knappast få pilgrimsmusslor.

Hälsningar Lena

Saltströmmen del I

Saltströmmen (no. Saltstraumen) är världens starkaste tidvattenström och flyter mellan öarna Knaplundøya och Straumøya cirka 30 km söder om Bodö i Nord-Norge. Den förbinder Ytre Saltenfjord med Skjerstadfjorden. Strömmen, som är 3 km lång, uppstår när tidvatten förflyttas mellan de båda fjordarna. På det smalaste stället är strömmen bara 150 m bred vilket ger en maximal hastighet är omkring 22 knop (40 km/h). Vid nipflod passerar under cirka sex timmar 372 miljoner kubikmeter vatten genom den 31 meter djupa passagen. Höjdskillnaden på havsytan mellan in- och utsidan av det smala sundet kan då vara så mycket som 1 meter (Wikipedia)

Här är dykcentret Nord & Ne som ägs och drivs av Fredric och Borghild. Vi träffade Fredric redan 2010 då vi var på besök första gången, men då fanns inte ett välorganiserat dykcenter som nu. Vi gjorde flera dyk utanför dykcentret i vattnet som man kan se från denna bild. Strömmen kunde vara mycket nyckfull här och det blev helt olika dyk beroende på om vattnet var på väg "in eller ut". 

Fredric gör sej klar att gå i med en dykare. Plastflaskan som hänger på hans utrustning är till för att plocka "bortkastade" drag. Det är väldigt många som fiskar i strömmen och dagligen plockar de upp drag med krokar som blivit kvar i vattnet. 

När man kommer ner i det gröna vattnet är väggarna täckta med färggranna anemoner, död mans hand, hydroider, sjögurkor mm.

Saltströmmen har av National Geographic blivit utsedd till en av världens bästa platser för sportdykning. Orsaken till detta är förstås den otroliga artrikedom som finns i strömmen. Men det är inte en dykplats för nybörjare och guide är förstås nödvändigt för att få fina dyk och ffa för säkerheten.

En del av denna färgprakt finns också på vår västkust t ex vid Väderöarna där det finns gott om "död mans hand" och en hel del havsnejlikor, men här är det mer av allt och skarpare färger, speciellt de sprakande röda och randiga anemonerna.

De här anemonerna fanns det väldigt gott om och de fanns i alla möjliga röda, orange och gula toner. 

Här sitter det några sjögurkor i mitten, bland sjöpungar, svampar, koraller och en sjöstjärna. 

Det finns också gott om fisk t ex torsk, som på denna bild. Vi såg också fina sillstim men sikten var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna fånga dem på bild. Torskarna kunde ha rätt olika färg, en del var nästan röda och jag vet inte varför. 

Torskarna kunde man komma nära ibland och den här är fotad med 60 mm makro. Vi såg även hälleflundra och några andra plattfiskar, men just hälleflundrorna lyckades simma iväg innan jag fick någon bild som jag var nöjd med.

Som jag redan visat fanns det havskatt i Saltströmmen. När vi var där 2010 såg vi bara någon enstaka, men nu såg vi havskatter på varje dyk ofta flera stycken. Man får inte ta upp fisk/jaga när man dyker med Nord & Ne och det har helt klart gett resultat. Havskatterna verkade stortrivas och de hade för det mesta inget emot att bli fotograferade.

En vuxen havskatt är blåaktig i färgen men unga individer är bruna. Unga havskatter gömmer sej för det mesta i skrevor och backar in djupare om man lyser på dem. Den här var dock ute och simmade. 

Den kom till och med simmande mot mej och här passerar den förbi mej på sidan. 

Jag flyttade ner en bit och fick ta ett porträtt. Sedan fick den vara och fortsätta med sina bestyr på botten. Den var nog ute och letade efter något ätbart. Den här är betydligt mindre än man kanske upplever den.

Det här är kanske Saltströmmens mest fotograferade havskatt. En stor och antagligen rätt gammal individ som var kung på sin hylla. Den rörde inte en fena när jag kröp nära och tog några bilder. Jag har fotat den med 14 mm fish-eye så jag är väldigt nära.  

På lite grundare vatten stöter man på stora tareblad med grova skaft. På skaften bor det en hel koloni med djur som t ex musslor, hydroider och annat smått. Dessa samlingar har jag förstås också fotat med makro och det kommer i nästa inlägg.

Miljön på den stora bladen var fascinerande och jag blev ofta kvar länge inne bland de grova skaften.

Här har jag bara vänt kameran uppåt under ett skaft och tryckt av. Ibland fungerar det alldeles utmärkt när man har vidvinkel på kameran.

Så här avslutade vi ett antal dyk innan vi simmade upp mot ytan eller in under den stora bryggan om vi var vid dykcentret. 

