Djurmöten 2019, januari till juni

Här kommer en serie bilder från första halvan av 2019. Jag har valt ett djurmöte per månad. Det blev lite blandat. Först ut i JANUARI är hägrarna vid Råstasjön. Dessa två individer hade ett upphetsat möte, men deras kompisar satt mest och funderade över vad de egentligen tramsade om. 

I FEBRUARI blev det ordentligt vitt och från mitt köksfönster kunde jag se frustrerade småfåglar som fick leta efter maten under snön. 

MARS månad bjöd på ett spektakulärt möte med lappuggla. 

I APRIL fick jag möta ett gäng pigga vildsvin strax norr om Uppsala. Det är vildsvin som har vant sej vid att det finns mat utanför en gård hos en person som jag lärt känna genom jobbet. Det är inte utfodring för att skjuta av dem, utan för grisarnas egen skull. Med lite tålamod kommer man väldigt nära.

MAJ. Under en tur till Råstasjön fick vi bevittna något vi aldrig sett förut. En kanadagås flög upp och högg tag i en skrattmås (som irriterat dem länge), dängde den i backen,  drog ner den till vattnet och gjorde allt den kunde för att dränka den högljudda måsen. Vilken kamp det blev! Måsen kunde stukad avvika till slut för ett par sothöns la sej i bråket och störde gåsen. Det blev förstås massor med bilder.

Under JUNI blev det förstås en del dykning och det här är faktiskt ett djur, en bägarkorall. 

Hej så länge,

Lena

Havsörnsfamiljen

Det är många här på FS som varit i Torshälla och fotograferat både fiskgjuse och havsörn, så jag begränsar mina bilder. Jag var där i morse och fick njuta av en hel familj med havsörnar. Här är det pappa som precis ska hämta en fisk.

Hannen är helt oblyg och kommer snabbt farande när det finns fisk i vattnet. Honan är mer försiktig av sej och hon kommer inte förrän avståndet till fisken är ganska stort. Honan är dessutom märkt, vilket, förutom beteendet, gör att man att skilja dem åt.

Hannen drar iväg med fisken till två skrikande "tonåringar" som sitter i en träddunge en bit bort.

Det är hannen som står för det mesta av matandet, enligt Lars-Erik som kör utfärden till örnarna. Här kommer pappa igen för en ny runda.

Vad gör då telningarna då de inte äter? De flyger runt och tjafsar om vilka utkiksplatser som är bäst, utövar luftakrobatik och bränner energi i största allmänhet. Här är mamma med och kollar.

Dessa flygbilder är kraftigt beskurna för avståndet var stort, men jag kan inte motstå att visa dem för upplevelsen att få se denna familj var något extra. Här är de två ungfåglarna...

...och här flyger de två föräldrarna. De tycktes också vilja ta en nöjestur denna soliga och varma septembermorgon.

Hälsningar Lena

Gryning på mossen

Jag har sovit i bilen och är ute tidigt på mossen, klockan visar 03:38. Det är inte alls så mycket dimma som jag hoppats men det är helt vindstilla och njuter av stillheten.

Några tunna dimslöjor här och där kan man se när solen sakta börjar stiga vid horisonten.

Jag är helt ensam på mossen men stillheten bryts med jämna mellanrum av smålommens karaktäristiska ljud någonstans ganska långt bort från där jag står.

När solen tränger upp bakom skogen börjar marken glöda...

...och på några minuter förvandlas mossen till något som nästan ser ut som ett eldhav.

Solen går upp och de glödande varma färgerna mattas av.

En stund senare har det ljusnat och nu ser mossen nästan frostig ut istället.

Där jag står simmar två lommar ganska lojt i vattnet...

...de kör lite morgongympa...

...svarar andra lommar...men ligger kvar och ser inte ut att vara på väg någonstans i brådrasket.

Jag går bort till barnkammarpölen. Där lyser solen rakt på och båda fåglarna är vakna.

Den ensamma föräldern ropar och jag hoppas att det ska komma en fågel till...

Den lilla gapar också men så mycket ljud blir det inte.

