Mera dagg och makro

Jag hade klockan på 03:45 och det hade regnat kvällen innan. Det var endast sex grader varmt när jag gick ut och jag hade faktiskt glömt hur kallt sex grader kan vara, även om det är vindstilla. Jag gick ner på vallen en bit från vårt hus och promenerade mot en våtmark. Det var blött på marken och när jag tittade noga på en prästkrage så var det små perfekta daggdroppar på den. Bilden är en stack av sju bilder.

Jag letade efter daggvåta insekter och det här var den första jag hittade. Den satt helt stilla och nu ångrade jag att jag inte hade stativet med mej. Jag fick i alla fall till en bildserie som blev denna (7 bilder). De daggvåta insekterna är nerkylda och rör sej inte ur fläcken. Man kan pyssla med sin utrustning runt dem utan problem. I alla fall till solen når dem. 

Den här harkranken var i största laget men jag kunde inte motstå den. Den sitter på en timotej och allt är täckt av perfekta små droppar. Förstora för att se detaljerna. 

Jag tog några bildserier (sju och nio bilder) på denna stora insekt. Den satt stilla och jag kunde välja vinkel. Solen hade dock nått den och jag såg hur den började torka. 

En annan harkrank, stackad av sju bilder. Här kan man se att den börjar torka men den satt fortfarande still. De har roliga små antenner framför ögonen. 

En annan insekt som ni får på köpet. Den här hade börjat röra sej lite, men satt stilla så länge att jag fick sju bilder. Solen värmde nu och myggen hade definitivt torkat. De var dessutom vrålhungriga. Hög tid att gå hem.

Avslutar med en vacker liten spindel och även om den satt helt stilla gick detta inte att stacka. Det är en bild ur serien. Nätet är för stort och ibland kom en liten, liten vindpust. Det syns direkt om man stackar bilderna. 

Nästa gång ska jag ha stativet med mej (och självutlösaren), även om jag inte gillar att bära på det. Det här är kul.

Hälsningar Lena

Dimma och spindeltråd

Nu är vi i den årstiden att man kan göra en tidig morgontur och ändå hinna till jobbet i hyfsad tid. Solen går upp vid halv sex så man behöver inte stiga upp mitt i natten. I veckan gjorde jag en sådan tur och det såg lovande ut när jag kom till Hjälstaviken.

Men framme vid gömslet var det för mycket dimma. Jag såg nästan ingenting och kamerans autofokus kämpade med de fåtal motiv som fanns. Det var dock helt vindstilla och en speciell stämning. Jag hörde en hägers höga skrän någonstans ute i dimman.

Det satt också en häger till vänster om gömslet. Det var inte den här som lät, den satt mest stilla och putsade sej. 

Plötsligt lättade dimman något och jag hoppades att det kanske skulle bli lite mer givande. Enligt klockan skulle solen vara uppe vid det här laget, men det är en skogsridå som den måste över på detta ställe. Dimman tätnade igen så jag gick ut på spången för att se om det fanns något annat att fokusera på.

Solen var mycket riktigt på väg upp bakom träden.

Jag gick tillbaka till gömslet för att se hur långt solen kommit där och om det hänt något nytt. Gäss flög ju hela tiden över mitt huvud. När jag kom fram var det en fågel där, hägern, och den drog. Då gav jag upp den platsen. 

Jag hade noterat att det var både dagg och en del spindelnät så på väg tillbaka till bilen tog jag först några bilder med telet. Solen började också ge en del fina effekter.

Jag bytte till 100 mm makro som jag för ovanlighetens skull hade med mej. Oftast har jag bara ett objektiv när jag åker ut men det händer att jag stoppar på mej ett till, oftast en vidvinkel. Nu hade jag makro och då blev spindelnäten ännu mer spännande. 

Jag hade inget stativ men handhållet kan också fungera om man kan ta stöd mot något. 

Ibland var det t o m en liten spindel "hemma". Det här var ganska små nät och inte alls den typ av spindel jag hade förväntat mej.

Jag gick på en spång med räcken och det begränsar möjligheterna att fota samma nät från olika håll och i olika ljus. Men det fanns många nät att välja på. 

Nu var solen helt uppe och då upptäckte jag att spindelnäten skimrade i regnbågens färger om man tittade på dem med rätt vinkel. Tyvärr hade det också börjat blåsa. Inte mycket men tillräckligt för att ställa till det när man fotar makro. 

Jag tog några fler bilder på de vackra näten men tiden för min morgontur började ta slut.

Hög tid att åka till jobbet och ta uti med en av dagens uppgifter, som faktiskt handlade om spindeltråd och hur de spindlar som spinner stora hjulnät bildar "klistret" som gör trådarna klibbiga. Det läckra är att trådarna förblir klibbiga fast de blir blöta. 

Hälsningar Lena

Spindeln som åker med mej till jobbet varje dag

Jag fortsätter på spindeltemat, men det är inga spindelbilder i detta inlägg så du som inte gillar själva spindlarna kan lugnt titta vidare. Någon gång i juli upptäckte jag att en spindel satte upp nät i den ena backspegeln på min bil. Hmm...bilen kördes ju inte så ofta så det kanske funkade för spindeln. Jag har sedan dess sett nätet vid upprepade tillfällen, men inte tänkt på det förrän en morgon nu i veckan då det var dagg. Jag skulle åka till jobbet och hade det finaste hjulnätet på min bil!

Jag tog snabbt några bilder med 100-400 för det var vad som satt på kameran och jag hade bråttom. Jag har 23 km till jobbet och får bitvis köra 80 km/h (+ lite till kanske...). Jag sneglade på nätet som skakade i vinden och det torkade ganska snabbt. När jag kom till jobbet fanns det fortfarande kvar. Lite skadat men antagligen fullt fungerande. Det var fortfarande ett hjulnät. När jag körde hem på eftermiddagen blev det ytterligare skadat men i morse hade spindeln gjort ett nytt. Fram och tillbaka till jobbet igen. Man kan ju inte bli annat än fascinerad!

Hälsningar Lena