Måste fixa både lunch och middag själv
" - Ska man behöva fiska själv nu helt plötsligt ?! Fisklådan är tom ! "
" - Kan vi inte bara beställa något? Vi bor ju mitt i storstan...Jag skulle vilja ha en smörgås, tonfiskröra med mycket majonäs, men jag kan skippa brödet."
" - Här brukar det finnas en och annan liten firre. "
" - Nähä, en synvilla antar jag..."
Hägern bytte plats och här gick det undan.
Den fick upp en liten godbit, men den där mättar ju inte en häger.
Nu bytte hägern plats igen och den gjorde något mycket oväntat. Den kom betydligt närmare fotografen. Den här bilden är tagen med 100 mm och den är obeskuren. Jag står på en liten bro och hägern är precis nedanför. Det passerar folk och hundar på bron men det bryr den sej inte det minsta om.
Jag får vänta en stund, kanske 10 minuter, innan den plötsligt hugger till.
Nu blev det napp igen...
...en liten abborre.
Eftersom jag står så nära kan jag bjuda på ett par närbilder.
I det här läget skulle den kanske kunna komma undan, men det gick för fort för fisken och strax försvann den ner i svalget på hägern, som fortsatte fiska.
Hälsningar Lena
Mvh Wolfgang
dessa hägrar är ju vana att bli fotograferade :-) Det krävdes bara lite tålamod från min sida.
Hälsningar Lena
jag övervägde faktiskt att ta med något om "förfoto" i bildtexten för det här är ju ett klockrent tillfälle att nyttja den tekniken. Jag har blivit ganska bra på att se när en häger gör sej redo att fiska, men även om jag trycker av när den gör sitt utfall får jag ändå inte själva rörelsen ner mot vattenytan på bild, bara nerslaget.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
dessa hägrar är så otroligt vana vid människor och alla ljud de gör, att man kan stå och fota dem utan minsta problem. Det pågick både en gräsandsfajt och en incident då en schäferhund försökte dra ner sin ägare i vattnet (för att fånga en gräsand) bakom min rygg då jag tog dessa bilder.
Hälsningar Lena
Sån skillnad det kan bli när de vänjer sig vid människor.
De hägrar jag ser häromkring är ju nästan lika skygga som en örn.
Så bra det blev med närbilderna när man ser så tydligt att det är en abborre .
Ing-Marie
de här hägrarna är så vana vid människor att det kan hända nästan vad som helst i bakgrunden utan att de störs av det (se min kommentar till Gunte). Jag vet att de annars är väldigt skygga, men inte vid Råstasjön.
Hälsningar Lena
du med kamera, hägern stjärnan och vi som publik
undrar hur länge fisken sprattlar, hela vägen ned och lite till kanske
fint
jag som har bilder på när den sväljer kan intyga att fisken sprattlar långt ner i halsen. Den dör antagligen av syrebrist och saltsyran i magsäcken när den når dit. Lite brutalt men så funkar det i naturen.
Hälsningar Lena