Svalbard - Longyearbyen till fots
Dag två på Svalbard var det mulet men uppehåll och vi promenerade ut efter frukost med lite matsäck i våra ryggsäckar och en hel del kamerautrustning. Idag skulle vi göra Longyearbyen till fots. Vi började med att vandra upp till den gamla linbanecentralen.
Longyearbyen har varit en gruvsamhälle och det finns en hel del kvar från den tiden, men bara en gruva är numera i drift, gruva 7. Där bryter man stenkol som bl a används i Norges enda kolkraftverk som finns här på Svalbard. Byggnaden på bilden ovan är linbanecentralen och man kan se resterna av de olika linbanor som fraktade kolvagnar hit runt hela Longyearbyen.
Så här ser den mest intakta linbanan ut med vagnar och allt. Oftast är det bara trätornen som finns kvar och det står flera höga sådana i central Longyearbyen.
Dessa grabbar skulle på en längre promenad än oss. Vi såg till att hålla oss inom det som åtminstone vi tyckte kändes som "stadskärna" och borde vara tämligen isbjörnssäkert.
En mamma som skulle på cykeltur med sina barn. Lite udda ser det ju ut med ett gevär som sticker upp ur ryggsäcken, men det hör uppenbarligen till deras vardagsrutiner.
Jag mindes från Margaretas inlägg att kyrkan var väl värd ett besök så det blev vår nästa anhalt. Kyrkan är hopbyggd med en församlingsgård och det är genom den man går in.
Precis som i alla byggnader i Longyearbyen (även hotellen) tar man av sej skorna när man kommer in. Här kan man ställa sina kängor och låna ett par Foppa tofflor. I kassaskåpet kan man förstås låsa in sitt vapen.
Först kom man in ett trevligt gemensamhetsutrymme som var utrustat med sittgrupper, en stor öppen spis, en del litteratur etc. Om man tittade lite extra noga fanns också en projektor i taket och en duk som kunde hissas ner. Det fanns utförlig information om hur uppstoppade isbjörnen skjutits 1987. Efter att man försökt skrämma den med både knallskott och varningsskott, dödades björnen på ca 50 m avstånd från expeditionen. Den skänktes till kyrkan av dåvarande Sysselman.
Från kortsidan på samlingsrummet kom man in i kyrkorummet. Det var det ganska enkelt men ljust och vackert med träväggar och fina målningar.
En dopfunt fanns det förstås.
Nästa anhalt var museet som inte är så stort, men mycket informativt och med väldigt fina utställningar och en spännande ljussättning. Här är det samma sak med kängorna i entreen och foppatofflorna, vapenskåp, samt hängare för ytterkläder förstås.
På museet kan man på ett lätt sätt ta del av Svalbards historia från upptäckten, den 25 juni 1596 av den holländske upptäcktsresanden Willem Barents, till nutidens Svalbard där forskning och turism är de viktigaste inkomstkällorna istället för jakt, valfångts och gruvdrift som dominerat tidigare. Till skillnad från den unga (2 år) isbjörnen vi såg i kyrkan var denna minst dubbelt så stor och mycket imponerande.
På museet lärde vi oss att gässen som gick utanför är "kortnebbgås" som på svenska är spetsbergsgås. Vi köpte också en liten trevlig fågelbok "Svalbardfugler" för att få bättre koll. Spetsbergsgås är den vanligaste gåsen på Svalbard.
Vi promenerade ner till stranden igen och nu satt en del praktejdrar, tillsammans med vanliga ejdrar, på land. Vi närmade oss försiktigt men innan vi kommit på vettigt fotoavstånd var alla praktejdrar långt ute på vattnet. Nåja, det skulle väl bli fler chanser...
Den här charmiga vadaren var dock inte det minsta skygg för oss. Enligt boken en "fjaereplytt", vilket ni fågelkunniga antagligen känner igen som en skärsnäppa. Det skulle bli fler av dessa senare på resan.
Det började falla lite lätt snö på eftermiddagen och vi vände tillbaka mot vårt hotell.
När vi spanande upp på berget fick vi syn på detta gäng. Tre personer och två hundar, också ett sätt att rasta sina husdjur.
Hälsningar Lena
Bra bildberättelse av liten by. Allt är mycket välordnat, tyvärr får inte pensionärer flytta dit.
Ha det bra
Bob och Ninni
de har ju ett helt annat system för skatt och samhällsservice har jag förstått och det kanske innebär att man inte kan flytta dit som pensionär. Tänkte inte på det förrän du nämnde det. Annars håller jag med om att det är välordnat och det mesta finns i Longyearbyen som man kan behöva.
Hälsningar Lena
Hälsningar Lena
Verkligen trevligt att få återuppleva Longyearbyen igen. Om allt klaffar så kommer jag dit igen om tre år.
vi kom nog inte högre upp än det huset på den sidan av Longyearbyen. Vi åkte dock upp till gruvan efter båtresan och så långt man kunde komma på den vägen. Om jag visste att du kände mannen i huset hade jag kunnat hälsa för han kom medans vi gick där och tittade.
Hälsningar Lena
det kommer fler berättelser :-)
Hälsningar Lena
Hälsn!
efter båtresan fick vi många trevliga möten med skärsnäppan och en del lyckade bilder med mer action än denna. Absolut en kaxig liten fågel.
Hälsningar Lena
Undrar hur ofta det händer att dom får använda sina bössor ? Främst då till skrämselskott hoppas jag.
ing-marie
vi hade en guide med oss på resan som studerat isbjörn i 15 år och han hade skjutit skrämselskott vid ett tiotal tillfällen, men aldrig behövt skjuta någon björn. Många guider har även en pistol som avfyrar knallskott, enbart för att skrämmas med.
Hälsningar Lena
det är absolut ett helt annorlunda ställe även om det finns ett samhälle med alla bekvämligheter i Longyearbyen, så är det mycket som skiljer. Tänk bara på att det är helt mörkt under ett antal månader om året.
Hälsningar Lena
Ha det bra!
det var ett fantastiskt ställe att få uppleva.
Hälsningar Lena
det kommer mera.
Hälsningar Lena