Här är en kollektion av "bortkastade" drag, krokar och linor som de plockat upp bara i år. På bilderna (som inte syns ordentligt) är det döda fiskar och sjöfåglar som fastnat i  dragen eller linorna och drunknat. Saltströmmen är som sagt mycket populärt ställe att fiska vid och det finns en stor fiskecamp. Dessutom står folk längs kanterna och provar lyckan. Det här lämnar de tyvärr kvar efter sej. 

Hej så länge,

Lena

En ny dykdag gryr...

Solen är på väg att gå upp och det ser ut att bli en mycket lovande dag. Helt vindstilla, precis som vi vill ha det.

Fjorden låg blank när vi styrde ut mot vår första dykplats.

Finare än så här kan det inte bli.

En liten havskatt blev dagens största överraskning. Ganska speciella drag i ansiktet... den har charm även om den kanske inte är så vacker. Den ler ju t o m mot fotografen, eller ....:-) På vissa platser längs Norges kust ser man havskatt ofta, men här på Tustna är den första gången för oss. Jag hade vidvinkeln på kameran och då blev det inte mer närgånget än så här.   

Plattfiskar är svåra att artbestämma så jag avstår. De har dock en ganska rolig uppsyn.

De ser rätt tillplattade ut...De kan titta åt olika håll med ögonen och det gäller att vara med när ögonen pekar åt någorlunda rätt håll för att inte bilden ska bli helt bisarr. Den här bilden är tagen vid ett annat dyk (med 60 mm makro).

En mycket stor torsk vilade bland tarebladen. När de vilar kan man komma förvånansvärt nära. Bilden är tagen med fisheye och jag är så nära torsken att jag skulle kunna klappa den.

Uer eller kungsfisk är roliga att fånga på bild. Tyvärr håller de ofta till på ca 30 m eller djupare så man har inte så mycket tid på sej när man stöter på dem. Här blev det ont om tid och jag bommade lite av rumpan på fisken.

Här kommer en dykare som varit nere på 102 meter. Därav alla de extra flaskorna som hänger på sidan. När man dyker till sådana djup tar det långt tid att gå upp till ytan igen på ett säkert sätt. Det här är inte sportdykning utan benämns teknisk dykning och kräver en helt annan kompetens.

Vi hittade en fin liten vik där vi kan stanna och äta lunch.  

Fåren betar och vilar nere vid vattnet.

Vi lägger till vid en brygga där man tidigare har varit och pratat med ägaren. En kasse nyplockade pilgrimsmusslor brukar fungera bra i den diskussionen :-)

Dagens lunch är ärtsoppa med ostsmörgåsar och senap för den som vill ha. Mat mellan dyken sitter alltid bra och varm soppa passar utmärkt.

Vi ligger stilla minst ett par timmar och då kan man passa på att vila lite när vädret är så fint som denna dag.

Vy från vår lunchplats.

När vi åter är i hamn efter ett andra dyk återstår att skölja såväl utrustning som kamera. Då blir den här bilden till....Jag håller min kamera med fisheye i ett sköljkar med vatten och tar några bilder. Vi hade ju ett antal teman på fotoworkshopen som vi skulle jobba med. Ett tema var "en bild som inte tagits förut" och det här fick bli mitt bidrag. Till höger kan man se bron som är med på första bilden i detta inlägg.

Man kan också fylla flaskorna igen och göra ett tredje dyk vid bryggan. Här kan man se bubblorna från två dykare som valde att hoppa i en extra gång denna dag. Som jag nämnt tidigare fanns det en hel del spännande liv under bryggorna.

Hälsningar Lena

Saltströmmen - från undersidan

Läste ett inlägg från Saltströmmen i Norge med fantastiska bilder på strömmen och omgivningarna. Blev så inspirerad att jag öppnade några album från 2010 då vi gjorde en dykresa just dit. För det går att dyka där, om man håller sej till tidvattentabellen och följer instruktionerna från de som känner dykplatserna (eller bokar en guide).

Vi har aldrig sett så mycke torsk på någon annan plats. De kom dessutom väldigt nära kameran om man hade lite tålamod och låg stilla. Faktiskt för nära några gånger.

 Havskatt fanns det också gott om och de flesta bilder på havskatt som jag visat i ett tidigare inlägg var tagna i Saltströmmen. De ställer ofta upp på porträttbilder.

När det förekommer stark ström så är väggarna ofta helt täckta med livsformer. En liten eremit och en juvenil trollhummer samsas här med havstulpaner och annat.

 Sjögurkorna var imponerande och förekom i alla olika färger i stora mängder.

 Anemoner trivs också i strömt vatten och på en del ställen var hela väggen klädd med vackra anemoner i olika röda, orange och roser toner. Jag hade många bilder på anemoner med hem från denna resa.

Det här var ett litet axplock av vad Saltströmmen kan bjuda dykare på, men man bör ha en del erfarenhet av kallvattendykning i strömt vatten innan man åker dit. Inte ett ställe för nybörjare men väldigt läckert om man dyker på rätt sätt och har lite erfarenhet innanför västen.

Hälsningar Lena