Jag äter frukost och spanar på den lilla familjen. Allt lugnt. Kanske Ing-Marie får se en matning. Jag vet nu att de kom hit en dag efter mej.

Jag går tillbaka till bilen men kan inte motstå att lägga mej ner på den breda spången och spana ut i den lilla världen på mossen.

Hälsningar Lena

Titta vi flyger !!!

När jag såg Dieters fina bilder från tornfalksboet i går kväll insåg jag att jag måste åka förbi och kolla så fort jag kunde. Jag tyckte ungarna såg mycket flygsugna ut och stannade därför till efter jobbet idag för att se vad som pågick. I boet pågick en hel del fjäderfluffande och andra stärkande aktiviteter.

" - Men brorsan, det blir väldigt trångt när du gör flygövningar inomhus ! "

" - Jag sätter mej på kanten...kolla, kolla, nu händer det något ! Jösses vad flygsugen jag är ! "

" - Nu är det min tur. Höger vinge sträck, flaps down..."

" - Det glipar en hel del mellan pennorna brorsan.....är du säker på att du är redo ?"

" - Vingslag ner, perfekt ! Mmmmppfff....."

" - Lova att inte flyga bort för långt om du hinner ut före mej..."

" - LOVA det ! Alla mina fina syrror är ju redan ute och vem vet hur långt de hunnit ? "

" - OK, OK jag lovar ! Men va tröttsamma de där fotograferna är ! Jag moonar....då får de i alla fall en äkta falkrumpa att redigera ! "

Ungefär samtidigt uppe på ladans tak...

" - Wow, kraftig uppförsbacke och blåsigt är det också....puh ! Det här sa mamma och pappa ingenting om. Starta på taket sa de,....hur lätt som helst....  "

" - Jag fortsätter uppåt, .....bra högt är det också...."

" - Vad glor du på ! Ska jag trycka till dej med min vassaste vänster eller !

" - Jösses vad brant det är....jag känner mej lite osäker....och det blåser en del dessutom..." 

" - OOOOOOPS, vad det blåser !!! "

" - Hoppsan....där höll det på att gå lite för snabbt utför....jag kör ner klorna ordentligt....."

" - Nu är det inte så mycket att välja på...svälj...bara att blicka ut och känna luften under vingarna..."

"....och lätta från taket...."

" - WOW, kolla jag flyger !!! Fattar ni, jag flyger !!! "

" - Nej men HALLÅ !!! Ska man kunna landa också ??? "

Hej så länge,

Lena

Fiskelycka eller olycka ?

Här kommer ett gemensamt inlägg med bilder både från min kamera och min sambos. Vi satt i samma gömsle och bevittnade samma episod, men hade lite olika förutsättningar och vinkel för att fånga förloppet. Så här blev vår sammanlagda historia.

När inte fiskgjusen fiskade i dammen....

....fanns det ju andra som kunde kolla in det fina matförrådet. En silltrut slår sej ner och kollar matsedeln.

Den hade en fascinerande fisketeknik som för det mesta inte ledde till någon fångst.

Den andra besökaren i denna fiskrestaurang var en storskrakhona.

Hon hade en annan teknik men den verkade inte mer lyckosam även om den såg mer effektiv ut.

Silltruten tyckte att hon var lite väl påträngande och gjorde sitt bästa för att bli av med henne.

Plötsligt fångade truten en fisk ! En riktigt fin fisk men den håller den ju helt galet i näbben för att kunna svälja den...

...alltså måste den upp på land och släppa fisken för att kunna få ett nytt tag om huvudet. Skrakhonan var blixtsnabbt på plats.

Hon fick ett perfekt grepp om huvudet...

... med de taggiga kanterna på näbben hade hon ett bättre grepp och kunde med ett snabbt ryck sno åt sej hela fisken.

Silltruten skrek i protest......men vad spelade det för roll. Snipp, snapp, snut....

....så var fisken slut !

Frustrationen visste inga gränser och silltruten vrålade ut sin ilska  över dammen och hela gömsleområdet.

Skrakhonan  drog direkt efter måltiden och silltruten hade inget val utan började fiska igen...När den till slut fick napp visste den vad som gällde. Det var bara att dra !

Hälsningar Lena & Fredrik